onsdag 19 november 2014

Förutfattade meningar.




Ibland blir man plötsligt så trött, så trött. Alltsedan jag och ett gäng andra tjejer på anatomikursen 1965 en dag satt och väntade på att få "dugga", dvs utsättas för veckans förhör hos kursamanuensen, när en annan av institutionens yngre befattningshavare kom förbi. Han tittade NER på oss, stannade till och sa medlisamt: "Och vad ska ni, små flickor, bli när ni blir stora?  Sjuksköterskor, va?" Då hade jag redan året förut, när jag talade om för en kille i vårt kamratgäng som redan läste medicin, att jag också tänkte söka in på medicinska fakulteten, mötts av kommentaren att kvinnliga medicinare var det värsta han visste.
Vi, som väntade på förhör, teg, anande att det inte skulle vara sista gången vi hånades.

Sen har jag under ett långt yrkesliv mötts av mycken respekt och tacksamhet, både av medarbetare och patienter men också av förolämpningar och förutfattade meningar. Att under de första, unga åren äldre patienter tog en för sjuksköterska trots att man tidigt lärde sig att tydligt presentera sig med namn och titel var ju inte så konstigt och jag tog aldrig illa upp. När de gamla blev rättade bad de ofta generat om ursäkt. Men än i denna dag berättar kvinnliga läkare att efter en lång konsultation kan patienter fråga när doktorn ska komma! Inom kort är det lika många kvinnor som män inom läkarkåren och om något decennium eller två blir kvinnorna i majoritet.
(I sjuksköterskekåren är det sämre könsfördelning, ännu bara ca 12% är män. Om dem finns en vanlig fördom: de är "alla" bögar!)

Värre har varit diskriminering vid schemaläggning och löneförhandling, tjänstetillsättning, uteslutning och tystnad vid planering och omorganisation.  Manliga kollegor har många gånger gnällt att det blivit för många kvinnliga läkare vilket försämrat lönerna för dem. I många år jobbade jag fackligt och även inom läkarföreningen utsattes vi kvinnliga läkare emellanåt för sexistiska kommentarer. Med tiden blev ju nässkinnet allt tjockare och vi markerade allt tydligare att det inte var OK. Många tog det till sig och öppnade ögonen, andra skrattade åt oss.

I vårt samhälle, ett "göra"-samhälle, blir man ofta tillfrågad om sitt yrke av obekanta personer. Har jag då svarat att jag jobbar inom sjukvården så har kommentaren i många fall blivit: "Jaha, då är du sjuksköterska?"  Till sist svarar man istället litet vagt att man jobbar i offentlig sektor och undviker att precisera, byter samtalsämne.

Häromdagen hände det igen. Jag fick frågan, svarade att jag jobbat i många år på stadens sjukhus och snabbt kom konstaterandet: " Jaha, då är du sjuksköterska." Inte ens ett hörbart frågetecken efter. Frågaren var kvinna i 40-årsåldern. Jag kände mig plötsligt alldeles vild och ville fråga henne: "Varför tror du det? Kan jag inte ha jobbat som städerska, sjukhusdirektör, sekreterare, kökschef, löneassistent eller läkare?"
Eftersom jag var där för att förhandla ner vår huslåneränta bet jag mig i tungan, det hade inte förbättrat förhandlingsläget att smälla av den här gången.
Men nästa gång gör jag det. Tror jag.
Jag blir inte ett dugg förolämpad att av tas för sjuksköterska, det är ett av våra viktigaste yrken som har en synnerligen tuff arbetsmiljö idag.
Men jag blir så TRÖTT av förutfattade meningar och fördomar!

PS. Vi fick ner räntan.

Bild från nätet.

15 kommentarer:

  1. GRATTIS! Till sänkt ränta alltså. Men åh, vad jag känner igen det där och vad jobbigt att det aldrig tar slut. Man sitter några kvinnliga kolleger intensivt inbegripna i en diskussion och det kommer en manlig kollega släntrande och säger: "Men flickor, inte ska ni sitta här ensamma!"
    Man skickas ut för att representera arbetsgivaren i internationella sammanhang och får frågan när den "riktiga" representanten kan tänkas komma. Ska vi inte ge ut en antologi om detta!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ett otal skrifter om detta redan, det märkliga är att utvecklingen går så eländigt sakta och ibland rent av bakåt. Härskarteknikerna frodas och de unga fattar ofta inte vad som händer
      Tack, ränterabatten var välkommen men satt hårt inne......

