Fredagstema: Ljus

Åter har en vecka gått och det är fredag. Erica står för ämnet som är Ljus.
Upplysning är en aspekt på begreppet. Att sprida ljus över något kan man också eller sätta strålkastarljuset på något man tycker är viktigt. Som den här tjejen:

Just nu väcker det hos mig associationer även till mörker, dvs brist på ljus. Det blir bara mörkare och mörkare nu fram till dagarna före jul när det äntligen vänder igen. Hela november tycker jag man framlever omgiven av ett kompakt mörker tills adventsljusen och andra juldekorationer lyser upp våra hem igen. Fast numera är det mera de sju-armade elektriska ljusen som dominerar, inte de fyra levande adventsljusen.

Solljuset är vi beroende av för vår överlevnad i alla avseenden. Inget kan odlas utan ljus och vi måste ha solljus på vår hud för att bilda D-vitamin. Att vara heltäckt i vårt nordliga klimat, som en liten grupp invandrarkvinnor är, leder ofelbart till denna brist!



Ljus är så mycket annat också. När jag nyligen var i NY såg jag en utställning på Metropolitan Museum of Art  med Vermeers Mjölkpiga och andra holländska mästare. Där spelar hur ljuset faller in genom ett fönster ofta en stor roll i kompositionerna av bilderna. Skagenmålarna framhålls också som särskilt skickliga att framställa det speciella nordiska ljuset vid havet.

Glödlampan revolutionerade livet för mänskligheten och vi har vant oss vid dess trivsamma gula ljus. Lysrören är ofta kallare och mera obarmhärtiga. Nu är glödlampan på väg bort och det pågår en hektisk utveckling av nya energisnålare ljustekniker som ofta strävar efter att efterlikna glödlampan i färg på ljuset.

Ljus i överförd bemärkelse brukar vara positivt, t ex en ljus idé, ljushuvud, ljusa stunder, såvida det inte är ironi, förstås, men kan vara neutralt utan värdering, en färg eller en röst.

Jag hoppas ändå att framtiden blir ljusare än det verkar med alla domedagsprofetior vi dagligen överskjöljs av!

Agent 009. Antingen likt -eller bra

Det kom ett brev från  Transportstyrelsen med meddelandet att mitt körkort måste förnyas. Nu har det legat ett tag och jag tyckte häromdagen att det nog var dags att skrida till handling. Nytaget foto, rakt framifrån med 14-17 mm från pupill till hakspets, ska passa i rutan på blanketten. Om det tages med digitalkamera (vad annars?) ska inga pixlar vara urskiljbara. OK. Ställde mig mot den anbefallda ljusa bakgrunden (vit garderobsdörr) och smålog fånigt mot kameran som jag höll i utsträckt hand. Tyvärr, olagliga skuggor mot bakgrunden uppstod hur jag bar mig åt. Nästa försök i dagsljus på jobbet mot den ljusa väggen gick bättre i det avseendet.
Kom hem trött efter lång dag på vaccinationscentralen och tänkte att nu fixar vi det här kvickt och får iväg brevet och avgiften. Gubben erbjöd sig att redigera och skriva ut på fotopapper efter att ha undrat vem som bjudit mig på sur karamell inför fotograferingen. Han tyckte bilden var lik, alltså inte bra. Först fick han ut helgröna bilder - det tyckte inte jag var ett dugg likt, faktiskt. Sen blev det bättre kulörer men han hade glömt redigera bort datumen i nederkanten, bara 2:an var borta, så jag stod som agent 009. Till slut var han sur och gick och la sig och jag skulle göra om det själv. Mina bilder blev bättre rent fototekniskt (jag blev inte vackrare, tyvärr) men det svarta bläcket i skrivaren kladdade ner allihop.
För att göra en låång och frustrerande historia litet kortare så slutade det med gubbens variant och svart tusch på 009. Klart vid midnatt. Slängde brevet på lådan i morse - får se om det blir nåt nytt körkort av det hela!

