Jaken är viktig för den tibetanska befolkningen, ungefär som renen för samerna. Den ger dem mjölk, ull, horn och kött och fungerar som drag- rid- och lastdjur. Under sommaren strövar jakarna fritt i bergen och betar, nu på hösten kommer de hem och betar på lägre nivå . När betet är slut utfodras de med hö och torkad majs som man kan se på otaliga hässjor.
Det finns även korsningar mellan jak och "vanliga" nötkreatur.
En sällsam syn från bussen var bonden som plöjde med en träplog förspänd med en jak och som just tog en paus för att prata i mobiltelefon! Tyvärr hann jag inte fånga honom på bild.
Vi tillbringade en halv dag vid Napa Hai som nu på hösten, efter torrperiod, bara hade en ganska liten vattenspegel och väntade tranornas återkomst efter ytterligare en vecka. Men vi fick glädjen att se några grupper av tranor om tre och tre. Detta var nog det närmaste känslan av sagans Shangri-La vi kom!
Sjöns vattenspegel var ganska liten så vi vandrade på det som annars är sjöbotten. När regnet kommer växer den snabbt. |
Vår lokalguide Tasji utnyttjade tillfället att göra sin gympa. |
Överallt kunde vi från bussen se hässjorna med jakarnas vinterfoder. |
Oj, oj. Tack TACK!:)
SvaraRaderaVilken natur! Fantastiskt!!!
SvaraRaderaEn liten historia ur livet med anledning av kreaturen du berättar om.
SvaraRadera"Har du sett en jak, fröken", frågade en liten flicka mig en gång.
"Har du?" svarade jag och tillade: "Hur kommer det sig att du hört talas om en jak?"
"En jak är väl inget konstigt. En som säger ko-ko!"
Men man måste kanske vara östgöte för att förstå det roliga i historien.
Fantastiskt spännande resa du har gjort i alla fall!