Lördagstema: Rosa

-->

Det är hög tid att tacka Karin på Åland för mars månads lördagsteman och ge sig i kast med Musikantas första som är ROSA.

Det nästan vänder sig i magen när jag tänker på hur en uschlig färg kan detaljstyra människors val. Att gå in i en affär med barnkläder eller leksaker visar med all tydlighet vilket som räknas som viktigare och bäst och delar upp sortimentet med knivskarpa gränser.

Jag minns med vrede den lille pojken i optikerbutiken som ville ha ett par röda bågar men inte fick eftersom pappa inte skulle gilla det - det var inte "killigt" med röda bågar, hävdade mamman. Det kändes desto märkligare att bevittna scenen eftersom jag känner flera alldeles vanliga män som valt röda glasögonbågar.

Desto egendomligare då att för ca 100 år sen var rosa en stark, manlig färg och flickor skulle ha det milda, ljuva blå. I alla fall enligt Fanny Ambjörnssons bok "Rosa: Den farliga färgen". Jag har ännu inte läst den men det finns utförliga recensioner, t ex DNs,

Jag ser fram emot att läsa boken som tycks behandla färgen grundligt ur ett historiskt makt- och genusperspektiv där det verkligen inte en gång för alla är givet vart färgen rosa hör.

Själv gillar jag olika nyanser av rött och rosa, gärna ihop, men det måste vara med dragning åt blått. Grisskärt är förskräckligt i mina ögon medan det som numera kallas cerise är en klar favorit. Som flitig kund hos Gudrun Sjödén har jag inga problem att hitta nyanser som jag gärna klär mig i. Under lång tid har det varit och är ännu alldeles för mycket grått och svart i butikerna men hos just Gudrun Sjödén finner man färger. F ö öppnar en stor retrospektiv utställning om henne på Kulturen i Lund den 4 maj!

Hos Gudrun Sjödén är inga färger bannlysta eller reserverade för någon eller något speciellt, så ska det vara! Och hon är en verklig mästare att kombinera.

  Jag växte upp i en tid när när det fanns klara regler om hur man kunde kombinera färger. T ex var det helt otänkbart att blanda blått och grönt! Men min favoritkombination var i många år olivgrönt och ljusblått! Min hårfärg i ungdomen drog åt rött och då kunde man definitivt inte bära rött. Att det finns många olika nyanser varav ett antal kanske var särdeles klädsamma diskuterades inte, rött var rött och rosa var då bara för spädbarn. Över huvud taget valde man som barn inte sina kläder, varken färg eller modell. I mitt fall var det oftast mor som hem med något hon fyndat. En del sydde hon själv. När jag själv började sy mina kläder blev det mycket blått, gärna i kombination med grönt, t ex skotskrutigt där man i de olika klanmönstren verkligen inte undviker några kombinationer även om jag inte kan påminna mig någon rosa färg i dem.

Dagens rosa prinsessmode med glitter för småflickor sticker ju en vuxen i ögonen i sin karamellsliskighet men om det inte stöter på ekonomiska eller likvärda hinder så låt dem frossa. Tids nog går det över - men blir kanske ännu värre med sotsvarta tatueringar och punkfrisyr. (Hoppas dock att tatueringsmodet snart tar slut och att laserklinikerna som tar bort tatueringarna tar över lokalerna där eländet producerats.) Låt också småpojkar få ha rosa tröjor och röda glasögonbågar när de så önskar.

Att pojkkläder i samma angiven storlek är större med bättre rörelsevidd än flickornas är dessutom rena idiotin.

Vill du se konst med många vackra rosa nyanser kan du just nu besöka Louisiana i Humlebæk och se Hilma af Klint! 

 Alla bilder har jag hämtat på nätet utom denna:

Bara ett exempel av mina mörkrosa julrosor.