Det verkar bli sista dagen på vaccinationscentralen i morgon. Nästa vecka skall skolbarnen först vaccineras och sedan fortsätter vårdcentralerna med åldersgrupper, de yngsta först. På sjukhuset har vi vaccinerat de gravida och de flesta högriskpatienterna nu och de som av olika skäl inte blir klara den här veckan kan man ta hand om på ordinarie mottagningar. Åtminstone verkar det så nu - allting kan ju behöva planeras om längre fram. Allt beställt vaccin är ju inte levererat, det är ont om det igen. Och ganska skandalöst att man lurat till sig doser till friska idrottsmän när högriskgrupperna inte är färdigvaccinerade ännu!
Det har varit väldigt roligt att jobba med det här och jag hjälper gärna till igen om det behövs. I kväll ska jag i alla fall lägga mig litet tidigare så att det inte blir för svårt att stiga upp kl 05.30.

 Njesens sambo, Evertonfantasten Loff, ska opereras i knät på mitt sjukhus i morgon. Får väl kolla  på eftermiddagen att kollegorna tagit väl hand om honom. Jag säger ingenting i förväg; lika bra att inte veta att patienten är anhörig till någon i personalen. F d personal i det här fallet, visserligen. Alla ska ha förstklassigt omhändertagande i vilket fall som helst så det stör bara processen att ge ovidkommande information. Och jag vet att "vi är bäst". Så det så.

Kära återseenden på rad

Nu är det bara en timme kvar tills vi stänger vaccinationsbutiken för idag. Stickerskorna, dvs sjuksköterskorna som vaccinerar, är jätteeffektiva och undersköterskan som fixar logistiken i korridor och väntrum helt ljuvlig. De flesta är ju gamla bekanta och det är så roligt att träffas igen.  Många kramar blir det!
 Det fixas litet kaffe både för- och eftermiddag och det känns så lyxigt.
Patienterna denna veckan är de sjukaste riskpatienterna så här kommer rullstolar, rollatorer och kryckor på rad men de flesta är glada och positiva. Några är anhöriga till riskpatienter, t ex en dotter till lungtransplanterad förälder. Hittills har ingen mått dåligt innan de fått gå hem efter att suttit den obligatoriska kvarten efter sin spruta - till skillnad från förrförra veckan då frisk sjukvårdspersonal var här. Då hade jag några med bleka nosar men inget allvarligare.
En av medicindoktorerna avlöste mig för lunch, det uppskattade jag mycket. Då gick jag till matsalen och träffade en hel drös med gamla vänner och mattjejen i kassan tyckte det var roligt att se mig, hon också.

Det som inte var så kul idag var att datorstödet inte kom igång förrän efter lunch. Nåt var fel med nätverksanslutningen, skärmen var bortplockad sen förrförra veckan när jag var här och sen funkade inte min inloggning heller. Suck. Tur att papper och penna funkar så att jag kunde diktera in allt i efterhand när det väl var igång.

Skönt att veta att jag har rester att värma till middag när jag kommer hem så pass sent efter arbetsdagen som är mellan 0730 och 1900. Inte precis "normalarbetstid" men det har jag ju ändå aldrig haft i hela mitt yrkesliv. Och detta är ju ett kortare mellanspel innan jag återgår till min lyxtillvaro som pigg pensionär.

F ö har jag bokat Londonresan i november. Ska det vaccineras här den veckan så anlitar dom nån annan.

Nu kavlar jag upp ärmarna

 Gårdagens klimatmanifestation i bilder litet grand från ovan finnas att beskåda här. Sen ska jag vara litet rättvis; jag har fått mig berättat att rapport i går lördag 19.30 faktiskt hade ett inslag om manifestationen. Då hade vi inte hunnit hem ännu. Dagens Sydsvenska har en kort artikel på sista sidan i Malmö-delen.

Vintertiden har inträtt och kvällarna blir allt mörkare. Enda trösten är att det vänder igen om bara två månader och i mars får vi tillbaka sommartiden. I bilen ställer jag aldrig om klockan till vintertid och blir irriterad om nån vid ett servicetillfälle skulle göra det. Inne i min bil är sommar hela året, så det så! Med fantasi och lockigt hår kommer man långt.

