onsdag 30 juli 2014

Jag kunde inte sagt det bättre.....

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/ann-heberlein-att-fylla-sjalens-tomrum-med-sprit-leder-ingenvart/

Dessutom sägs det äntligen högt att snacket om att vin skulle vara bra för hjärtat är just det: bara snack. All alkohol applicerad invärtes är skadlig.



14 kommentarer:

  1. Superi gör väl ingen människa glad. Men ofta ett par glas vin. Så tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara man inte inbillar sig att det är nyttigt och ingen annan blir ledsen av det.

      Radera
  2. Utmärkt artikel även om jag någon gång tar ett glas rosé...
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag var ung blev jag ofta ifrågasatt när jag tackade nej till alkohol, emellanåt på riktigt fula sätt. Flera gånger försökte vissa lura mig att dricka och spetsade min dryck.
      Numera tror folk som inte känner mig att jag är nykter alkoholist....
      Ska kanske börja presentera mig som muslim.

      Radera
  3. Det förvånar mig ibland att läkare så gott som aldrig frågar om alkoholvanor när de letar efter orsaker till högt blodtryck, hjärtproblem och liknande som ofta verkar vara alkoholrelaterat. Men några artiklar på sistone om alkoholens skadliga verkningar kanske ändrar på det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har tjatats i många år om hur viktigt det är att fråga om rök- och alkoholvanor vid alla läkarbesök. Jag har försökt göra det och lärde mig att värdera svaret med ibland hela nävar salt. Man måste också veta HUR man ska fråga. Numera har i alla fall rökningen kommit på dagordningen i samband ned kirurgi - risken för komplikationer är mycket kraftigt ökad hos rökare. Jag ser ofta på ansiktet att en person är rökare - om det inte hörs på rösten eller känns på lukten. De har sk facies nicotinica, med en gråaktig hudton.
      Men idag har doktorn så få minuter att tala med patienterna att även om frågorna ställs så hinner man inte notera svaren. Det anses viktigast att dokumentera och hitta rätt diagnosnummer även om det man dokumenterar kan bli både fel och ofullständigt i brådskan.

      Radera
  4. VEM vill tala om att den dricker en flaska vin om dagen t.ex. för en läkare? Mycket enklare att berätta att man röker. Det är inte så tabubelagt. För övrigt tycker ju inga alkoholister att de dricker särskilt mycket. Många av de anhöriga håller också tyst - av sociala skäl om inte annat.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen ljuger så som en missbrukare. Sen är det många som inte ens begriper att de har ett riskbeteende. Jag har träffat på flera "fina " damer som bor halva året i Spanien och när det kommer till operation i Sverige har de svår leverskada av det dagliga vinpimplandet de tror är helt ofarligt. De har då svårt att förstå att de inte har tillräckligt med koagulationsfaktorer i blodet för att kunna opereras i knä eller höft så att de kan fortsätta med golfen.

      Radera
  5. God artikel! Anne Heberlein vet en del om tomrum. Läste hennes bok som ju ger oss ett "ansikte" av hur det ter sig att ha ångest. Förstår också att du själv har erfarenheter och kunskap från din synvinkel olgakatt! Det är bra.
    Jag tror vi har mycket dubbelmoral kring alkohol. Skam och skuld för de drabbade, för det de åsamkar sin omgivning. Om det vore så enkelt som det kan tyckas att det är bara att ta sig i kragen, lägga av, ta sitt förnuft på allvar - ja, då hade vi inga problem med "problemet". Aldrig. Någonsin. Det sägs att om en alkoholist ska bli - och förbli nykter, må hen nå sin personliga botten, dit är det relativt långt - innan hen lägger av. Och lögnerna som finns är en djungel. Anhörigas situation är svår.
    Så har vi nog en slags "dålig beredskap" vi - då tänker jag inte bara på de anhöriga - som omger den som har problemet, säger vi till? Konfronterar vi? Tåler vi att bli motsagda och kritiserade av förnekandet? En kan till och med bli ovänner en tid. Lägga näsan i blöt kräver mod.
    Så fort som vi hörs talas om de som dricker för mycket, så ber vi ofta om ursäkt för det där glaset vin vi tar, eller nubben till sillen, eller välkomstbubblet.
    En gång i tiden var brännvin ett "betalingsmedel". Jag har också varit med om att tacka nej, och nästan bli "löjligjord". Men det är nog smällar en får ta eller hur?
    NÅ, så var det sagt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, smällen att vara tråkig och löjlig har jag tagit i hela mitt liv. Jag känner mig på intet vis mera moraliskt högtstående utan tycker det är rysligt praktiskt att alltid vara "körklar", kunna lägga mina pengar på annat jag vill ha och vara en aning rädd om min hälsa.
      Sen är det faktiskt en solidaritetshandling med dem som inte kan hantera alkohol att någon mera i sällskapet tackar nej, då blir det litet lättare den gången att stå emot.

      Radera
  6. Den här debatten fortsatte i "Studio ett" i dag.
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5931315

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lyssnade på inslaget. Vilken unken debatt! Herr Cavling gjorde ju bort sig med egendomliga åsikter om sommarpratarurvalet och detta var heller ingen höjdare.
      Men jag håller heller inte med Ann Heberlein om att cannabis är lösningen.

      Radera