London revisited

Jag har besökt UK ett flertal gånger sedan 60-talet men Scotland mer än England och Londonbesöken har alltid varit korta; högst ett par dar. Så även denna gång. Jag åkte tillsammans med goda vänner, ett äkta par. Vi hade hittat en prisvärd kombination av flyg och hotell och allt funkade bra. Hotellet låg i Bayswater där en massa gamla privathus i de långa vita raderna byggts om till hotell av ganska varierande standard. Vårt, Wedgewood Hotell, ser fint ut på utsidan och i receptionen men betydligt mera slitet bakom kulisserna. Rent och prydligt men slitet och kolossalt lytt. Den vänliga kvinnan som delade ut våra rum gjorde ett misstag som vi inte kom på genast - hon gav mina vänner, ett äkta par, ett pyttelitet rum med en mycket smal sk dubbelsäng och mig - som ensam person - ett betydligt större med TRE enkelsängar! Vi bodde på olika etager och det tog ett tag innan vi kom på att vi inte hade identiska rum och då ville paret inte byta med mig, vilket dom borde gjort. Hustru Ch fick gräsligt ont i ryggen första natten och maken Cl inte en blund i ögonen. Jag föreslog byte igen, men nej, det ordnade sig på annat vis.
Ch lånade en filt från från mitt rum och bäddade åt sig på golvet och den tjocka heltäckningsmattan, och se, ryggen blev glad och maken också som fick hela sängen för sig själv och båda sov gott!

Jag hade högljudda grannar som grät och skrek och sprang ut och in i korridoren, vilket hördes som om dom var i min säng. Men gott om plats hade jag....

Vi anlände på kvällen och gick i grannskapet till Mr Fish, där Ch ätit fish and chips flera gånger sedan 25 år tillbaka. Det gjorde vi nu också - det var superbt gott. Inga vanliga trista pommes frites utan stora alldeles nyfriterade potatisbitar, mmmmm.
På väg hem från restaurangen passerade vi en Tesco supermarket och gick in för att titta. Vi fick syn på kul enlitersförpackningar av getmjölk och både Ch och jag drog upp våra kameror. Jag hann först och tog en bild. Men se, det skulle jag inte gjort! En anställd man blev rasande och krävde att jag skulle radera bilden. Efteråt har jag tänkt ut minst 10 bra sätt att bemöta honom men vi blev så paffa av attacken att det blev helt fel. Jag bad hastigt om ursäkt och försökte stoppa ner kameran men han skrek att att jag måste radera bilden. Då fibblade jag med knapparna och försökte lura honom att jag raderade men han grep kameran och knappade snabbt bort bilden och släppte inte taget - jag höll i för kung och fosterland - förrän han knappat genom alla bilder så att ingen get syntes. Sen retade jag mig fördärvad att jag inte genast köpte en paket mjölk, fotograferade den och gav tillbaks den meddetsamma med meddelandet att jag bara ville ha en bild, ingen mjölk. Och en inhandlad paket kunde han ju inte hindra mig att fotografera! Eller att jag sparkat honom när han höll fast min kamera. Han hade kanske kallat på polis och det hade varit en intressant upplevelse!
Sen gick vi naturligtvis till en annan Tesco och tog precis samma bild - utan intermezzo! Knäppgök, det kunde han väl räknat ut; Tescoaffärerna ligger tätt som spön i backen. Fast den gången kollade vi att ingen personal var i närheten. Dom kanske har en "policy", vad vet jag.

De följande dagarna gick vi till olika aktiviteter alla tre. Vi hade olika önskemål och det är lättare att gå ensam där det är mycket folk.  Jag ägnade mig bl a åt National Portrait Gallery som hade en fotoutställning med 1960-talets brittiska idoler, från Beatles till Bowie - mycket nostalgi..... Jag gjorde en runda på Tate Britain, fd Tate Gallery. Först där fattade jag namnbytet. Dom har nämligen flyttat allt som inte är brittiskt till Tate Modern! Så jag fick inte se min älskade Matisse-rygg som jag blev förtjust i på just Tate 1968 eller 69 under mitt allra första besök i London. Men OK, den sitter i The Sculpture Garden på MoMa i NY också, eller i alla fall vissa delar för det är en serie väggskulpturer. Det var fyra på Tate och fyra på MoMa. Varje del heter The Back och så en romersk siffra. Jag vet inte om det är repliker av samma eller olika siffror i serien på de två ställena.

