Det visade sig vara ett utomordentligt populärt utflyktsmål och parkeringen var gigantisk. Dessutom belägen åtskilliga hundra meter från slottet och utställningen. Men alldeles gratis körde en strid ström av traktorer med vagnar oss alla fram till entrén och sedan tillbaka till parkeringen! Ena vägen fick vi rent av åka i täckt vagn!
Vid entrén var det kö.
För att få energi att bese allt började vi med en god fika.
Sen var det dags att undersöka de tre stora husen med utställare. Lättare sagt än gjort; det var väldigt trångt och maken, som inte gillar folksamlingar, såg allt mer besvärad ut. Dock höll han tappert ut i det längsta. Litet luft mellan varven hämtade vi gårdsplanen där alla barn kunde få grillad korv och åka häst och vagn.
Ett par saker fick följa med hem, en spettekaka och ett halmhjärta till ytterdörren.
Innan vi åkte tillbaka till parkeringen hälsade vi på Övedsklosters egna sötnosar, alpackorna. Blöta och rufsiga, men nyfikna var de.
Sen blev skjutsade av tomten, som sig bör!
Oj, jag känner mig nästan som hemma i din blogg idag:) Skåne i mitt hjärta, fortfarande sedan i november.
SvaraRaderaNi fick en fin transportservice både dit och tillbaka. Alpackorna är gosiga och tack för påminnelsen om spettekakan. Ska söka fram den och så blir det julaftonsfika med den yngre familjen.
Vår spiddekaga ska spisas på nyårsafton när vi får gäster!
RaderaVilket härligt plejs och vilka uttrycksfylla alpackor. Tänk vad det finns i detta land och tänk att publiken inte bara räcker till till allt utan dessutom köar. Fint halmhjärta!
SvaraRaderaAlpackornas ansikten är verkligen fantastiska. Jag är också imponerad av hur trångt det är på alla julmarknaderna. De bästa tycker jag de är som hushållningssällskapen arrangerar, men det är hög klass på många andra också.
RaderaSå fina bilder du har tagit! Vädret är ungefär likadant häruppe i norr som hos er. Regnmolnen ligger tunga och grå över allt och släpper fram minimalt med ljus. Din man följer i alla fall med även om han inte gillar det, min vägrar totalt att besöka platser där man eventuellt kan köpa något onödigt med sig hem, som loppisar och julmarknader. Så du kan i alla fall vara glad över att ha sällskap även om det är något motvalls.
SvaraRaderaIngrid, som äntligen har fått ordning på nätverket.
Tack, Musikanta! Jo, ibland kommer han med och betecknar sig själv som packåsna! Han brukar inte ha några invändningar mot vad jag vill köpa utan bär tålmodigt allt.
RaderaÅh, alpackor, dom är väl underbara, och ullen är lika fin den. Det är mina favoritdjur och -ull. Det är kul med så mycket hantverk, det skulle bara vara samma verksamhet och intresse året runt tycker jag som inte kan låta bli att hantverka.
SvaraRaderaAlpacka-ull är ljuvlig, jag har en del i det materialet och har även stickat av det.
RaderaÄven på sommaren finns det en hel del hantverksmässor där man kan finna fina saker. Men t ex länshemslöjdernas affärer har det tufft och många har lagt ner helt eller flyttat från centrala lägen med dyra hyror - med åtföljande mindre kundunderlag, tyvärr.
De är väl för goa, alpackorna! Kanske inte värt att skaffa några, vargen lär också gilla dem.
SvaraRaderaMargaretha
även hon
i gråväder
Vissa fårägare skaffar en lamahingst som vaktare mot varg och andra inkräktare, kanske oftast hundar! Alpackorna kunde nog ha användning för en dylik också. Nog är deras ansikten fascinerande!
RaderaTrevligt, iallafall inomhus.
SvaraRaderaHade gärna gått på den där jumarknanden. De ser ut att ha jättefina saker.
Grått här också, tre grader varmt. Ingen vit jul i sikte.
Bortsett från lervällingen såg det väldigt trevligt ut även utomhus men nog var det mysigare inne!
RaderaI och för sig har jag ingenting emot en barmarksjul (utan frost, nota bene), när alla ska ut på vägarna
Det var riktig lervälling det. Gamla slott är vi inte bortskämda med här i Kalifornien. Ser trevligt ut med det de hade till försäljning inomhus. Och alpackorna var verkligen charmiga.
SvaraRadera