Grundtoner

När man anlägger sin have har man ju en bild av det som ska bli. Enligt gamla skånska traditioner ska det ta 20 år innan en have är färdig. Det stämmer inte, kan jag med drygt 30 års planering bakom mig meddela. Den blir aldrig färdig! Det dummaste jag läst om trädgårdsanläggning var ett citat av en engelsman: "När trädgården är färdigplanerad ska man kasta bort spaden! "
Man lär sig nytt hela tiden, man ändrar sig, man upptäcker vad som trivs (ogräs!!) och vad som inte trivs (det man allra helst önskar sig, suck) och rätt som det är har ens oas invaderats av mullvadar, pingborrar eller nån annan farsot. Så då får man planera om igen. Inte minst märker man vad som tar för mycket kraft och tid, t ex fin gräsmatta, och då återstår att hitta på något annat.

Rätt snart insåg jag att skulle jag ha glädje av blommor så skulle de i stor utsträckning vara vita. Dels är vårt hus i brunt tegel mot vilket t ex röda blommor inte gör sig så bra, dels har jag jobbat så länge om dagarna att en stor del av säsongen har det varit mörkt när jag kommit hem och då är vita blommor de enda som syns!  Jag tycker mycket om blåa blommor också så det har jag en hel del och dem ser jag till min glädje numera mer av när jag inte längre arbetar.

Så grundtonen i trädgården är - förutom allt det gröna i olika nyanser - vit och blå. Sen blir det alltid som för killen i den gamla schlagern som skulle köpa vita rosor till sin älskade och på slutet ändrar sig och vill ha ett par röda instuckna i buketten. Här det oftare gula blommor som tränger sig på: vintergäcken, gullvivorna, kungsljusen, nunneörten, kerrian, lysimachian - och för den delen maskrosorna....

Det vita är av många slag. Mina mest älskade pioner bildar stora vita drivor medan fortfarande liljekonvaljerna blommar. Stjärnmagnolian är tidigblommande på bar kvist, slånet är mycket tidigt, senare kommer paradisäppleträden och så rhododenron, vinteriberis, prydnasprunus, prästkragar, chrysantemumknappar, pyracanta, cotoneaster, benved och fläder. Just nu står hagtornsträdet som en vit fluff. Litet senare ståtar en av mina favoriter, cornus kousa med sina vita högblad i nära 6 veckor om inte vädret är för hett och soligt. I år blommar det nya cornusträdet för första gången men ännu är det bara smått och grönt det som ska bli större och vitt. Jag har säkert glömt en del av det vita.

Blått är lavendel, alla scilla och vårstjärnor, aklejor, blåklint, lungört, blåsippor, backsippor, klockhyacinter och inte minst alla mina agapanthuskrukor. Det är redan långa knoppstänglar i ett antal av krukorna.

Jag har tagit litet bilder av det vita, en del för någon vecka sedan och några idag. Den 30-gradiga värmen har skyndat på en hel del så fröjden blev ganska kort i vissa fall.

Vita pelargoner har jag alltid, den här sorten har jag haft i ca 25 år. De blir alltid vackrast ute.

Clematis Albina Plena. Har jag tur kommer en blomning till senare i sommar, dock inte lika riklig.

Albina i närbild.

Fuchsiorna ser rätt eländiga ut ännu men Anabel blommar redan.

Getrams.

Prydnadsprunus

De sista narcisserna.

Ramslök; lika vacker som god.

Min vita rhododendron hastade förbi i hettan.

Vinteriberisen är litet hållbarare.

Detta är en vildpelargon, cotyledonis. Alla bladen har ramlat av men blommorna är bedårande.

Finlands vita ros blommar redan,

.. den är helt översållad av knoppar. Karin på Åland säger att där kallas den midsommarros men här lär den vara utblommad till midsommar.

Det nya cornusträdet (nytt och nytt, det är snart 10 år! Men det tar så länge tills det blommar.) blommar för först gången! Namnsorten är China Girl och blommorna har spetsigare form än mitt 30 år gamla träd vars namnsort jag inte vet.

Hagtorn finns mycket i naturen och nu står de träden som vita gräddvispar överallt. Mitt träd har jag själv stammat upp från ett vilt skott.

Det är numera ett stort träd, kanske alltför stort.

Stjärnmagnolian blommar egentligen på bar kvist men några senfärdiga knoppar har väntat tills nu och de är ännu större och praktfullare än sina tidiga syskon.

Har man någon gång haft penséer så dyker det ofta upp fröplantor lite här och där och de kan se ut hur som helst. Här har en liten vit filur placerat sig mitt på singelgången - och där får hon gärna stå!

En enda blå blomma får vara med, en klockhyacint.

Där förut vintergäcken bildade matta härskar nu liljekonvaljerna - och en massa ogräs. Men inte kan jag kliva runt bland liljorna - det får vänta.

En liten vit pelargon har inte fått flytta ut ännu. Det är Odensjös Thalia som jag haft svårt att hålla liv i. Men ett skott tog i alla fall och det vårdar jag nu ömt.

Det växer så det knakar och särskilt ogräset, förstås. Därför välkomnar jag att nu vädret ska bli svalare. Dock är det även viss nattfrostvarning - järnnätterna, ni vet. Så det gäller att vara uppmärksam och ut och bädda om det ömtåliga när temperaturen går ner för mycket.

Inte resa bort just nu heller! Underbart är kort så nu stannar jag hemma ett tag och njuter där jag är.