Jag var på Tate Modern förra gången i London för fem år sen men inte såg jag ryggen där då, inte. Dom har kanske lagt undan den i nåt magasin. Nu för tiden ska det ju vara "relationell estetik" och inte "objekt" i den moderna konsten. Det kan man tycka mycket - olika - om.....

Jag ramlade på ett galleri på Regent Street som visade tre konstnärer, och jag stannade upp och gick in när jag såg att en av dem var  Louise Bourgeois . Där visades ett antal av hennes 1960-talsskulpturer (nej, inte Maman). Likaså ramlade Ch och jag  in på gården till The Royal Academy of Arts på Piccadilly med en kul skulptur av   Anish Kapoor på gården.

 

Framåt sena eftermiddagen blir jag väldigt trött i fötterna så jag återvände med tunnelbanan till Bayswater, åt en enkel middag på en pub på vägen till hotellet. Sen höll jag fötterna högt en stund innan det var dags att åka iväg till Royal Theatre Drury Lane och se dess uppsättning av Oliver. Mitt ressällskap såg Mamma Mia och var väldigt nöjda efteråt. Jag var också väldigt nöjd med Oliver, och vad jag kunde förstå på ett TV-inslag en av dagarna har den aktueller Fagin fått lysande recensioner. Det håller jag med om, han var fantastiskt rolig.

Andra dagen började också med "kultur". Jag åkte till Sir John Soane´s Museum som är John Soane´s hem. Han var arkitekt och ritade Bank of England och byggde ett synnerligen egendomligt hus till sig själv och avsåg att det skulle stå kvar likadant som ett museum när han dött. Och det gör det.

Jag hade fått tips om silver i London. Jag var i  The Silver Vaults och var glad att jag inte ville köpa något där - det hade jag ändå inte haft råd till. Jag hittade till slut också till Electrum Gallery med modernt silver av över 100 konstnärer. Där hade jag lätt kunnat handla massor - om jag haft råd!

Resten av tiden vandrade jag längs de redan juldekorerade gatorna och tittade i affärer och varuhus. Harrod´s, Liberty, Fortnum and Mason och några gallerior jag inte kan namnen på. Och - förstås - den nyöppnade  Anthropologie på Regent Street. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge där inne då dom spelade musik på mycket hög nivå. Jag handlade det jag fått beställning på ( jodå, Karls ömma moder, jag köpte ett!) och en rea-jumper och betalade kvickt. Jag talade om för killen i kassan att om dom kunde sänka volymen till hälften så skulle de köpstarkaste kunderna handla mer innan dom blev utjagade av oväsendet. Oklart om budskapet gick hem....  I NY var det inget sånt oväsen alls när jag och dam B var där för en dryg månad sedan. Affären är väldigt fin i tre plan och på ena väggen genom alla tre våningarna sitter en minst 100 m2 stor plantering av levande gröna växter. Oerhört pampigt! Och det finns mycket roligt att köpa, inte bara kläder - som vi vet.

Nu har jag varit hemma några dagar men knappast hunnit hämta andan. Mycket var inbokat innan jag for. Resan hem gick denna gången bra, bara tjugo minuters tågförsening på Kastrup. Viss skillnad mot hemresan från NY, minst sagt.

Ett stort tack till Ch för en del av bilderna! Du var flitigare att fotografera än jag.

Idag har jag varit på konstkurs men det får jag berätta om en annan gång!

F ö vill jag gratulera njesens Loff till det välförtjänta körkortet!

PS. Jag glömde ju en bild - fodralet till Oysterkortet som man åker kommunalt på i London. Var så goda och njut: