Först till kvarn får mala.
Man kan få vatten på sin kvarn.
Statens kvarnar mal långsamt.
Det finns många uttryck och talesätt med kvarn inblandad. I Skåne kan man slå en värmölla (väderkvarn), vilket betyder att man ramlar omkull fäktandes med armarna för att få tillbaka balansen, som ett ytterligare exempel.
Utan att ha forskat i ämnet antar jag att två stenar som används för att krossa sädeskorn är ett av människans första hushållsredskap och så småningom utvecklades tekniken till allt mer praktiska och arbetsbesparande större anläggningar med olika energikällor. Från handkraft till vind, vatten, ånga och el.
Fortfarande kan man dock se de två stenarna i kvinnors händer i olika delar av den fattiga världen.
Den moderna vindkraften med sina jättevingar har utan tvivel sin grundidé från värmöllorna.
Själv har jag flera tidiga minnen förknippade med möllor.
I byn där vi hade vår sommarstuga brukade jag få följa en av bönderna i hans arbete som då fortfarande bedrevs med några få mjölkkor och två ardenner. Roligast var att följa med till kvarnen. Jag fick då ibland hålla i tömmarna till Munter och Fux. Hovslagaren höll också till vid kvarnen så ibland slogs två flugor i en smäll vid samma utförd, hästarna blev skodda och säden mald.
I realskolan gjorde jag en sommarexkursion med en grupp ledd av min biologilärare till Öland. Det var mitt första besök på Öland och alla möllorna gjorde ett enormt intryck på mig. På någon plats kunde man se åtta eller tio på en gång mot horisonten.
I Malmö finns en av de vackraste byggnader jag vet: Malmö Valskvarn. När jag nu letade efter en bild av kvarnen på nätet så hittar jag denna betraktelse över byggnaden av en själsfrände i frågan, Jan Hemmel:
Nordmills
Jan Hemmel
När jag var på väg in i tonåren brukade min kamrat Lennart och jag cykla från Lund till Malmö för att gå på konstutställningar. En bild gjorde ett förblivande intryck: dansken Vilhelm Lundströms gula jättedam som hängde högst upp i den stora trapphallen i Malmö museum. Det var en cylindrisk dam som fick mig att senare nicka gillande åt Légers period av ”cylindrism” eller ”tubism”.
Varje gång jag ser Nord Mills, den stora kvarnen i Västra hamnen, granne med högskolan och Bo01, får jag ett återfall i cylindrismen. Det är praktfullt med de jättelika silotuberna, vackert och kontinentalt färgsatta av Perry Martin på 1980-talet. Vilhelm Lundströmfärg!
Men det är inte bara cylindrarna som inger vällust. Kvarnen började byggas 1881, och det märkliga är att sammanfogningen av de olika huskropparna från olika tider ger ett så självklart harmoniskt intryck. Behagliga kontorshus från början av 1900-talet hukar tryggt under silotornen, magasinen från mitten av 1900-talet reser sig med rektangulär kraft mot himlen. I en sned sol med drivande moln får tornets eternitbeklädnad en mjuk sammetsaktig karaktär.
Eterniten ska bort, säger min kvarnguide, men sedan ägnar vi en stund åt att berömma herrarna – porträttgalleri finns – som inte har fallit för frestelsen att i effektivitetens namn riva bort historien som byggnaderna berättar.
Inne i kvarnen står stora inneslutna maskiner och mal sitt mjöl på välputsade parkettgolv. Andra maskiner slår med stora flaxande rörelser ut sina säckar och fyller dem. – ”Man måste ha känsla för mjöl”,sägs det allvarligt i testbageriet. I lagren kan det finnas 53.000 ton. Nordens största kvarn.
Cézanne hävdade att naturens former kunde reduceras till tre grundformer: konen, klotet och cylindern. Låt oss – åtminstone medan vi tittar på Nord Mills – lägga till kvadraten och rektangeln. Nog är spelet mellan fönsteröppningarnas täta kvadrater, magasinets branta rektangel och cylindrarnas välvning en vacker kubistisk bild!
