Det är mycket som tar slut nu...

.. och ett kattliv gjorde det för ett par dagar sedan.

Den gula honan Sissa - hon som så mirakulöst överlevde med sprucken livmoder förra sommaren och födde upp sex fina ungar - blev överkörd. Den som körde på henne stannade inte för att se efter hur det gick, men en efterföljande bil gjorde och en kvinna gick in på gården och meddelade att en svårt skadad katt låg och skrek på vägen. Inget fanns att göra, Sissa måste avlivas.
Det har fällts många tårar sen dess, Sissa var speciell för många av oss.
På bilden ligger Sissa och fjantar sig för Malena som alltid är vänlig mot katter.
Vi var ett sorgset sällskap som lastade Malena i släpen och körde henne hem till vintervistet; nu är det slut på sommarbetet.

Väderutsikterna varnade för nattfrost och vi sprang med krukor hela eftermiddagen. Allt utom fuchsiorna kom in innan vi inte orkade mer. Så de fick täckelse av fiberväv och klarade natten galant. Det var minst -2° under nattens småtimmar och slöjorna var istäckta när jag tog bort dem. Men sen har solen gassat och det har varit härligt att vara ute. Sorgligt dock att vara tvungen att klippa bort så mycken grannlåt för att kunna hysa så många som möjligt.

Det här är en överlevare. Minst 30 år gammal, vet inte namnsorten.

Evensong.

Greenpeace - min favorit! Idag som extra hyllning till alla dem som visat hur illa våra farliga kärnkraftverk är vaktade för intrång! Nästa gång är det kanske inte några några snälla greenpeacemedlemmar som bryter sig in!

Hinken blev proppfull av grannlåt.

På plats i uterummet. Litet skönhet fick vara kvar men den lär falna fort inomhus. Fuchsiorna kom igång sent, egentligen först efter att jag fått bukt med ohyran vita flygare.

Vi satt ute och åt lunch i solskenet och jag hörde ett knaprande ljud en lång stund utan att kunna lokalisera det först. Sen såg jag den, ekorren, som satt högt uppe i hagtornsträdet och knastrade i sig dess röda bär i sällskap med en massa småfåglar som också hade fest.

Att fästa ekorren på bild lät sig tyvärr inte göra. Den satt högt upp och gömde sig i bladverket så att jag fick böja nacken bakåt, skugga för solen och vänta på att den skulle skymta fram och visa de små tassarna när de sträcktes efter ett nytt bär.

En runda i trädgården visar att en säsong är slut. Snart släpper de bevingade fröna sitt tag.

Några sena blommor blev det i denna alpclematis, olika ålder på frisyrerna syns.

Den klotklippta hasselbusken har skickat upp en spejare; den var så fräck att den får sitta kvar!

Studentknapparna ger inte upp för litet frost, haha.

Inte silveraxen heller.

Stjärnmagnolian är full med knoppar, alla med tjock päls.

Kungsljusen har några få gula blommor kvar och får gärna fröa innan jag klipper (eller hugger!) ner dem.

Pelargonlådorna, olivträd, lagerträd och alla agapanthuskrukor står i växthuset med frostvakt tills det blir alltför kallt, vanligen till i början av december. Sen blir det trångt i uterummet.

Jag avslutade med att kratta upp en massa ekollon och löv från gräset och lägga i den stora komposthögen, utegarderoben kallad. Där kan igelkottar och andra hitta varma gömslen och ekorren ha skafferi. Om de vill. Helst även mössen som då kan avstå att komma in uppe på vinden och bli ihjälslagna i fällorna. Vi har redan tagit ett par stycken där. Så tog de slut...