Visst är det vår!

Det kvittrar och sjunger och knoppas så det står härliga till nu. Makens fågelfrö går åt i massor nu när det ska byggas och häckas.
Själv ägnar jag mig åt växtligheten, både i växthuset, uterummet och i trädgården. Alla stora städsegröna agapanthus (13 krukor) har fått flytta ut i växthuset med frostvakt plus några av de smalbladiga som vissnar ner på hösten. Alla mår bra av litet mer ljus än de kan få i uterummet där inte alla kan stå ytterst. Men en smalbladig, Streamliner,  får stå kvar inne - den har knoppar som snart slår ut! Pelargoner och fuchsior har stått länge i växthuset och ser ut att må bra. Alla är hårt nerklippta men ser ut att överleva min framfart.

Inne i uterummet blommar rumsmalvorna för fullt och citronträdet, som gett skörd hela vintern har just nu 15 mogna citroner och ett stort antal blomknoppar och fruktämnen.

En pelargon som jag satte skott av i höstas har fått fart redan.

 En liten promenad ute i trädgården visar att de första pionjärena, vintergäck, klosterliljor och snödroppar, är förbi, men mycket nytt är på gång. Lilla Åland börjar vakna så smått men står i en kall del av trädgården så där får jag vänta litet till. Varken blåsipporna eller nunneörten har spritt sig särskilt mycket men de behöver nog några år för att anpassa sig. De lever i alla fall och jag anar någon liten blomknopp i båda.
Där vintergäcken bildade en gul matta för några veckor sedan har nu bladen växt till sig och är som en mjuk kudde kring pionernas skott och håller dess fötter varma under de kalla nätter vi ännu har.

Stjärnmagnolian börjar slå ut ordentligt och den gäller det att passa med nattsärk om det blir en frostnatt, annars blir blommorna bruna och fula.

Scilla och vårstjärnor har blommat i några veckor och börjar så smått dra sig tillbaka; jag kan snart se mina vitlöksrader igen i det blå havet av vårstjärnor. Men jag har andra blåa fält också, lungörten.
Den sprider sig själv, blommar länge på våren och får sedan vackra blad som marktäcker bra och håller undan ogräs. Skojig är den också med både blå och lilaröda blommor på samma planta.

Det finns mycket scilla kvar i de skuggigare lägena.

Här håller jag på att forma den nersågade blodboken till en kupol - det tar några år innan det projektet är klart. Marken under är nu täckt av lungört.

Mera blått!

Backsipporna är litet tufsiga av regnet och bredvid har någon tuggat på vitsipporna.

Luktviolen skular under ett träd.

Litet gult finns också som lyser upp.

De underbara gullvivorna som påminner om min sedan många år bortgångna väninna som jag fick dem av. De växte vilda på hennes skogstomt och jag fick i nåder ta några plantor som kilat in sig mellan ett par plattor på gången. Jag har kunnat dela med mig många gånger sedan dess för här trivs de annars fridlysta blommorna.

Pyttepåskliljor som stått i kruka planterar jag ut litet här och där. Jag tycker mer om dem än de stora, faktiskt.

Tur att man inte allergisk mot varken björk- eller hasselpollen!

Ormhasseln är dekorativ året om men finast med hängen!

 Som avslutning på promenaden tar vi en titt på några olika julrosor.

I det gråa vädret är det en fröjd att se allt liv som spirar! Till och med till maskrosorna säger jag hej - men om några dar ska jag dra upp dem.... Tror jag.