      Radera
  2. Det är inte bara inom sjukvården som fördomarna frodas. Hur blir en kvinnlig bilförsäljare bemött - eller en kvinnlig bilbesiktare? Hur har kvinnorna det på typiskt manliga arbetsplatser som bilverkstäder eller på byggen? Vi får ju ofta läsa om trakasserier och sexsistiga kommentarer. Eller som min mamma som inte gillade kvinnliga präster.
    Jag är precis tvärtom när det gäller läkare. Åtminstone gynekologer. Manliga gynekologer må vara hur skickliga som helst, men jag föredrar en kvinnlig gynekolog i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur jag totalignorerades när jag var ute för att köpa ny bil UTAN KARL! En kvinna som går och spanar i bilhallen är helt osynlig.

      Radera
  3. Nu är länkarna väldigt rosa, men det är en färg som jag gillar, så det gör ingenting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad som stör mig är att jag inte fattar varför de blir rosa!

      Radera
  4. Ja, jösses. Helt oroligt. Förstår att du fått utstå genom dina år. Satt en gång på en flight mot Barbados, både pilot och styrman var kvinnor. Paret bredvid mig och Peter diskuterade, PÅ ALLVAR, om de skulle våga flyga med "the girls up front" eller inte. De höll på att kliva av. Det var nästan overkligt att se, och höra. American Airlines, från DC till Barbados, på 90-talet.
    Kvinnor får alltid kämpa i motvind i mansdominerande yrke. Och det där med lönen ska vi bara inte tala om...
    Det var ju mkt pga av allt ovan som jag i årets val röstade på det parti som inte kom i riksdagen :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo! Vi ska inte bara tala om lönen, vi ska SLÅSS om den. Bort med procenträkning i avtalen, vi ska snacka KRONOR i det här landet, dollar i USA, osv...

      Radera
  5. Och det värsta i sammanhanget är att det inte endast är förutfattade meningar som kommer från det andra könet. Det värsta är när det är kvinnor som har dem och det händer minst lika många gånger som att män har dem, det är min erfarenhet.
    Vi har lång väg att vandra ännu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir ju så besviken när det är en kvinna som inte tänker längre än näsan räcker.

      Radera
  6. Att det ska vara så sorgligt dumt! Det är ju att nervärdera, kränka. Och så tröttsamt som du säger. "Upplysning" behövs så jag tänker att inte gör det något att parera med en liten stickande kommentar i retur.
    Inne på samma tanke som Musikanta om att fördomar finns nog i alla yrken, och som pettas om kommentarer från andra kvinnor.
    För ett antal år sedan läste jag in Hälso-och Sjukvårdsadministration på halvfart kvällstid. på högskolan. Jag var den ända undersköterskan. En tandläkare var brydd över detta och vid grupparbete så ignorerade han mig totalt med ursäkten att det var ju inte så lätt för mig som bara var undersköterska. Varför det frågade jag?
    Ja, men ... finns inget men, avbröt jag, om det är något jag inte förstår eller hänger med i så frågar jag och du verkar ju ha alla svaren så det blir ju utmärkt.Jag är här för att lära mig Röd som en pion i ansiktet, torr i munnen och med hjärtklappning! Men nöjd!
    Den rosa färgen är fin! Härligt med bra ränteresultat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just bland "uskorna" har jag haft många av mina allra bästa medarbetare! Välutbildade, samvetsgranna och fokuserade! Bortsorterandet av den yrkeskategorin är en av svensk sjukvårds stora katastrofer. Att, som den där tandläkaren, underskatta en kurskamrat, är också rent oförskämt! Bara det faktum att du var antagen borde fått honom att tänka. Ibland kommer man inte på nåt bra dräpande svar förrän det är för sent eller också tänker man på räntan.... Men du tog allt hem poängen!

      Radera
    2. Det blir varmt i mitt uskhjärta då du skriver som du gör! Om uskorna funnits kvar så hade det varit bättre. Mina första år gjorde jag mycket av det som senare blev på delegering, jag och många upplevde att vi sakta fråntogs det mesta, du vet vad jag menar.
      Den där poängen är jag mycket stolt över än idag, :) som över den kåren jag tillhörde!

      Radera
    3. Jag led med våra erfarna uskor när delegeringsraseriet drabbade dem. Kanske hade det med "devalveringen" av utbildningen att göra. Under mina sista yrkesverksamma år stod det väldigt klart att både undersköterskor och sjuksköterskor fick en helt annan utbildning än tidigare och inte alls stod rustade för praktisk sjukvård som nyutexaminerade.

      Radera
    4. Det hade jag "glömt" att utbildningen också ändrades för de båda yrkena i den vevan. Det rådde mycket oklarheter i det dagliga den tiden. Jag minns jag fick en tillsägelse av en nyutbildad ssk för att jag följt en ordination v.b att ge den medicinen. Ssk gjorde sitt jobb enligt utbildningen.
      Nästa gång fick jag ringa och fråga. Nej, vi skulle ta det kost- vägen först ... klokt och riktigt utan motstycke i teorien, med förstoppningen blir ett faktum med mycket lidande för patienten blev ju inlagd dessutom. Tack för utbytet vi gör i detta!

      Radera