Men hennes skrift inspirerade Mary Wollstonecraft som 1792 skrev "A Vindication for the rights of woman".
Pettaskarins tema KVINNA för denna lördagen den 8 mars, Internationella Kvinnodagen, inspirerade mig att läsa runt litet om de pionjärer som i bistra tider tog de första officiella stegen mot det europeiska patriarkatet som t o m förvägrade kvinnor en själ.
Olympe halshöggs 1793 och Mary dog i barnsäng 1797. Ändå lyckades dessa två göra outplånliga intryck som några bland de pionjärer som satte igång hittills drygt 200 år av kamp för lika rättigheter för kvinnor och män. Motståndet har varit formidabelt - och har inte upphört.
Mycket har uppnåtts, t ex rösträtt (men Sverige var sent (1921) med den reformen jämfört med våra grannländer, Finland 1906, Norge 1913 och Danmark 1915) men mycket återstår.
(Den dotter Mary födde var f ö Mary Shelley, författaren till "Frankenstein".)
Ett klassiskt plakat i 8 mars-demonstrationer lyder "I can´t believe I still have to protest against this shit".
Dagens motstånd är ofta subtilt, ibland flagrant. De senaste dagarna har Sydsvenskan haft artiklar om arbetsmiljön för kvinnliga kockar och manliga restaurangchefer har gått i (svajiga) svaromål. Artiklarna går att hitta på sydsvenskan.se. Här är en länk till en av dem.
Näthatet mot kvinnor och direkta mordhot mot kvinnor som uttalat sig offentligt eller skrivit böcker om sin situation har väl inte undgått någon.
Vi är många som slagit huvudet i glastaket och vissa som lyckats krossa det har fått ordentliga skärsår.
Häromdagen hörde jag en kvinna i TV citera historieprofessorn Dick Harrisson som lär ha sagt att många framstående och kompetenta kvinnor genom historien har "exkluderats retroaktivt".
Våld i nära relationer utövas i överväldigande majoritet av män mot kvinnor och varje år mördas i Sverige i genomsnitt 17 kvinnor av sin man eller fd man.
Färsk forskning, relaterad i P1 nyligen, visar att akademiska ansökningshandlingar med kvinnonamn fortfarande rankas lägre än de med manligt namn. Man har kollat genom att byta namnen och samma cv men nu med manligt namn rankades då genast högre.
Alla minns vi väl hur kvinnliga författare har tvingats publicera sig under manlig pseudonym för att få goda recensioner. När det senare avslöjades att det faktiskt var en kvinnlig författare hände det att man anklagade henne för att ha haft hjälp av en man!
Lyfter man blicken och ser sig runt i världen inser man att det krävs många år av uppkavlade ärmar och slit för att befria miljoner kvinnor från strukturellt förtryck, våld och sexuellt utnyttjande.
Vill du läsa mer om feministpionjärer så finns det massor på nätet. Ett bra ställe är t ex Göteborgs universitetsbibliotek.
Lördagsbloggarna listas i spalten till höger!
PS. Det finns en speciell internationell mansdag också! Det är den 19 november.
Intressant (och nedslående) rapport från krogbranschen. Det ska mycket till för att man (vi!) ska orka hålla emot, vägra falla in i diskriminerande mönster, våga säga ifrån. Inspirerande med dessa föregångskvinnor, som såg så klart att detta är ju käpprätt åt skogen och kunde analyser och formulera problemen!
SvaraRaderaI vissa avseenden har vi inte hunnit särskilt långt på 200 år....
RaderaEtt fint inlägg om i all synnerhet kvinnor som har varit med och banat väg. En väg som inte alls är färdig ännu, men som har blivit lite rakare, litet mera lättvandrad.
SvaraRaderaFortfarande blir åtminstone jag förvånad över hur man ser på kvinnan i Europa, i synnerhet de södra delarna, och hur mycket längre jag tycker att vi har nått i Skandinavien i jämförelse.
Kvinnan som så har alltid varit stark, trots förminskning och dylikt, men också hyllats för att hon är den hon är, inte att förglömma
Om vi har kommit ett stycke på väg i Norden så behöver man bara höja blicken en aning för att se hur kvinnor i många andra länder har det. Hörde en föreläsning av en man som haft officiellt uppdrag i Afganistan. Han fick ju bara träffa män och fick uppfattningen att männen jämställde kvinnor ungefär med sina kameler, som ägodelar med samma värde som djur, således.
RaderaJa, vilken resa! Tyvärr ser det ju inte lika ut i hela världen och i vårt mångkulturella land angår kvinnofrågor och jämställdhet oss i allra högsta grad.
SvaraRaderaFör många kvinnor i världen har resan inte ens börjat. Firade dagen med att lyssna på ett föredrag om Masai-kvinnorna i Kenya som utför 95% av allt arbetet i sina samhällen.
RaderaÄnnu en aspekt på kvinna, och kvinnodagen! Verkligt! Mycket kvar att göra! Historien bär vi med oss!
SvaraRaderaIbland känns det som två steg fram och ett (eller fler) tillbaka. Det kan också ta tid att inse hur det verkligen fungerar. Många är aningslösa långt upp i vuxen ålder och tror att allt är uppnått för evigt.
RaderaFörra veckan kom en undersökning (avhandling?) som visade att män misshandlas utomhus av andra, okända män och kvinnor misshandlas i hemmet av män de känner. Generellt alltså. Det är exakt samma slutsatser som en undersökning kom fram till för 25 år sedan.
SvaraRaderaHåhåjaja, går utvecklingen framåt? ja kanske, men alldeles för sakta.
Precis! Att fulla gubbar slåss inbördes är ju en sak men att oprovocerat ge sig på nån förbipasserande är makabert. En manlig kollega till mig blev svårt misshandlad av ett gäng på öppen gata i en svensk småstad för några år sen. De tog varken plånbok eller hans svindyra klocka, de ville BARA slå honom. Polisen bara ryckte på axlarna, det var inte lönt att utreda.
SvaraRaderaFrakturer och blödningar läkte ju så småningom men såren i själen är det värre med.
Och hur man kan misshandla den man säger sig älska är en lika stor gåta. När man någon gång ser att en kvinna gett sig på en man undrar man ju vad som föregått.
Förr sa man lite slarvigt att en kvinna i veckan dog p g a misshandel, alltså till följd av… och en man om året blev dödad av en kvinna. Nästan alltid var det en kvinna som tröttnat och tagit dö på den man som misshandlat henne.
RaderaJag hörde en jurist kommentera det skedda "Det var det vettigaste hon kunde göra"
Jag fick en gång in en patient som knivhuggits i ryggen så djupt att det gått hål på hjärtat med påföljande blödning in i hjärtsäcken. Jo, vi klarade honom. Och den som huggit var ett ganska litet barn som inte stod ut med att karln misshandlade mamma! Man måste hålla sig professionell på jobbet men hemma kunde man få tycka att det var bra gjort.
RaderaKampen för jämställdhet är långt ifrån slut!
SvaraRaderaVälkommen hit, Gunilla! Dig har jag inte sett här förut.
RaderaNej, gudarna ska veta att det är mycket kvar att erövra. Dessutom måste man återerövra en massa saker gång på gång!
Där lärde jag mig något nytt; det finns alltså även en mansdag. Visst är det fortfarande en lång väg att gå för jämlikheten. Otroligt och skrämmande att vi inte kommit längre år 2014, speciellt när man blickar ut i världen. Fast vart hade vi varit utan dessa starka kvinnor som vågade gå i täten?!
SvaraRadera