Att det går bra för Nord Mills – som hette Malmö Stora Valskvarn när den byggdes – måste vara en lättnad för stadens trötta och bekymrade kulturbyråkrater. Annars skulle de ha haft ännu en spännande fabriksbyggnad att riva eller fylla. Fylla med vad? – Ja, där är i alla fall ett område där stadens kulturidkare kan känna sig litet behövda. Behovet av bingohallar är troligen fyllt.
Fabriker och kyrkor överges, antikvarierna jämrar sig och kulturpolitiker räknar dystert pengar. Men på Nord Mills målar man glatt om sin fasad i milda gula färger och cylindrarna gläder ögat.
JAN HEMMEL
Jag skulle kunna kunna mala på en god stund till men slutar här med att konstatera att jag inte riktigt hann med att publicera detta under lördagen som har varit upptagen med annat trevligt, bl a kroglunch med njesefamiljen.
Lördagens avslutning var en mäktig direktsändning från Met av Borodins Furst Igor. Visserligen handlar legenden om meningslösa krig på 1100-talet men tankarna gick direkt till dagens situation i Ukraina med ryskt vapenskrammel och hotfulla beskyllningar från bägge sidor.
Att människan aldrig lär sig!!
Vilket fint inlägg du gör! Det är så vidgande att läsa temabloggar, se andras innehåll, få uppslag aha - upplevelser och som jag sagt till flera i temagänget nu: Jag blir berikat med kunskaper! Dina slutrepliker med. Tack för ditt bidrag! Till katten, gör en kliande rörelse bakom örat må hända hon gillar?
SvaraRaderaMan tackar för beröm! Och katten ska få extra kliande bakom bägge öronen idag! Det gillas av båda mina mjukisar.
RaderaSå härligt att byggnaden kan få vara vacker, trots att den rymmer stordrift och framgång! Visst förskräcks vi inför situationen i Ukraina. Man trodde verkligen att världen kommit längre!
SvaraRaderaJag läste häromdagen att Nordmills ska flytta ut sin verksamhet från centrum framöver. Hoppas man finner någon bra verksamhet för kvarnkomplexet för det måste få vara kvar. Annars kreperar både Jan Hemmel och jag!
RaderaKvarnar kan vara vackra på flera sätt har jag nu lärt. Modernare kvarnar har jag annars alltid förbundit med något ganska fult. Men vindkraftverk av den modernare typen kan jag helt klart se skönheten i. Dagen i dag har dock också gått åt att löpande hålla mig orienterad av vad som händer ett par länder bort. Skrämmande.
SvaraRaderaVisst är vindmöllorna eleganta! Och i Danmark tycks de inte väcka lika upprörda känslor som vissa får här. Knäppast tycker jag de är som anser att de förfular landskapet! Har någon sett ett vackert kärnkraftverk eller kolkraftverk?
RaderaMan kan förmoda att en och annan medborgare får vatten på sin kvarn i Putyvl'. Same, same, but different. Att människan aldrig lär sig!
SvaraRaderaLitet komplicerat blir det ju att i furst Igor kallas folket ryskt fastän det utspelar sig i det som nu är Ukraina. Och komplicerat förblir det. Vi kan bara hoppas att någon besinnar sig innan det är för sent
SvaraRaderaMänniskan lär sig aldrig (Putin och många andra). Där malas det långsammare än långsamt, tvi vale. Tala om att ha kvarnstenar runt sina halsar, när det gäller människorna som drabbas
SvaraRaderaDitt inlägg gav många härliga infallsvinklar på ordet kvarn, både symboliskt och på "riktigt".
Ränderna på KGB-officeren går aldrig ur. Märkligt bara att han väljs av medborgarna, dock medelst hjälp av fusk.
RaderaKvarnar finns det många sorters, tänk på grottekvarnen!
Ja, och pratkvarnar - där mälden inte alltid blir god.
Raderammmmm
Ja, det ska gudarna veta.....
Radera