Han konstaterade snabbt att det inte är stor idé att försöka värva unga människor till konstintresse men det blir ju hela tiden nya gamlingar så det gör inte så mycket. Barn kan man strunta i - dom glömmer omedelbart vad man visat dom. Bara barn till föräldrar som är konstintresserade blir intresserade och det sköter föräldrarna själva så dom behöver man inte bekymra sig om.
Vi var rätt många som inte höll med om denna defaitistiska inställning. Men man måste ta tag i barnen redan i lågstadiet, annars blir det för sent!
F ö var han väldigt krasst marknadsmässig: ska man få publik till sina arrangemang så måste man ha:
1) underhållning (t ex föreläsning av honom!)
2) servering
3) något att sälja
På den här kursen hade vi punkterna 1 och 2 men inte 3, men vi var ändå ca 50 personer. OK, vi var ju ur gruppen redan frälsta så det räknas ju inte.
Efter lunch kunde vi njuta av något helt annat, nämligen en ung glaskonstnär, Elna Jolom , som gjort en utsmyckning, Näckros, till Hässleholms Stadshus.
Vi promenerade till Stadshuset och såg Näckrosen och återvände sedan till Kulturhuset och lyssnade på Elna som berättade om sitt arbete, (väldigt konkret och utan hänvisning till relationell estetik), och bygget av den egna hyttan i Brösarp. Däremot har hon mycket relationer till andra tekniker än glaset och måste samverka med smeder och också använda sig av sina kunskaper i belysningsteknik.
Nu före jul är det mycket jobb med konstföreningen. Vi är med i byns julskyltning på söndag genom att vara närvarande på biblioteket där vi ställer ut årets medlemsvinster (som vi hänger och arrangerar på fredag eftermiddag) och säljer tombolalotter till några små trevliga vinster som vi särskilt köpt in. Biblioteket är öppet och bjuder traditionsenligt på kaffe och pepparkakor. Ett par lokala hantverkare brukar ha var sitt stånd i foajen och en författare säljer sina böcker.
I början av december har vi dragning i medlemslotteriet, skriver brev till alla vinnare och litet senare kommer dagen då vinnarna väljer i turordning och då bjuder föreningen på glögg.
Förresten hade konstföreningen en uppskattad och välbesökt medlemsaktivitet medan jag var i London - en egen liten antikrunda med antikhandlare Zimmerdahl från Lund. Det var synd att missa den men jag hade skickat med en glasskål som han berättade om och som jag fått relaterat.
Nu före jul är det mycket jobb med konstföreningen. Vi är med i byns julskyltning på söndag genom att vara närvarande på biblioteket där vi ställer ut årets medlemsvinster (som vi hänger och arrangerar på fredag eftermiddag) och säljer tombolalotter till några små trevliga vinster som vi särskilt köpt in. Biblioteket är öppet och bjuder traditionsenligt på kaffe och pepparkakor. Ett par lokala hantverkare brukar ha var sitt stånd i foajen och en författare säljer sina böcker.
I början av december har vi dragning i medlemslotteriet, skriver brev till alla vinnare och litet senare kommer dagen då vinnarna väljer i turordning och då bjuder föreningen på glögg.
Förresten hade konstföreningen en uppskattad och välbesökt medlemsaktivitet medan jag var i London - en egen liten antikrunda med antikhandlare Zimmerdahl från Lund. Det var synd att missa den men jag hade skickat med en glasskål som han berättade om och som jag fått relaterat.
Låter som ett intressant föredrag! Den sorten man minns. Vad som är konst kan man ju diskutera i det oändliga.
SvaraRaderaKlart att man inte bara ska visa barn konst - det håler jag med om att de glömmer. Men om de får vara med och göra konst och utställningar, då minns de och kan bli intresserade.
Margaretha
em:
SvaraRaderaPrecis! Och Kulturhuset hade en avdelning för just sån verksamhet - som man nu lagt ner för att spara (skitlitet) pengar.....
Vilken fin näckros! Räknas det som relationell estetik nu när du tog en bild av den eller måste det vara video? Jag gillar verkligen inte den videokonst jag sett men jag tror jag klurat ut vad som gäller här. Man kan filma vilket trams som helst bara det är med ett gammalt slitet band i en videokamera från 1984 med värdelös mikrofon. Även i dessa tider med billig HD-video och brusfritt digitaltljud ska visst riktig konst se eländig ut. Filmar man någon verklig prestation i bra kvalitet blir det nämligen det man brukar kalla film - och det var ju inte riktigt meningen. Tristast är dock när en konstnär gjort något roligt, stort och spektakulärt som de sedan amatörfilmat och visar på en 14-tums TV med rullande bild. Jag har bla sett fyrverkerier och kinesiska jätterökpuffar förstörda på det viset. Varför gör man så? Finns det ingen arbetslös reklamfilmare som kan göra det snyggt och njutbart?
SvaraRaderaJag föredrar en fin glasnäckros vilken dag som helst!
Det var sånt som "relationell estetik" som gjorde att jag gav upp mina konstvetenskapsstudier när jag hade tagit mina 40 poäng (numera 60, tror jag). Vi skulle nämligen ha en kurs på trean med professorn i filosofi, och jag insåg omedelbart att detta var ingenting för mig.
SvaraRaderaJag älskade ettan, där vi fick analysera gamla renässansmålare och andra berömda konstnärers verk. Tvåan var också var ganska konkret. Sen började det med installationer och minimalister och då tröttnade jag.
Är också med i Konstmuséets vänner här i Norrköping. Vi har ju ett väldigt fint muséum här i stan. Men de har alltid sina begivenheter på söndagseftermiddagarna och då spelar jag nästan alltid någonstans.
Det där med att det är föräldrarna som väcker barnens intresse för konst, har han alldeles rätt i. Det gäller ju allt, tennis, fotboll etc. etc.
Men jag har varit med som lärare på studiebesök på muséet när mellanstadiebarnen har suttit framför någon stor tavla med ögonen vidöppna och tagit in allting som "konstfröken" berättade om denna. Så lite går nog in i alla fall.
Damitri:
SvaraRaderaElnas näckros är verkligen fin och min bild gör den inte alls rättvisa, det är bara en detalj. Tror inte bilden platsar som r.e. Tack och lov, för jag är böjd att hålla med dig om en hel del videokonst.
Musikanta:
För en tid sedan var jag på Glyptoteket tillsammans med några vänner och njöt av flerhundraårigt hantverk. Vi diskuterade då dagens konstutbildningar där hantverket inte längre tycks ha någon betydelse eller t o m nedvärderas till förmån för "idén". Och när "idén" går ut på att utnyttja och lura människor som jobbar för att hjälpa sjuka då är inte jag med längre!
Vilks menade också att det inte är någon som helst svårighet att dra gränsen mellan konst och konsthantverk. Där är jag likaså oenig!