Olika kassor....

.....gäller i Stockholm - och säkert på många andra håll, inte minst i Malmö där jag satte en rejäl rova i mellandagarnas frost - vad beträffar kostnader för brutna armar och ben (bortsett från ännu värre skador) p g a halka. Städer och/eller fastighetsägare lämnar över notan till landstingets sjukvård och medborgarnas egna plånböcker istället för att bekosta röjning av trottoarer, hållplatser och perronger.

Några dagar i huvudkommunen förra veckan innebar rejäla inskränkningar i rörelsefriheten för  fotgängare om man inte ville riskera liv och lem antingen genom att halka på de isknöliga gångbanorna eller genom att bli påkörd på de välrensade körbanorna.

Enligt lokalnyheterna rådde följdriktigt totalt kaos på alla akutmottagningar.
När jag steg av spårvagnen vid Nordiska Museet övervägde jag allvarligt att åka tillbaka till T-centralen genast. Men jag ville ju till museet! Hela den stora planen fram till trappan var iskana. Tidigare försök att halkbekämpa med vasst grus var nu helt inneslutna i isen, inget på ytan (precis som på alla andra ställen, f ö). En lång stund stod jag och funderade på om jag kanske kunde lägga mig ner på alla fyra och krypa till trappan. Men med större omsorg om kläderna än om liv och lem stapplade jag sedan iväg. OK, broddarna hade jag glömt hemma men jag hade rejäla kängor med grovt mönster och gummisulor med krossat glas i för just halkigt underlag. Men på detta hjälpte inte ens detta, oklart om broddar hade lagt till något avgörande.
En av stadens ansvariga hävdade  i TV att entrepenörerna jobbade för fullt. Jag såg INGEN som ens försökte hacka is nånstans. Det hade nog staden glömt att beställa i upphandlingen.
Enligt uppgift har i alla fall en stad en klokare strategi, nämligen Karlskoga. Där lär man röja gång- och cykelbanor först, gatorna sist. Inte minst är det en jämlikhetsåtgärd; det är nämligen fr a kvinnor och barn som går och cyklar, fler män åker skyddade i bilar med vinterdäck.

Trots denna synnerligen irriterande inskränkning i min rörelsefrihet lyckades jag ha några riktigt trevliga dagar med vänsamvaro, utställningar samt opera- och konsertbesök. Shoppandet blev rudimentärt trots alla reor. Hos Gudrun Sjödén fanns massor av frestelser - alla i fel storlek. Det blev billigt. De fina reflexerna jag letade efter på Designtorget och i Modernas butik var slut (ha, jag har hittat dem billigare på nätet!) och den första vettiga väskan till min nuvarande iPhone var för dyr (nära 3000 pix på Mulberry, nej tack!). Har nu hittat en ännu bättre på Kullanders i Malmö till bråkdelen av priset, made in Sweden, t o m.

Föredrar att ha telefonen i en axelrem eftersom jag sällan har en lämplig ficka.

Operan jag och vänner bevistade var Trollflöjten. Den har jag sett i många varianter, mer eller mindre fantasifulla och färgsprakande. Den här var scenografiskt ganska grå men verkligen fantasifull, till den grad att jag begrep ännu mindre än vanligt.
Själva historien är ju redan den synnerligen knepig nog men vad ett klassrum som genast fick en att tänka på Peter Tillbergs målning "Blir du lönsam, lille vän?" skulle ha för funktion gick mig förbi.

Skillnaden mot operans scen var att personerna satt vända åt andra hållet.

 Hela prologen gick också en stor del av publiken förbi bildmässigt eftersom den försiggick framför orkesterdiket och då var helt utom synhåll för i alla fall oss plebejer på andra raden. Mycket märkligt. Annars var det lagt mycket på den humoristiska sidan med inlagda skojiga kommentarer. 
Ett mycket trevligt återhörande och -seende var Jens Persson, baryton, som Papageno. Jag såg honom i Malmö Operas La Traviata-turné häromåret och han gjorde en fin Guglielmo i Skånska Operans Cosi fan tutte i somras.

Bloggvännen K kunde guida mig på en intressant och fantasiväckande skulpturutställning på Moderna Museet eftersom hon sett den förut med proffsguide och vi hade massor att prata om även över den goda lunchen där. Den dagen hade ett störtregn under natten töat bort en hel massa av isen och det gick betydligt lättare att ta sig fram än dagarna dessförinnan.

Hur Charles Rays traktor är tillverkad kan man läsa om i broschyren jag länkar till ovan. Man baxnar!

Nej, det är inte ballonger utan stål så det lönar sig inte att försöka sticka hål på Jeff Koons hund.

Katharina Frischs knallgula madonna är en gammal bekant från MoMas skulpturträdgård. Hon lär figurera litet här och där i världen.

Här står hon med "kompisar" i MoMas trädgård med min älskade ryggrelief av Matisse synlig i bakgrunden.

K hade även tipsat mig om Jimmy Nelsons utställning på Fotografiska och den var verkligen en stor upplevelse. Han vill dokumentera minoritetsfolk innan de helt försvunnit och låter dem posera så som de vill vara när de är uppklädda och fina. En ca 15 minuter lång film om projektet i Mongoliet är helt fantastisk. Den som är nära Stockholm har chansen att se utställningen till den 1 februari!

Fotografiskas restaurang är också att rekommendera.

Tåget upp till Stockholm gick precis efter tidtabellen och i njutbar tyst kupé och välfungerande trådlöst internet. Intercitytåget hem hade ingen tyst kupé, inget internet och inga uttag att ladda mobiltelefoner i. Det klarade inte heller tidtabellen men det var inte vare sig Banverkets eller SJ:s fel denna gång. Vi blev drygt två timmar försenade från Nässjö eftersom någon desperat stackare valt att ta sig av daga på spåret. Mest synd tycker jag det är om lokföraren i dessa situationer men hen tas ur tjänst genast och en del av förseningen beror på hur fort det går att få fram en ersättare.
Konduktören såg rätt trött ut också, det blev ju en lång arbetsdag. Många medpassagerare var irriterade och undrade över sina anslutningar, folks mobiltelefoner laddade ur, ungar kinkade, spillde ut floder av läsk, slängde pasta på golvet och bråkade med syskon. Många lät barnen spela på mobiltelefonerna och sen var batterierna slut när de behövde ringa och meddela sen ankomst.                                

Jag hade inte bråttom och gott om batteri i telefonen och kunde bisträcka en resenär som laddat ur så att hon kunde ringa sin skjuts.
Maken, som torrt konstaterat att jag skulle hämtas mitt i Rapport, kunde nu lugnt se både Rapport och Aktuellt innan jag behövde skjuts.  
Jag skickade också en tanke till den gång för väldigt många år sedan när ett tåg från Stockholm havererade och tog sig i promenadtakt till närmsta station där vi alla blev avvälta. Kön till den stationens enda telefonautomat blev lååång.... Efter en frostig väntan  knyddes vi allihop in i nästa södergående tåg där det inte fanns några lediga sittplatser.  Upplevelsen i förra veckan var en västanfläkt jämfört med detta.