söndag 15 juni 2014

Nordiskt Forum 2014 i Malmö

Jag vet, jag vet! Man är inte riktigt navlad om man sitter inne såna här vackra dagar i en konferenssal eller glor i en skärm. Men låt mig börja från början.

I torsdags tog jag ett knökfullt Pågatåg (Stålfarfar - alla Pågatåg har namn) till Hyllie. Jag lyckades inte ta mig till tyst kupé utan hamnade bredvid en dam som förde ett synnerligen högljutt jobbsamtal HELA VÄGEN till Malmö. Plågsamt är bara förnamnet.

Nordiskt Forum 2014 invigdes just i torsdags. Jag köpte mig en endagsbiljett och satte mig till att börja med i Arenans stora sal.

Första programmet jag lyssnade till handlade om kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Störst intryck gjorde Cynthia Enloe, professor från USA, som talade om alla de kvinnor från fattiga länder som arbetar i rika människors hem i länder långt hemifrån ofta under vidriga förhållanden. Hemländernas ekonomi är beroende av pengarna dessa kvinnor skickar hem. Men, hör och häpna, först 2013 trädde ILO:s konvention 189 i kraft. Den slår fast att dessa kvinnor faktiskt ARBETAR och ger regler för deras arbete.  De är inte tjänare eller del av familjen de arbetar för utan anställda med anställdas rättigheter till reglerad arbetstid, att få bo var de vill etc. Ännu har bara ett fåtal länder ratificerat konventionen. Youtubeklippet är en intervju med Prof. Enloe i Geneve för ett par år sedan.











2006 introducerade World Economic Forum sitt jämställdhetsindex. Då låg Sverige i topp. Tre år senare hade vi halkat ner till fjärde plats och där  ligger vi kvar, inte för att vi blivit sämre i de mätta parametrarna, utan för att Island, Finland och Norge förbättrat sina medan Sverige inte har det. Trist. Åtta förlorade år i kampen för jämställdhet. Stefan Löfvén lovade lagstiftning - om han blir vald i höst.

Sen kan man undra hur det ska gå för Norge i detta avseende med den regering de nu valt till makten. Flera redan framlagda förslag om ”flexiblare” arbetsmarknad jag läst om inger farhågor för kvinnors arbetsliv. En ful fläck på konferensen var dessutom att Norges jämställdhetsminister från det rasistiska Fremskrittspartiet fick vara med på avslutningen och dessutom lyckades slingra sig undan frågan om de nu skulle avskaffa lagen om kvinnlig representation i bolagsstyrelser.



Nästa session handlade om våld. Kanske någon av er som läser detta såg ett kort inslag på TV- nyheterna med professor Gail Dines som talade om den allt grövre våldspornografin som är det första som efter 20 sekunder poppar upp på internet när man letar efter porr. Vad gör detta med föreställningar om sex i huvudet på de mycket unga som surfar på nätet? Hon är arg, nej, rasande, över hur denna industri exploaterar och torterar kvinnor och förvrider synen på sex och tar upp en enorm del av allt innehåll över huvud taget på internet.Om man vill höra henne föreläsa så finns det en hel del på Youtube.



Den amerikanske anti-sexist-aktivisten, författaren och utbildaren Jackson Katz poängterade att mäns våld mot kvinnor är ett manligt problem och vill att ansvaret läggs där det hör hemma - på de män som utövar våldet. Vi måste tänka på hur vi formulerar oss. Vi talar om hur många kvinnor som blir våldtagna, inte om hur många våldtäkter män begår. Här kan man se en TED föreläsning med Dr Katz.

Apropå alla dessa skolskjutningar som sker, inte enbart i USA, så talar vi om vapen och mental ohälsa. Och "kids". Men det är unga män som skjuter, inte kvinnor. Den senaste gärningsmannen i USA angav som motiv att han hade avvisats av kvinnor!

Jackson Katz möter såklart en del förlöjligande för sin gärning, han har skrivit böcker och han undervisar bl a i  idrottssammanhang och inom amerikanska militären för att motverka sexism. Han har kallats "mangina" och Dr Katzrated, bl a. Det är män som Dr Katz som behövs i feministkampen! Det framträdde fler, bl a den danske jämställdhetsministern Manu Sareen.



För att hinna med att besöka även utställningen och programmet på Malmömässan var jag tvungen att resa mig hur gärna jag än hade suttit kvar två timmar till och lyssnat till kloka och arga föredrag.