En Londonresa i november hägrar. Kan jag göra uppehåll i vaccinationerna, tro? Det skulle vara toppen om det gick. Har inte varit i London på många år och längtar nu dit.

Idag har njesen varit här och visat mig  hur man gör med "gadgets", dvs sidoelementen. Det tackar jag för! Hon har också förklarat litet om HTML-fikonspråket. Om man lär så lever man länge!

Men i morgon bitti börjar jobbet igen.

Manifestion mot klimathotet inte intressant för media.....

Strax efter kl 13 anlände en stor skara lundabor per cykel till de redan församlade på Stortorget i Malmö för att genomföra manifestationen "350" liksom många tusen runtom i världen. Över 180 länder hade drygt 5000 organiserade manifestationer. De flesta i Malmö var unga människor i 20-35årsåldern, ett antal pantertanter 55+ som jag och så min gubbe! Generationen 35-55 var så gott som obefintlig, vilket möjligen även kan förklara medias ointresse.

Jag har inte kunnat hitta något i Sydsvenskan vare sig idag eller tidigare och nu i kväll står ingenting på nätupplagan heller. Rapport kl 21 hade ett superkort inslag utan någon som helst förklaring till  siffran men med bilder från Stockholm och Sidney. Alltid nåt, som fan sa när han fick se Åmål...

Ämnet var allvarligt men humor skadar aldrig och den här automatiska såpbubblemaskinen gillade jag! 

Här har vi börjat sätta oss för att bilda siffrorna 3-5-0 för att fotograferas från ovan. Förresten ser man också på bilderna nederdelen på det stora pariserhjulet som verkligen uppmärksammats i media de senaste dagarna. Viktigt, eller hur??

Ser ni fotografen som ska föreviga arrangemanget litet grand från ovan?

Nu då?

De tappra cyklisterna hade fika med sig och flickan med cykelhjälmen gjorde verkligen reklam för cykling.

Det internationella inslaget var påtagligt och den glade killen med stomatol-leendet är från Sri Lanka.

Efter avslutad fotografering, kampsång och skandering av önskemålen upplöstes siffrorna och andra aktiviteter skulle vidta. Gubben och jag vidtog då inhandling av bakelser och vidare transport till malmöbaserade delar av tjocka släkten för fika och diverse reparationsåtgärder såsom lampbyte, handtagsutbyte och skruvidragning.

F ö kan förmälas att Skånetrafiken nu byter kort från det gamla Skånekortet till nya "smarta" Jojo-kortet. Så det gjorde jag på morgonen innan jag steg på tåget söderut. Något i systemet var dock inte tillräckligt smart för jag lyckades inte få nån biljett! Jag klagade min "nöd" för konduktören som gentilt lät mig åka gratis. Skånetrafikens kontor i Malmö kollade kortet som det inte var nåt fel på så det måste ha varit automaten där jag steg på i Hässleholm som inte fattat galoppen ännu.

Klimatmanifestation!

www.350.org

Detta är länken till dagens världsomspännande klimatmanifestation i 181 länder. Över 5200 manifestationer kommer att hållas för att påminna oss alla och särskilt politikerna om ansvaret att minska koldioxidutsläppen. Jorden beräknas tåla 350 ppm CO2 för att behålla status quo - vi är redan på nästan 380!
Det är bråttom!

Än har jag inte sett något i Sydsvenskan om manifestationen. Trist.

Om en stund tar jag tåget till Malmö för att vara med på Stortorget kl 13! Om jag inte har fel så har Sydsvenskan en webkamera där; den som vill kan ju kolla om jag syns.......

Fredagstema: höstkänslor!

