En nypa salt...

I morse läste jag i Sydsvenskan om ett sabotageförsök mot möbelföretaget XXXLutz. I gårdagens tidning stod det som ett faktum att bolaget ställt in betalningarna och ansökt om rekonstruktion. Det var fel - någon hade försökt luras och lämnat in falska uppgifter. Men ingen kontrollerade med företaget innan uppgifterna publicerades. Med andra "ankor" och okontrollerade uppgifter i färskt minne (Juholts "felsteg", innebandygossen och hans pappa, bl a) är inte nedanstående inlägg i Läkartidningens blogg särskilt förvånande heller.

Vetenskapens källa

Februari 24th, 2012

Danska barn får i sig för mycket salt, hävdades på Ekot imorse. Det är ju inte en nyhet som gör en så där alldeles jätteförvånad – ett inslag om att det kan vara skadligt med för mycket färdigmat vid unga år ruckar inte direkt världsbilden.

Samma blänkare dök upp i tidningarna. "Danska småbarn får i sig för mycket salt, enligt en undersökning från DTU (Danmarks tekniske universitet). WHO rekommenderar att barn mellan ett och tre år äter maximalt 1,2 gram salt dagligen, men danska barn intar upp till dubbelt så mycket." Högt saltintag kan leda ”till förhöjt blodtryck som sliter på barnens hjärta, njurar och blodkärl”.

Man blir ju nyfiken på originalstudien. Hur väl belagt är det att saltintag i unga år har ett kausalt samband med hjärt- och kärlincidenser i ålderdomen? Undrar sa flundran. Men allt som stod att finna var det lilla TT-klippet. Det fanns i och för sig upprepat i nära nog alla svenska medier – från teve, till radio till dags- och kvällstidningar. Men ingenstans länkades till källan. Inte heller kunde studien hittas på DTU:s sajt.

Varifrån kom storyn?

Off chance kikade jag på Politikens sajt (studien var ju "dansk"). Och tänk – där kom jag något på spåren.  Nyheten verkar ha sin källa i ett danskt månatligt magasin, nämligen Samvirke. I Samvirke, som har temanummer om salt, står att:

”Danske børn i alderen 4-9 år indtager dobbelt så meget salt, som den maksimalt anbefalede mængde. Tallet er oppe på 7,8 gram, viser kostundersøgelser fra DTU Fødevareinstituttet, og anbefalingen siger 3,6 gram pr. dag.”

Men vänta nu – nyheten handlade ju om barn i åldern 1-3 år? Från samma artikel:

”Ny undersøgelse: danske børn under 4 år får for meget salt

Saltindtaget for de 1-3 årige har hidtil ikke været undersøgt i Danmark, men i løbet af foråret 2012 offentliggør DTU Fødevareinstituttet salttal for de helt små. Ellen Trolle, der er souschef på DTU, løfter sløret for, hvad man kan forvente af undersøgelsen:»1-3-åriges saltindtag er et godt stykke over anbefalingerne, men om det er helt så højt som hos de 4-9-årige, kan vi ikke sige endnu. Men det kommer deropad,« siger Ellen Trolle.

Jaha. Så det här med saltintaget hos 1-3 åringar, det kan vi inte säga något om ännu. Undersökningen kan inte man inte komma åt, eftersom den ännu inte presenterats än. Eller finns hemlig rapport? Och som lök på laxen: WHO:s rekommendationer är mindre än 1000 mg salt för barn mellan 1-3 år, inte 1200 mg som anges i blänkare (för det gäller för äldre barn). Inte för jag för den delen kan hitta några sammanhållna rekommendationer från WHO (mina angivelser är rekommendationer från Kanada) – finns ens sådana?

Jag vet att det inte finns tid att kolla varenda story – men då kanske man ska avstå? Eller åtminstone ange källa? Som det smart sas på twitter av Anders Bjerg: "Källskyddet är en viktig journalistiskt princip som tyvärr även undantagslöst verkar tillämpas på vetenskapliga rapporter!"

Rätta mig gärna om jag fattat fel – eller, än hellre, uppdatera artikeln med källhänvisning!

Anne Brynolf 

Posted in Läkartidningen

Är det någon av mina läsare som någon gång läst i tidningen om något ni väl känner till där ALLT varit rätt? 
Häromdagen hade lokaltidningen en artikel om en av vår bys verkliga eldsjälar genom tiderna och lyckades få efternamnet HELT utbytt och förnamnet felstavat och veckan innan måleriteknikerna om en konstutställning alldeles om bakfoten trots att en person med kunskap intervjuades på plats. Denna person blev smått förtvivlad och orolig att insatta trodde att hen sagt fel. (Jo, jag tycker att hen är ett utmärkt ord och tänker använda så ofta det är befogat!)
Jag vet att journalister har det tufft och ont om tid men alla dessa fel gör ju inte att förtroendet för media växer, precis. Felen presenteras med braskande rubriker, eventuella rättelser i pyttesmå notiser.
Rätta mig gärna om jag har fel!