Nu kunde jag plötsligt!

Nu gick det plötsligt att klistra in ett youtube-klipp! Inte vet jag varför det funkade nu och inte tidigare och det betyder INTE att njesens praktiska assistans med diverse annat är överflödig!! Men man kan alltså njuta av ytterligare en scen ur Picassos Äventyr. Vill också gärna visa ett par bilder på mina snälla pelargoner som alltjämnt blommar fast de kommit in i uterummet. Den mörka är den engelske Lord Bute och den vita en anonym stjärnpelargon.

 

                     
När lorden blommat slut skall jag klippa ner den radikalt och se till att den står så svalt som möjligt. Då har jag störst chans att få bra blomning till våren.

Alla mina agapanthuskrukor är förstås också inne och borde börja gå i vila. Men en har blivit vilse på tiden och skjuter upp en lång stängel med en stor fet knopp! Så vi får en blomma om en eller ett par veckor. Det har hänt förut; ett år hade vi flera blommor till jul. Annars är det bara Gunnars kaktus som blommar mitt i vintern. Gunnar var en trevlig man som bodde på ett torp i skogen ett stycke härifrån. Han var änkeman i många år och fortsatte att sköta hemmet ensam och tog väl vara på krukväxterna och hade fantastiska rosa-blommande kaktusar.
Gunnar bodde med katten Sambo och var glad för alla besök. Det är flera otäckt trafikerade vägar innan man kommer till hans torp härifrån men en gång tog en ridkompis och jag oss i alla fall för att rida dit. Gunnar kom ut helt glädjestrålande och galopperade sen in igen och hämtade ett nästan helt urblekt foto i silverram. Det var bilden på hans sedan länge döda och ack, så älskade häst! Han hade haft en fjording som arbetskamrat på torpet och det var rörande att höra honom berätta om den. Gunnar firade flera födelsedagar även efter 90-årsdagen som jag var med om att fira. Han nämnde då och då den förstående flytten - den till en en-rummare på kyrkogården. Nån annan flytt var inte att tänka på. Han tyckte att jag gott kunde köpa hans torp efter hans "flytt" och ta den stora, vackra, svarta hästen med mig. Så blev det ju inte. Både Gunnar och just den hästen är borta sedan 20 år. Men jag har tre fina exemplar av hans kaktusar som jag odlat från skott jag fick av honom. Och varje vinter när dom blommar med kaskader av skira rosa blommor känner jag att det är en hälsning från Gunnar!