Själv älskar jag att höra dialekter och är stolt över min egen skånska. Alla kan vi putsa vårt idiom så pass att det blir begripligt för andra och ändå behålla särarten!
Att ordna "skönhetstävling" mellan dialekter och för den delen språk, vilket ju förekommer, tycker jag är ganska meningslöst. Hur vi uppfattar olika språkmelodier har så mycket att göra med hur vi gillar vissa personer eller länder på helt andra grunder än de språkliga. Om vi tycker om Mumintrollen så tycker vi säkert att finlandssvenskan låter vackert och om vi har haft en elak lärare från Dalarna är kanske dalmålet inte en favorit. Är man operafantast tycker man nog att italienska låter vackert men om man inte gillar Wagner är kanske inte tyska det vackraste man vet.
En trevlig dialekt jag mött först på senare år är den som denna rara kvinna talar:
Just precis, Karin på Pettas!
Tack Olgakatt!
SvaraRaderaTänk jag har aldrig uppfattat mig som dialekttalande men har fått veta att jag visst pratar åländska. Och det är säkert så, varför skulle jag inte prata åländska när jag är en åländska. Äldre jag blir "bräker" jag mera på också än tidigare.
Kom inte ihåg att jag blev fotad, men där står jag ju!:)
Kram till dig i New York!
och så ser jag att en del av mitt kommenterande inte fanns med. Jag håller fullständigt med dig om att ingen skönhetstävling skall finnas vad gäller dialekter. Sådant är ju direkt mobbande och kan kväva särarterna. Må alla prata som de vill! Det är ju enbart trevligt med alla olikheter!
SvaraRaderaKlart att du ska tala åländska och jag älskar att lyssna på dig! Tänker ringa oftare bara för att få höra....
RaderaJag njöt av lagtingsmannens idiom också, må du tro, och de andra vi mötte i det vackra huset i Mariehamn.
Visst är det så att ens inställning till olika dialekter helt präglas av de personer som talar dem. Vem gillar inte finlandssvenskan som har sådana ambassadörer som Mumin!
SvaraRaderaOch det är både roligt och intressant att de som spådde dialekternas död på 60-talet fick fel. I alla fall hittills. Trots TV:s stora genomslagskraft verkar dialekterna fortleva som förr. Och numera släpps ju olika landsändars sätt att prata in i TV dessutom, där man inte längre har strikta krav på att alla ska tala "rikssvenska".
Tack och lov att det faktiskt hörs litet olika dialekter i media numera. Undrar om Fredrik Lindströms program kan ha mjukat upp en aning.
RaderaDialekterna är ju numera ganska rikt representerade i etermedia. Däremot hör man undantagsvis svenskar som inte har språket som modersmål som nyhetsuppläsare varken i radio eller teve. Det är ju svårt att tillägna sig ett språk helt utan brytning, även om man för övrigt talar språket grammatiskt korrekt.
SvaraRaderaVad beträffar skånskan vet jag att jag blev överlycklig när jag någon gång hörde Edvard Persson sjunga i radio när jag var liten. Det var förmodligen den enda gången jag fick höra skånska - mina föräldrar och alla mina släktingar var ju smålänningar.
Ingrid
Brytning när man inte talar sitt modersmål är ganska svårt att komma ifrån och viktigt bara om man ska vara spion, kanske;) men jag hade en rödhårig kollega som jag först trodde kanske var dalmas. Det visade sig att han var irakisk kurd och bara hade varit i Sverige ett par år! Snacka om språkbegåvning och papegoj-gener!
RaderaI Ålands radio hör vi skånska varje dag:)
SvaraRaderaDet är ju så att reportrar rör på sig och mellanlandar eller stannar. I många år har Bertil på radion fått oss att förstå åländska med skånsk brytning.
Hälsa Bertil att jag är glad för sådana ambassadörer!
RaderaAckja, jag minns en gång på 70-talet då vi gick på folkhögskola i Tomelilla och jag hade anledning att göra ett besök på vårdcentralen. I väntrummet satt några mogna män från Hammenhög, dom försökte prata med mig och jag begrep ingenting. Dom drog nog på lite extra tror jag.
SvaraRaderaHaha! Det gjorde dom säkert. Maken badade på badhus en gång i Visby och satt förundrad i bastun och begrep inte ett ord av gotländskan och samma upplevelse har man ofta när man försöker tjuvlyssna på folk i en landsända som inte är ens egen. Så har jag det f ö med danskan, jag förstår oftast utmärkt när man talar till mig men går bet när folk snackar inbördes.
RaderaDet är roligt med språk!
Jag är också skåning :) Fast jag pratar inte skånska till vardags... jag byter bara om jag träffar andra skåningar från samma region :) Trevligt med olika dialekter! Själv kan jag däremot inte prata skånska med någon som pratar stockholmska, eftersom det är olika satsmelodier... ;)
SvaraRadera