Tasji

En intressant person vi mötte under Kinaresan var vår lokalguide i Shangri-La, Tasji, som jag redan presenterat på bild i tidigare inlägg där han bl a står på huvudet vid Napasjön. Han hör till den tibetanska folkgruppen men är född i en liten by i Yunnan. Han har ett för den gruppen typiskt utseende men med en litet pikant dekoration: mellan de normalstora framtänderna finns en liten spetsig tand i mitten, vilket ger hans leende ett speciellt utseende.
Det framgick snart att han inte var särskilt van att ha hand om en sådan grupp som vår, 16 personer varav flera med klena ben och ganska begränsad kondis pga astma och annat, förutom att vi alla var påverkade av höjden över havet. Han var otroligt blyg men sken upp när man själv närmade sig honom och satt man ner och pratade så kom han igång. Han var egentligen vandringsguide för bergsvandringar och klättring så det var ju inte så konstigt att han pinnade på så att flera hade svårt att hinna med. Det var egentligen bara min rumskompis M och jag som höll jämna steg med honom. När jag sa att han fick vänta litet för att vi var så gamla och kryckiga tittade han allvarligt på mig och sa: Old is gold!

Jag frågade om han hade fru och familj men han menade att han inte kunde leva upp till de krav som flickor har! Hm, man kan fråga sig vem det är som har krav...

När det hade gått några dagar och vi var på väg att skiljas åt hade en del av blygheten försvunnit och vi fick honom t o m att sjunga tibetanska visor i bussen! Vägen var väldigt skumpig så bilden hoppar en hel del, det var inget att göra åt.




Tasji följde med oss till Tigersprångsklyftan där nästa guide mötte upp och intog hans plats i bussen. Det var inte utan att vi saknade honom!