Ladies and gentlemen på Malmö Moderna

Man kan ha olika synpunkter på ledarskapet av Malmö Moderna. Den förste chefen, Magnus Jensner, avgick för ett år sedan när det stod klart att budgeten skulle minska dramatiskt och självständigheten från Stockholm upphöra.
Jag hör till dem som finner det trist och typiskt för representanter för staden på Sveriges baksida att inte inse att landet är avlångt och har olika saker att tillföra konst- och kulturliv. Men nu är det som det är och Malmö Moderna får finna sig i att fjärrstyras av Daniel Birnbaum. Det betyder ju inte heller att utställningarna är ointressanta även om det innebär att en hel del hämtas från magasinen i Stockholm.

Den nu pågående fotoutställningen är högintressant. Jag nappade mest på möjligheten att få se mer av en av mina favoriter, Cindy Sherman, men av henne har jag sett mycket mer intressanta bilder än de som finns med i Malmö. Det grämer mig annars att jag inte har möjlighet att se den retrospektiva utställning som öppnar på MoMa i NY i dagarna. Den utställningen är den största med henne sedan Louisianas  för 5 år sedan.
Större intryck i Malmö gjorde de afrikanska porträttfotograferna, främst Seydo Keita från Mali. Jag hade glömt kameran så bilderna är tagna med iPhonen.

Seido Keita, den afrikanska porträttfotografins fader. Det var en stor sak att bli ateljéfotograferad på 1950-talet för de svarta. Nu ville de ta plats och tog efter hur de vita hade avbildats före dem. De hade egna idéer hur de ville framtona, ofta i europeiska kläder och med någon teknisk detalj, som radion på denna bild.

Denna bild från sockerrörsskörd är tagen av en yngre fotograf, Zwethua Mhethwa från Sydafrika.

Dessa två bilder är tagna med ca 50 års mellanrum och med helt olika avsikt. Det sätter i alla fall mina tankar i rörelse.
Funderar vi i vardagen på hur fotografin har förändrat världen? Alltifrån daguerrotypin på 1800-talet till dagens digitala manipulering....