Efter att ha vandrat runt bland montrar från ett otal organisationer från alla de nordiska länderna på mässan, pratat med kvinnor och män om de viktiga arbetet som pågår och måste intensifieras knallade jag tvärs över gatan in på Emporia och gladdes åt att där var så gott som folktomt! Alla var på Nordiskt Forum, tycktes det! Jag hittade snabbt den födelsedagspresent jag sökte och tog sen utmattad tåget hem. Denna gång i tyst kupé, puh!



Jag träffade kvinnor som rest långt för att delta alla fyra dagarna men det insåg jag var ogörligt för min del. Men man har kunnat följa hela Arenaprogrammet och flera andra salar live på internet och det har jag gjort. Många timmar.

Allra sista ordet innan man tog adjö fick FN: s Women Executive Director Phumzile Mlambo-Ngcuka från Sydafrika. Hon fick som avslutande fråga varför inte FN anordnar en 5:e kvinnovärldskongress. Den förra, den 4:e hölls i Beijing 1995. Svaret är förskräckande.  För närvarande finns det globalt så starka krafter MOT det FN och alla kvinnoorganisationer arbetar för att en ny FN-konferens kunde riskera att riva upp de överenskommelser man gjorde i Beijing 1995!

En ytterligare anledning, kanske mera acceptabel är att man helt enkelt inte har råd.



Det har varit intensivt att följa Nordiskt Forum och omöjligt att ta in allt men fantastiskt intressant. Jag har knappast tagit paus för att äta och när jag gått ut en stund har jag blinkat yrvaket mot ljuset som just uppvaknad från en annan värld.



En härlig paus kunde jag dock ta i går kväll då maken och jag for iväg till en synnerligen njutbar konsert i Höör med Magnhilds Magnifika Barockensemble på Kulturhuset Anders. Hela helgen har Höör haft barockfestival under rubriken Galen i Barock. Vi hade gärna tagit del av mer men man måste ju prioritera.



Vi har även fått leverans av ekologiskt griskött från Källunda gård och natten till lördagen gjorde jag 2 kg leverpastej. Så vi har i alla fall haft gott pålägg till mackorna när nu matlagningen för övrigt i stort sett uteblivit.

(Hos oss lagar jag mat, maken diskar och lagar kaffe…)

9 kommentarer:

  1. Mycket intressant inlägg - jag står naturligtvis på föreläsarnas (och din) sida när det gäller kvinnornas situation i här och i världen för övrigt. Jag tycker dock att det har blivit sämre med jämställdheten på senare tid - eller kanske man bara numera får mer information om våld och porr genom internet. Fruktansvärt med våldsporr och förnedrande av kvinnor på nätet - man får hoppas på att en kärleksfull barndom och uppfostran gör att de unga männen tar avstånd från sådana vidrigheter. Det måste vara hemskt för föräldrar att tvingas upplysa sina pojkar om att sådant våld existerar i vår civiliserade värld - för det är de väl så småningom tvungna att göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har det gått bakåt i många avseenden! Den fascistiska framryckningen i Europa förskräcker och diverse kampanjer om att "feminismen gått för långt" brer ut sig. Samtidigt har många slagit sig till ro och trott att jobbet för jämställdhet är klart. Icke så, kampen måste föras dagligen och stundligen av kloka föräldrar, skola och alla goda krafter vi kan mobilisera.

      Radera
  2. Jämställdhet och feminism är två skilda saker.
    Det är som med politik. Politik och tex kommunism
    är inte samma sak. Feminism är EN tolkning av hur
    jämställdhet KAN se ut. Men det finns andra sätt
    att se det också.

    Jämställdhet är MÅLET.
    Feminism är ETT alternativ att nå dit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem har sagt att kommunism och politik är samma sak?? Definitionen av feminism är att alla människor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter oberoende av kön, etnicitet, funktionsstatus, sexuell läggning eller religion. Vad skulle alternativet vara?

      Radera
  3. Toppen inlägg, läst med intresse! :)

    SvaraRadera
  4. Intressant redovisning – tack! Men vad dystert om man tvekar om att ordna en ny kvinnokonferens, särskilt om anledningen är att man befarar att det kan leda till försämringar av vad man uppnått.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns verkligen dystert och understryker den backlash som rått de senaste åren. Men det är bara att kavla upp ärmarna och jobba på. Att avslöja näthatande mäns identitet och exponera deras gräsliga kommentarer hade, enligt Maria Sveland den effekten att hatmejlen i hennes epost minskade betydligt. Mera sådant, tack!

      Radera
  5. För väldigt många år sedan var jag med på Nordiskt Forum i Oslo. Det var när jag var med i ROKs styrelse. En mycket intressant och lärorik period. Och det så trist att se alla dessa bakslag, ändå visste vi ju att det alltid kommer men nu har det ju blivit åt helskotta för många.

    SvaraRadera