Idag deltar jag för första gången i fredagstemat.  Erica står för temat som är rykande aktuellt, nämligen Höstkänslor.
Vad kan man annat ha än just det, i alla fall här och nu?
Jag har redan sett så många vackra höstbilder på era bloggar att jag nöjer med en enda och då av liten gren av en bok. Det är nämligen ett verkligt favoritträd med sina olika färger under året. Hela vintern sitter löven kvar på de unga skotten med en varm, rödbrun färg tills de nya knopparna puttar av dom i början av maj på mina breddgrader. Sen står bokarna i självlysande ljusgrönt och färgar hela luften runtomkring tills de övergår i djupgrönt och så småningom kommer den rödbruna hösttonen tillbaka. Här i norra Skåne är nu hösten allt från fortfarande grön till alla de gula, orange och rödbruna toner man kan tänka sig. I fonden finns också barrskogen på sina ställen och ger en kontrast. I många trädgårdar härikring har man utländska träd som har en knallröd höstfärg, dom lyser som juveler mot allt det andra.

Men annat ger också höstkänslor. I helgen går Europa över till s k normaltid, vintertid, säger jag. Kvällarna blir ännu mörkare och alla kryper inomhus (och smittar varandra med snuvor och annat kanske värre...).

Om någon vecka ska jag plantera mina vitlökar för nästa års skörd, det är en typisk höstgrej för mig. Och redan idag har jag fått satt på vinterdäcken - hala frostmorgnar kan komma vilken dag som helst och mitt schema som vaccinationsdoktor är från 07.30-19 alla vardagar så det blir svårt att fixa däcksbytet under arbetstid den närmaste tiden, i alla fall. Låter numera proffsen göra det. Jag orkar inte själv och har annat som jag hellre ber mannen göra åt mig. Gick idag även med på att vinterförvara sommardäcken hos däckfirman så slipper jag t o m att knäcka ryggen på att skura dom rena. Det brukar jag få göra själv, nämligen.

Oktober tycker jag är en OK månad. Vädret är inte alltför illa, många dagar kan vara sköna med hög, krispig luft. Men i november kommer dysterheten på emellanåt. Jag brukar tänka att djuren som går i ide har en poäng. Att vakna till en klar aprildag hade varit skönt! Och sluppit alla gråa slabbiga dagar vi har under vintern i Skåne. De få dagarna med snö och klar himmel är numera allt för sällsynta.

Manifestation för vår jord!

På lördag, den 24 oktober, kommer det att hållas 4000 - 5000 manifestationer i 170 länder för att påminna hela världen om det allvarliga i situationen, påverka våra beslutsfattare att besinna sitt ansvar inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn och att få oss alla att tänka till och dra vårt strå till stacken. 350 ppm CO2 är den gräns där jorden kan fortsätta må bra, mer tål hon inte. Just nu är vi på 387 och uppgående ytterligare. Läs på Mission 350.org och kolla om du kan vara med nånstans på lördag! Själv tänker jag befinna mig på Stortorget i Malmö kl 13 på lördag.

Nu kunde jag plötsligt!

Nu gick det plötsligt att klistra in ett youtube-klipp! Inte vet jag varför det funkade nu och inte tidigare och det betyder INTE att njesens praktiska assistans med diverse annat är överflödig!! Men man kan alltså njuta av ytterligare en scen ur Picassos Äventyr. Vill också gärna visa ett par bilder på mina snälla pelargoner som alltjämnt blommar fast de kommit in i uterummet. Den mörka är den engelske Lord Bute och den vita en anonym stjärnpelargon.

 

                     
När lorden blommat slut skall jag klippa ner den radikalt och se till att den står så svalt som möjligt. Då har jag störst chans att få bra blomning till våren.

