Sommarfredagstema:Stöld

Karin Englund har bestämt att vi denna vecka ska skriva om STÖLD, ett ämne som alltid gör mig upprörd. Jag kan acceptera att en som svälter stjäler mat och jag hade förståelse för de flyktingbarn från krigets Jugoslavien som inte kunde motstå leksaker som byns ungar lämnat kvar utomhus när vi hade förläggning för flyktingfamiljer för många år sedan.
Men jag accepterar icke ficktjuvar, biltjuvar, inbrottstjuvar, rånare och bedragare! De stjäl inte bara ersättningsbara ting utan människors trygghet och tillit.
Äldre släktingar fick en gång sin sommarstuga vandaliserad av ett par bortskämda rikemansbarn som roat sig med att hälla ut och krossa alla syltburkar och mjölpåsar i de klädda möblerna, slå sönder alla saftflaskor i källaren och göra så mycket oreda de kunde. Tjuvgodset de tog med sig var ett par uråldriga halvtomma spritflaskor som ingen saknade. Men dessa gamla strävsamma människor vågade aldrig mer njuta i sin stuga. Var hustrun ensam en liten stund låste hon in sig i sovrummet och satt och darrade tills maken kom tillbaka och när hon blev änka var hon där bara en enda gång på alla åren tills hon sålde huset. Hon fick sån ångest av att vara där. Ynglingarna, söner till verkligt förmögna familjer,  skulle tas itu med av "de sociala myndigheterna".

När min mor var nybliven änka åkte jag med henne till USA i 6 veckor. Min ena syster passade huset och fick uppleva att upptäcka inbrott och ALLT en enda röra under tiden. Stulet var TV och stereoanläggning och några gamla värdelösa mynt ur en burk. Men husets enda blyinfattade fönster - omöjligt att ersätta - hade man kastat in en trädgårdsplatta genom och slagit ett stort hål i ekparketten. Allt var genomrotat men inget annat fattades. Systersonen var liten och med sin mamma vid upptäckten och när hon utbrast "Här har varit tjuvar!" blev han rädd och trodde det varit tjurar. Länge undrade han oroligt om det fanns tjurar kvar i mormors hus. Att mor blev orolig och otrygg var också naturligt.

Själv kom jag med nattåget till Stockholm och bytte för vidare resa. När jag steg på nästa tåg ville en skum typ hjälpa mig med min minimala väska och jag höll fast den och blängde på honom. Men när jag kom till bestämmelseorten fattade jag ju att han hade en kompis som norpat min plånbok ur axelväskan med alla pengar och kort inklusive körkortet. Framme där jag skulle på konferens hade jag inte ett nickel, inget betalkort och inget ID. Jag fick GÅ till konferensstället där jag kunde låna pengar av en bekant.
Jag glömmer aldrig känslan, vanmakten och raseriet jag kände över dem som ställde till det för mig så att jag missade nästan hela första dagen av ett viktigt möte. Allt strul med spärr av kort, polisanmälan, försäkring (som ju inte täckte 2000 i kontanter heller, nytt körkort och bankkort gjorde mig SÅÅ arg. Hos polisen uppdagades det att tjuvarna hade försett sig ordentligt och hoppat av innan tåget avgick för vi var en försvarlig skara som köade, bl a en japansk man som hade mist allt sitt bagage.

Ändå var den kränkning jag kände ingenting mot vad de två äldre par måste ha känt som skulle byta tåg i Hässleholm och där upptäckte att alla deras resehandlingar, biljetter och pengar hade stulits på perrongen i Älmhult där de hade startat sin planerade utlandsresa. Liksom jag förstod de först när det var för sent vad som hade hänt men insåg då precis hur det hade gått till.

Tjuvar kan förekomma i det raraste skepnader!

Maken som rest världen runt i jobbet alltid med plånboken i bakfickan har märkligt nog alltid kommit hem med den oskärad. Jag har tjatat att han inte ska ha den där men det är för döva öron. En gång norpades den dock ur hans ficka!
På samma bete där min häst gick hade vi ansvar för ett par unghästar vi hade lånat som sällskapshästar. De var väldigt sociala och keliga och följde efter oss som hundar och en vacker dag snodde ett sto plånboken och tågade iväg med den i munnen! Den tjuven förlät vi dock genast.

Ett antal av våra goda vänner har haft inbrott och jag kan intyga hur det skadat dem alla psykiskt. Vi har fått en av våra bilar stulen en fredagsnatt ur carporten och det var illa nog men satte inga djupare spår. Men vi låser alltid noga även om vi är hemma, jag hänger aldrig min väska på stolsryggen på krogen, jag delar upp pengar och kort på olika ställen i fickor och plånbok. Ändå vet jag att det är jätteenkelt för en fingerfärdig tjuv att plocka mig utan att jag begriper det.
Dystert, dystert.
Hoppas ändå att sommaren ger alla en skön söndag! Övriga temadeltagare finns i spalten till höger.