Eftersom min mor sedan en tid vistas på äldreboende har vi sålt vårt barndomshem som far byggde på 1950-talet. Jag var 12 år när vi flyttade dit så jag tillbringade min tonårstid där och flyttade hemifrån efter studentexamen när jag var 20. Ett år sen blev jag pga av ett stipendieår i USA.
I går, första dagen jag kunnat stå på benen efter min trista magsjuka, var maken och jag där och hämtade en del saker och tog ett slags farväl. Riktigt har det inte sjunkit in ännu, men den 1 november flyttar nya människor in. De är trevliga och vill att vi kommer och ser hur de ordnar det för sig och lovar bjuda på fika. Det känns bra.
 |
| Än prunkar det pelargonlådorna. Tyvärr ser man inte de vackra färgerna i det blyinfattade fönstret. |
 |
| Solen stod precis bakom kyrktornet. |
 |
| Tar man i lavendeln är doften stark. |
 |
| Hej då, björken! |
 |
| Hej då, plommonträdet med två sorter! |
 |
| Fars grindlåskonstruktion väckte mycken munterhet men fungerade efter diverse justering. |
 |
| En bit av en gammal kvarnsten ligger innanför grinden. |
 |
| I huset tvärsöver gatan bodde Nilssons. Det är mycket ombyggt sedan dess. Farmor Nilsson bodde på andra våningen och satt ofta och kollade på sena kvällar när vi flickor behagade komma hem. |
 |
| Litet blommor finns kvar i rabatterna också, |
 |
| liksom enstaka synnerligen bedagade plommon. |
Jag tillfrisknar sakta från magpesten men är ännu på vällingstadiet. En kollega ringde och och vi pratade en stund om av vad man kan göra för att komma i lag igen. Du kan väl göra som den gamle man vi hade som patient på IVA en gång, sa hon. Han hade bara fått välling några dagar men det var dags för något annat. Då fick han önska sig vad han ville inom sjukhuskökets förmåga. Då önskade han sig
litet tjockare välling!
Så jag får väl fixa litet tjockare välling... Det trista är att jag nästan hallucinerar om god mat men samtidigt känner att det är omöjligt.
Jag förstår hur du känner dig - jag längtar fortfarande tillbaka till huset som jag tillbringade åren mellan nio och tills jag började studera i Lund. Efter det sålde föräldrarna den villan och flyttade till en större närmare centrum. Men det kändes aldrig som hemma. Samtidigt står ju huset kvar och man kan gå förbi där ibland och minnas allt trevligt - och även alla sorger - som man upplevde där.
SvaraRaderaEtt fint område som din pappa valde att bygga hus i. Han måste ha varit väldigt duktig!
Konstigt med magsjukan som inte vill ge med sig - när jag har haft "vanlig" magsjuka, har den brukat gå över på en dag. Hoppas att du snart blir bra!
Ingrid
Jag längtar inte tillbaka, men huset har ju alltid ingått i min värld och jag har kunnat komma som jag ville. Nu kan jag inte det längre. Och nästa år försvinner sommarparadiset också ur familjen även om det inte varit mitt på många år.
RaderaMen jag är väldigt glad för mitt eget hus och min trädgård som inte liknar de andra husen alls.
Åh det är svårt att ta avsked av ett boende man bott länge i. Men förhoppningsvis har ni funnit bra ägare som tar till vara. Verkar vara ett jätemysigt hus och vilken trädgård!
SvaraRaderaHoppas att du kryar på dig och mår bättre imorgon redan!!! Magsjuka är ett gissel!
Ja, det är ett fint hus och de nya ägarna verkar entusiastiska.
RaderaTack, magsjukan ger sig så sakta och jag längtar efter riktig mat!
För det första! Krya på dig, ät lite tjockare välling. Det blev långvarigt detta, snart skramlar det om dig när du går. Sätt stort smöröga mitt i vällingen:)
SvaraRaderaSkönt är att det flyttar trevliga människor in i barndomshemmet, det känns säkert väldigt bra, men jag förstår att det känns vemodigt. Avsked är ofta sådana.
Tack för uppmuntran!
SvaraRaderaJo, det har gått åt några kilon men det är ett tag till innan det skramlar. Jag har klarat "litet tjockare välling" och nyss försökt mig på en rostad macka. Håll tummarna!
Jag har haft ännu långvarigare magpest förr när det rört sig om vinterkräkviruset som detta säkert varit. Matförgiftning brukar gå över fortare.
Å vilket avsked med barndomshuset. Det är svårt och man tror att allt alltid finns kvar men så är det inte. Krya på dig och måtte du kunna prova något roligare snart....VÄLLING,,,hum inte kul.
SvaraRaderaMan får ju acceptera att tiden förändras men visst är det sorgliga avsked.
RaderaSom tur är gillar jag faktiskt välling - men inte gröt.....
Jag förstår att det är tungt.
SvaraRaderaTUNGT och vemodigt och ändå det bästa ni kan göra.
Vi har kvar min mormors gård, den som funnits i familjen i generationer. Den kommer vi att sälja en gång. Inte nu, men i framtiden.
Jag vill inte ens tänka på det. DET går inte.
Men vi har alla våra sommarstugor i närheten av den gården, och det är svårt att se ett hus förfall också även om vi sköter om det efter förmåga.
Jag kan sätta mig in precis i hur du känner det.
TVI vale för den elaka magsjukan. DET vidrigaste.
Hoppas verkligen att du snart kan börja äta på riktigt igen.
Tack, nu börjar maten smaka igen!
RaderaJo, det känns litet sorgligt, särskilt som det är två hus från min barndom som säljs. Det hade ju räckt med ett i taget....
Å skönt att veta att du har ett par dagar på dig innan du ska flyga hit. jag menar så att det sista av magsjukan kan försvinna.
SvaraRaderaOch visst förstår jag att det måste kännas konstigt och lite vemodigt också att huset nu är sålt. Även M känner av det. Det är ofta just då förändringar sker som vi blir påminda mer aktivt om den tid som varit och därmed att den epoken är förbi. Men det är skönt att du har ditt eget fina hem!
:-)
Förstår av M:s mejl att det känns även för honom, konstigt vore det nog annars. Det var ju hans dagis att vara hos mormor.
RaderaVi trivs ju fantastiskt i värt hus och nu har det fått en liten touch av mormor - vi har bytt ut vårt soffbord mot ett från hennes hus.
VVV är nu ett minne blott, men ett gruvligt, brr... Mat smakar, kilona lär återvända snabbare än jag vill och livet är härligt!
Nu kan jag knappt vänta.... Hur är väderutsikterna, tro? Här fryser det nattetid nu.