Alla mina agapanthuskrukor är förstås också inne och borde börja gå i vila. Men en har blivit vilse på tiden och skjuter upp en lång stängel med en stor fet knopp! Så vi får en blomma om en eller ett par veckor. Det har hänt förut; ett år hade vi flera blommor till jul. Annars är det bara Gunnars kaktus som blommar mitt i vintern. Gunnar var en trevlig man som bodde på ett torp i skogen ett stycke härifrån. Han var änkeman i många år och fortsatte att sköta hemmet ensam och tog väl vara på krukväxterna och hade fantastiska rosa-blommande kaktusar.
Gunnar bodde med katten Sambo och var glad för alla besök. Det är flera otäckt trafikerade vägar innan man kommer till hans torp härifrån men en gång tog en ridkompis och jag oss i alla fall för att rida dit. Gunnar kom ut helt glädjestrålande och galopperade sen in igen och hämtade ett nästan helt urblekt foto i silverram. Det var bilden på hans sedan länge döda och ack, så älskade häst! Han hade haft en fjording som arbetskamrat på torpet och det var rörande att höra honom berätta om den. Gunnar firade flera födelsedagar även efter 90-årsdagen som jag var med om att fira. Han nämnde då och då den förstående flytten - den till en en-rummare på kyrkogården. Nån annan flytt var inte att tänka på. Han tyckte att jag gott kunde köpa hans torp efter hans "flytt" och ta den stora, vackra, svarta hästen med mig. Så blev det ju inte. Både Gunnar och just den hästen är borta sedan 20 år. Men jag har tre fina exemplar av hans kaktusar som jag odlat från skott jag fick av honom. Och varje vinter när dom blommar med kaskader av skira rosa blommor känner jag att det är en hälsning från Gunnar!

Ut i skogen ska man gå!

Efter en ganska aktiv vecka behövde jag verkligen koppla av. Den struliga hemresan från NY inledde med sen hemkomst på måndagskvällen. Sen fortsatte det med sedan länge inbokade kvällsaktiviteter både tisdagen och onsdagen. Onsdagen var dessutom heldag med bl a hovslagaren till Malena, frissan, förberedande besök på vaccinationscentralen inför jobbet och så medlemsaktivitet i den lokala konstföreningen där jag sitter i styrelsen på kvällen. Heldagsjobb på torsdagen, yoga på kvällen och upp i ottan igen på fredagen. Kanske tur att vaccinet tog slut vid middagstid på fredagen och att jag inte behövde jobba till kl 19 som planerat. Och en väldig tur att mannen och och två goda kompisar kört hem Malena på stall på måndagen! På lördagen var jag huvudansvarig för konstföreningens monter på vår lokala byamässa och på kvällen var jag öm i fötterna, trött i huvudet och kände litet svid i halsen. Näsan började rinna på söndagsmorgonen och då längtade jag uuut!

Så det blev en underbar skogstur med kompisen C! Vi lullade runt och spanade efter trattisar i ett underbart höstväder med sol och knallblå himmel och lagom krispig luft. Alla förkylningsvirusen blev helchockade och har redan börjat sitt återtåg.

Vi hittade inte särskilt mycket svamp men desto mer vackert att titta på, t ex det lilla arrangemanget naturen fixat ovan.Eller den här skönheten:

       

Inget nytt har influtit om vaccinleverans ännu. Så jag tar det rätt lugnt här hemma, pysslar med växterna i uterummet, tittar på röran i det jag packat upp men inte fått på rätt plats ännu, kör en tvättmaskin eller två. Funderar på hur jag ska skriva till British Airways och få ersättning för våra merutgifter och gräla för rätt saker men ge en eloge till mannen som lät B och mig sitta i VIP-rummet på söndagskvällen.

Mellan varven lyssnar jag ikapp på The Dog Who Came In From The Cold på The Telegraph av Alexander McCall Smith. Jag har också fått ett nyhetsbrev från honom där han berättar att hans opera haft premiär i Botswana och att nästa Isabel Dalhousie-bok  nu kommit ut, The Lost Art of Gratitude.

Har pratat i telefon med njesen,  Syster i söder, som lovat komma och hjälpa mig med youtube-klipp och länklistor. När hon nu får tid, det är en upptagen karriärkvinna!

Vi har ätit en riktigt god middag ikväll. Hemlagat rabbemos med hemsaltat, knaperstekt fläsk. Och bäst av allt, det finns litet kvar till lunch till mig i morgon.....

Fredagstema - premiär!

 Idag är det premiär för mig att vara med i Fredagstemat som denna vecka är Min favoritfilm (eller -filmer?)


Jag har inte kommit på än hur man lägger in youtubeklippen direkt - kan nån kanske tipsa?
Här kan ni i alla fall se en av de underbara scenerna i en av mina favoritfilmer, Picassos Äventyr , av Svenska Ord.

