fredag 16 augusti 2013

Ex paradiso



För en tid sedan gjorde jag min sommarresa ensam i min Saab. Bland annat tillbringade jag några dagar på Åland hos Karin och Uffe på Pettas i Geta. De hade bråda dagar i kafeét med massor av gäster men ändå tid för vänskap och umgänge. Som Karin berättat på sin blogg gick hennes bror bort just under mitt besök. Men har man företag så har man och med extra ansträngning så fick alla gäster sin förplägnad.
Under dagarna for jag runt för att ta reda på mer om Åland vars historia fascinerar mig mer och mer.
Inte nog med att skolan missunnade mig mig min egen skånskdanska historia, inte ett ord fick jag lära mig om Åland eller Finland heller. Fänrik Ståhls sägner läste vi som litteratur men ingen förklaring till historien gavs, den fick man komma på att leta efter själv.
(Hela historieundervisningen under min skoltid var f ö misslyckad. Egypten och stenåldern läste vi om till förbannelse men sen var det oerhört tunt, mest årtalsrabblande utan substans och absolut ingen nutidshistoria.)

På Åland känner man historiens vingslag hela tiden! Inte visste jag förrän för några år sedan att Krimkriget utspelade sig också på Åland och ledde till det som gäller än idag - att Åland är avmilitariserat.

Men till det jag skulle berätta om, Ex Paradiso, Ålands Konstmuseums utställning i sommar.
Lagom till museets 50-årsjubileum passar man på att stänga för renovering men håller istället utställningen på Kastellholms Slott, en verkligt historisk miljö. Konstnären, Pauliina Turakka Purhonen, har föräldrar verksamma i en av Ålands kyrkor och har inspirerats av religiösa bilder och texter och tolkar dem på sitt eget sätt. Något litet om det hör man i videon ovan. Hon använder olika tekniker som måleri och skulptur men det som gör mest intryck på mig är de textila tablåerna med otroligt detaljerade porträtt där man inte sällan finner hennes eget ansikte.

Mårran själv tredje  (en blinkning till alla  Anna själv tredje)



Paradisets väktare som har nål och tråd i handen där tråden går till...

... kvinnans tunga!

Skägg, klänning, äpple - vart går hen? Och om jag inte minns fel - det syns inte på bilden - har hen nål och tråd i handen.
Du som har en chans, se utställningen innan den är slut den 15 september!


7 kommentarer:

  1. Även om du redan har visat dessa fantastiska bilder för mig så kan jag se dem hur många gånger som helst och så snart vi har stängt för säsongen och får tid så blir det ett eget besök på utställningen. Otroligt så skickliga en del människor är. Tack igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väl bekomme! Jag hade en riktig högtidsstund där. Och, snälla Karin, ta en bra bild på de vita vingarna; min blev helkass!

      Radera
  2. Vilken spännande utställning! Den måste jag se när jag åker över till Åland inom kort.

    Och det där med historieundervisning kunde jag skriva mycket om... Men jag försöker se det som så att då har man ju en hel del nytt att upptäcka i vuxen ålder. Åland, Nationernas Förbund och Branting, till exempel. Vilken press det måste ha varit på Branting att se till att Åland blev svenskt – med hjälp av vapen om så behövdes! Fredsvän som han var sade han att även om han inte gillade den lösning som det blev, var det i alla fall inget som han tänkte ta till vapen för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åland är väldigt svenskt, faktiskt, trots att det snart gått hundra år! Den gode Hjalmar var nog en klok man, han, och hos mig finns han som gipsbyst, ett arv från min farfar. Det var hans käraste ägodel och han hade fått den i 50-årspresent av min far som visste att det var farfars idol. Den är ganska gräslig med stalinmustasch och allt men har en speciell betydelse i vår familj.

      Radera
    2. Ja den vill vi se. också.

      Radera
  3. Oj så spännnande utställning!
    <3 Jennie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit, Jennie! Har inte sett dig här förut men nu har jag tittat på dina fina akvareller också! Kul!

      Radera