Birgit stod uppenbarligen med bägge fötterna på jorden och tycks ha varit en fantastisk förhandlare och planerare. Hon hade aldrig någon agent utan skötte allt själv tillsammans med sin make, Bertil Niklasson.
Museet förvaltas av en stiftelse enligt Birgits instruktioner och hon har instiftat världens största musikpris som delas ut vartannat år. Den förste pristagaren valde hon själv, Placido Domingo. Han blev synnerligen hedrad och la alla pengarna, en miljon dollar, i sitt Operaliaprojekt. Andra gången priset delades ut var 2011, då till Riccardo Muti.
Bostadshuset får man bara besöka med guide och det står som Birgit och hennes man lämnade det efter att de haft det som sommarbostad sedan Birgits fars bortgång 1975. I bostaden får man inte fotografera men i ladan är det fritt fram.
I ladan finns ett synnerligen instruktivt museum över sångkarriären med audioguide med information och musik. Bilder, scendräkter, guldskivor och otaliga föremål som minner om den fantastiska karriären från den lilla skånska gården, via griniga sångpedagoger i Stockholm till alla världens stora operascener och slutligen åter till Skåne och den sista dagen, juldagen 2005. Typiskt för Birgit var nog att hennes bortgång fick förbli en familjeangelägenhet tills begravningen var över. Som sagt, hon och hennes man var goda planerare.
Minnesmärket i Båstad, den vackra skulpturen av makarna Ulla och Gustav Kraitz har jag redan visat en gång förut på bloggen men den tål att ses igen.
 |
| Ulla Kraitz har skulpterat, Gustav har gjort den fantastiska glasyren. |
 |
| Alla scendräkter kan inte har varit så rysligt bekväma, inte. |
 |
| Birgit hade en synnerligen välutvecklad och ibland dräpande humor, vilket elaka dirigenter ibland fick veta av. Vi som sett henne på TV, bl a i Här är ditt liv, har hört hennes klingade skratt. Kattvän var hon också - förstås!! I fotoramen på skrivbordet bläddrades det fram ett antal bilder av henne med katt i famnen. |
Oj det var längesen jag hörde ordet grebba. Jag växte upp i Lund men ingen använde det ordet där. Men min kompis mormor och morfar i Lönsboda brukade säga grebba ;)
SvaraRaderaNej, grebba (gräbba?) har jag bara hört på bondlandet, aldrig i Malmö där jag växte upp. Och i Lund har man alltid varit ännu litet "finare" i talet;) Men Birgit var ju bonnatös.
RaderaRoligt att läsa ditt reportage om BN och se bilderna med hennes scenkläder. Grebba trodde jag var ett vanligt skånskt ord för flicka. Men jag har heller inte hört det på länge. Birgit Nilsson har jag sett på operan som Aida någon gång i början på 50-talet. Då var hon ganska ny :-)...
SvaraRaderaSAOL har stavningen GRÄBBA och anger att det är provinsiellt.
RaderaJag roade mig häromdagen med att se ett TVprogram från 1970 med BN; det finns i Öppet Arkiv på SVT.se
Väldigt roligt att se igen efter alla år och jag kom ihåg en hel del. Bl a hur glad hon var för sina beundrare bland ståplatspubliken i Wien och hur rörd hon blev av deras gåva, en ring med hennes porträtt som Isolde! Den lilla delegationen som lämnade över presenten i hennes loge var så uppspelta att de höll på att hoppa ur skinnet!