Jag är ingen flitig biobesökare eller cineast på TV heller. Men det händer att jag ser någon film och en del filmer fastnar ju. En annan film som jag kan se hur många gånger som helst är Jacque Tatis  Mon Oncle.

På senare år har jag sett ett par Harry Potter-filmer och tycker dom är kul med alla fantasier - fast som alltid är böckerna bättre än filmen. Om jag läst en bok och tycker mycket om den undviker jag oftast att gå och se filmen för att inte få boken "förstörd". Glömmer aldrig hur besviken jag blev på Andarnas Hus trots Meryl Streep!

The Queen med Helen Mirren var en njutning och Kalenderflickorna helt ljuvlig.

Som ni alla säkert inser är det rätt längesen jag var på bio......

Det är flera saker jag inte kommit på hur man gör. Hur lägger jag till sidorubriken Fredagstema och alla som är med?? Har pillat en stund men lyckades inte. Tips?

Tillbaka i verkligheten - eller?

Nu har jag återgått i arbete efter två år som panchis. Är Reinfeldt nöjd då med att jag kommit ur mitt "utanförskap"?
Nå, det är ju en parentes som jag ser som litet kul. Jag fick ett brev från sjukhuset för en dryg månad sedan med en förfrågan om jag ville ställa upp och jobba i mitt gamla jobb om det blev pandemi och kris. Då trodde jag att det främst gällde att komma om mina kollegor i specialiteten la sig sjuka allihop. Men sen ringde man och ville ha mig som vaccinationsdoktor på sjukhusets vaccinationscentral och jag sa OK.Nu sitter jag här på andra dagen och tar ställning till om folk ska vaccineras eller inte, svarar på frågor och lugnar dom som blir lite bleka efter sprutan. Hittills inga värre biverkningar, i alla fall.
Det roligaste är kanske att ryktet spritt sig om min närvaro så att gamla kompisar och medarbetare kommer förbi för att säga hej. Det värmer mitt hjärta ytterligare som ju alltid klappat för vårt lilla trivsamma sjukhus.

Senaste frågan gällde det som rapporterades på radion i morse. Det har blivit vanligt att man ger barnen Alvedon i samband med vaccinering på BVC som förbyggande mot eventuell feber. Det har man nu i en studie konstaterat kan orsaka ett sämre antikropps-svar på vaccineringen. Nyss hade jag en orolig mamma som fått sin 5-åring vaccinerad mot svininfluensan i går och gjort som hon blev rådd - gett pågen Alvedon i förebyggande syfte. Kanske inte vaccineringen gav honom något skydd nu?? Jag blir alltid lika matt över medias förmåga att omedelbart blåsa upp medicinska nyheter till absoluta sanningar. Så jag försäkrade henne att vaccinationen inte alls var ogjord. Sen är det en annan sak att man på BVC kanske framöver inte ska ge rådet om förbyggande Alvedon utan bara om ungen verkligen får feber och besvär.
Problemet här och nu är att vaccindoserna börjar tryta. Det är tydligen oklart med de kommande leveranserna och nästa vecka är skolbarnen prioriterade. Hoppas att påfyllning kommer snabbt så att inte influensan får fäste innan de flesta fått sin spruta. Norrut börjar skolorna bli hårt drabbade nu enligt rapporteringen.

Hemma igen! Berättelser om bananer och banansäng och annat.

Saltis har ju berättat en hel del om Damen B och Moster M och deras äventyr i NY. Moster M är alltså densamma som olgakatt och Damen B min kompis. Den omnämda banansängen är den eländiga bäddsoffan i vår "de luxe suite" som B sov i hela veckan utan att beklaga sig. Hon har tagit en bild av mig i den "riktiga" sängen men den har jag inte fått ännu.

