Oförglömlig...

... är såklart njesens bröllopsdag. Hennes svägerska Saltis är förstås snabbare än jag så titta in hos henne för en utförlig rapport ur hennes och Lillskruttans synvinkel med fina bilder. Själv kompletterar jag bara litet.
Alla hade varit oroliga för vädret hela dagen - vid regn skulle Plan B inträda - men när tiden var inne kom inget regn. Lunds Botaniska Trädgård kunde inte prunka mer och vigseln var väldigt vacker. Vigselförrättaren, Susanne Gosenius, var precis lagom högtidlig, musiken välvald och brudparet stiligt.

Bredvid den här fotografen ligger jag i lä.

Saltis assisterade också Ella, som var "näbb" och höll buketten medan ringarna växlades.

En av brudens barndomsvänner är professionell pressfotograf och imponerade dessutom genom att ta ett skutt upp på soptunnan för att ta en gruppbild på oss alla. Den får vi väl se så småningom, antar jag.

Efter vigseln i Lunds Botaniska Trädgård bjöds det bubbel och mingel i Lundagård. Här flankeras bror och syster, dvs njesen och nevön, av sina respektive.

Buketten med bl a prärieklocka och björnbär.

Den kontrakterade frissan skrämde slag på bruden genom att få århundradets njurstensanfall två dagar före vigseln men släpade sig upp och gjorde sitt jobb med bravur i alla fall.

Pressfotografens vackra hustru hade fixat fejset på både bruden och sig själv - och det syns att hon vet hur man gör!

 Middag med tuppbröst och andra godsaker avåts på Akademiska Föreningens lilla sal ackompanjerad av ett 10-tal föredömligt korta och snärtiga tal. En Piet Heins Gruk citerades, syskonens karriärer jämfördes - där nevön bara vann i klassen flest katter, dvs två mot njesens enda - bruden fick en genomgång av alla sina barbiedockslekar och antalet kommande barn redovisades enligt en anlitad spådam. Mycken espri gick dock förlorad i vårt hörn pga mummel och den tråkiga akustiken i salen.

Glädjande var att se alla varianter på klädsel på damerna. Inga klädkoder, här inte, man klär sig som man har lust! Korta sommarklänningar, hellånga blåsor, långbyxor och städade tunikor eller neonfärgade, raffinerade fodral. Mera klädkod hos herrarna, kanske. Alla hade kostym och slips - utom maken. Han ser alltid så obekväm ut i kavaj - och känner sig det också -  och blev glad att jag föreslog linneskjorta och väst och det tycker jag han var fin i. Han skymtar på en bild hos Saltis.

När taffeln brutits var det dans och t o m Lillskruttan kom loss till slut efter att ha varit slagen av blyghet mest hela dagen men några av oss gamlingar drog oss då till stationen och tog tåget norrut respektive söderut. Det är ju lika bra att erkänna att både ljudnivåer och musikval hör en annan generation till.