Hemresan har också Saltis refererat det mesta om. Sammanfattningsvis kan sägas att vår avfärd blev 30 timmar försenad och innefattade en hel natt sittande på Newark med ljudterror (högljudda tyskar som missat ett Florida-plan, security-utrop var 8:e minut, städmaskiner från kl 04, osv, osv) i vanvettigt obekväma stolar. Vi ville inte väcka Saltis & co mitt i natten utan väntade till morgonen då vi återvände till 18:e våningen på Manhattan och blev väl omhändertagna igen. Nästa kväll kom vårt plan äntligen iväg, då 6 timmar efter utsatt tid. Men då blev B och jag inbjudna att sitta i VIP-loungen med gratis lyxkäk och bekväma fåtöljer tills planet skulle gå. Vi var bara ca 5-6 st som fick denna ynnest; möjligen eftersom vi inte fortsatte att kontinuerligt trakassera personalen på British Airways som många gjorde i sin ilska. Väl på planet kunde vi breda ut oss på tre stolar och sova något så när eftersom många ombokat eller avbokat sig under dygnet. Vi sov över maten på natten - ingen väckte oss för det och på morgonen fick vi ett segt, bedagat wienerbröd(sic!) till frukost. Eftersom vi var så sena till bytet i London hann vi inte äta där och på planet till Köpenhamn fick vi dryck och en påse skräp snacks. Det var MYCKET gott med en riktig smörrebröd på Kastrup!

MEN vår NY-vecka var underbar! Jag funderar redan på när jag ska resa igen! Hemresans äventyr avskräcker inte en viking, haha.

 Ella är det perfekta fotomotivet.

Ella visar sitt dagis.

Framför allt nevön, Saltis och Ella förgyllde tillvaron. Men det var ju också härligt att bese staden och en bitteliten del av utbudet av konst och kultur, parker och arkitektur.

B i björkskog av klipp ur tidningssidor på MoMa

Monet gillade inte bara näckrosor utan agapanthus också - precis som jag. 

I Sculpture Garden på MoMa  finns ett av mina favoritverk som jag har ett förhållande till sedan 1960-talet då jag såg den i London på Tate - det är repliker av samma verk, The Back av Matisse

Detta ljuvliga konstverk låg på trottoaren invid väggen på sidogatan utanför Guggenheim.

 Kompis B var i USA för första gången och var helt överväldigad av skyskraporna första dagarna, sen vande hon sig och blev nästan blasé. Då började hon mera se detaljer i gatubilden.

Kolla sitsen! 

 

Den här mannen såg vi flera dagar. Han hade FEM katter i band i sin varuvagn! Man blev såå beklämd.. Här sov de allihop, inklusive mannen.

Vid Ground Zero sjöng vi med det här gänget inför stor publik!

Vi blev snabbt stamkunder på fiket Java Girl där det var samkväm med hundar och fikets egen katt på trottoaren utanför.

Ella-familjens katter får inte glömmas! Här poserar Tazo på kylskåpet.

Lipton undersöker min väska, kanske Sonja är i den? 

 

Hittade henne inte i handväskan, bäst jag åker med till Sverige och kollar!

Till våra katter hemma inköptes förstås presenter, bla en fågel som kvittrar när man rör den. Den gillar Sonja att leka med!

 

 

Nu återgår livet till vardagen. Dvs jag ska faktiskt börja jobba på torsdag och det är ju inte vardag för mig nuförtiden. Tror inte det blir så betungande men det ska bli intressant. Återkommer i ämnet!

Barnvakter på hög nivå

Eftersom jag inte har nån kabel med till kameran blir det inte några bilder så länge jag är kvar i NY. Men en mac kan jag låna, nevön med fru har minst tre! Hade jag haft kabel hade det blivit MÅNGA bilder på Ella, den garanterat sötaste och charmigaste tösabiten sen hedenhös! Och i kväll sitter damerna barnvakt på hög nivå, dvs artonde våningen. Mamma och pappa kunde avtåga medan vi lekte för fulla muggar och Ella höll cirkusföreställning för en andlös publik bestående av de två glada damerna vars äventyr hittills i övrigt bäst beskrivits av  Saltistjejen.
Vi har för ett par dagar sedan hälsat på Ellas dagis som ju verkar toppen och där hon verkligen trivs. Varje kväll har jag träffat Ellabella och lekt en stund så att vi skulle vara ordentligt bekanta innan barnvaktsdags. T o m nattningen funkade perfekt när vi väl kom ihåg nappen! Tacka kompis B för det, hon har mer rutin än jag. Det får man av 5 barnbarn!
Det blir mycket kelande, inte bara med Ella, utan också med Lipton och Tazo. Nej, inte tepåsar utan två gudomligt vackra och sällskapliga abyssiniekatter. Så vi håller måbrahormonerna på hög nivå hela tiden plus att vi roar oss hela dagarna dessutom.

Dock skall tilläggas att allt vi ser inte är upplyftande. Hemlösa människor som bär runt alla sina tillhörigheter eller kör dem i en shoppingvagn är inte sällsynta. En man vi sett flera dagar i grannskapet har dessutom fem katter i koppel som sitter högst upp på hans grejer i shoppingvagnen. Han har en skylt där han ber om bidrag. Både han och katterna ser i och för sig inte undernärda ut men det är ju ändå en misär. Och inte är det ett värdigt liv för en katt att sitta i koppel i en shoppingvagn på Manhattan!! Då tror jag katten på Java Girl på 66e gatan, där vi druckit gott starkt kaffe ett par gånger, har det bättre. Där står en skylt att man inte får röra katten, som är en majestätisk svart diva. Den spatserar elegant på trottoaren och jag fattar inte att den överlever trafiken på gatan!

Vi damer bor på ett hotell alldeles bredvid Ellas och hennes föräldrars hus, mycket praktiskt. Lunch har vi ätit på olika ställen och fått god mat överallt. Middag har vi kommit på ett ekonomiskt och gott sätt att fixa. Vi går till en supermarket som har en stor buffe  med både kall och varm mat, hämtar hem var sin portion till hotellet och äter på rummet. Snabbt, enkelt och verkligt gott!

Nu har vi inte mycket tid kvar här, vi åker hem i övermorgon. Tiden bara rusar iväg. I morgon kväll blir det familjekväll och vi damer ska fixa middagen. Vill inte tänka på nåt avsked ännu.......

Tanter på vift

Efter 5 dagar i The Big Apple börjat fötterna bli litet uttrampade, minst sagt. Men, oj, vad vi, kompis B och jag, har kul!
Vi har varit och sett Mamma Mia på Broadway och i går avnjöt vi Tosca på MetOpera. Till mamma Mia hade vi med oss Saltistjejen och till  Tosca hennes M, min nevö, allt efter intresse och önskemål. Karita  Mattila som Tosca var magnifik och avslutningsscenen där hon kastar sig ut från Castell St Angelo fick mig att häftigt dra efter andan. Inte begriper jag hur man gjort så att det ser ut som hon kastar sig ner när ljuset plötsligt slocknar och ridån hastigt går ned. Litet kul var att kompis B tyckte dom hade bra mikrofoner......
Nevön kunde förklara!

Under aktiviteterna ovan har vi fått sitta ner ett tag; annars har vi mest vandrat på Manhattans gator och på museerna. Whitney, MoMa, Metropolitan Muesum of Art och Guggenheim har fått besök. Vi har shoppat en del förstås, dels i museibutikerna men också i leksaksaffärer (B) och i Apple Store (gissa vem), skoaffärer och bokhandel.

En speciell upplevelse hade vi vid Ground Zero. En grupp funktionshindrade ungdomar och deras lärare spelade och sjöng på trottoaren. Dom bjöd in oss att sjunga med i We shall overcome - så det gjorde vi. Måååånga verser! Killarna hade övat länge och sufflerade oss skickligt. Vi blev flitigt avfotograferade av en entusiastisk publik och en man kom fram efteråt och kommenterade: "Great show!"

Men jag har ju glömt att berätta om entrén till USA - Immigration-kontrollen på JFK. Dom brukar då inte vara några charmknuttar i vanliga fall men nu hade dom nog varit på kurs! Killen som kontrollerade mig mig kommenterade mitt stora silverörhänge och undrade om jag var en "rock star". En något överårig i så fall. Men det har jag levt på hela veckan! Tänk vad litet det behövs för få en på skratthumör i flera dar!