Brottsoffer

Förra veckan berättade Karin Englund hur hon blivit rånad på plånboken och om en del av de vedermödor och besvär det orsakade - och de lär inte vara över ännu för hennes del. Föga anade jag att det så snart skulle vara min tur att bli inblandad i en stöld.

Tyringe Konstförening har funnits i 42 år och jag har varit styrelsemedlem i över 30. Vi har våra utställningar - 8 st om året - på byns bibliotek och vi är en aktiv och uppskattad förening med många medlemmar. Styrelsen jobbar bra ihop och vi turas om att ansvara för utställningarna och att vara kontaktperson för våra utställande konstnärer. För den pågående utställningen är jag ansvarig.
Jag har länge haft ögonen på Sara Granér, en av våra unga, egensinniga och begåvade serietecknare, och när hon häromåret ställde ut i södra Skåne for jag dit på vernissagen och blev ännu mer förtjust. Jag pratade med henne på stående fot och vi kom överens om att hon skulle komma till oss. Nu har hon utställning här sedan en vecka. Det har varit helsidesreportage i flera tidningar och en strid ström av besökare.

 I förrgår, måndag, hade jag litet pyssel med praktiska ting för föreningen på biblioteket och gick litet fram och tillbaka passerande utställningsdelen av lokalerna flera gånger. Vid ett tillfälle ser jag en man stå och hålla i en av tavlorna och fick för mig att han försökte hänga den rakt. En stund senare är mannen borta men tavlan hänger väldigt snett. Jag har grejor i händerna och går för att lägga dem ifrån mig på kontoret. När jag går tillbaka för att justera tavlan är den borta! Det visar sig strax att ytterligare en tavla saknas.

De här två bilderna är stulna.

Vid tidpunkten var det mycket folk i rörelse på biblioteket och jag kan inte ge något signalement på mannen jag bara såg bakifrån. Det var en knapp timme kvar till stängningsdags.
Hade inte jag varit på biblioteket just då hade stölden kanske inte upptäckts förrän idag.

Det tog många timmar under kvällen att polisanmäla, ringa till Sara som blev jätteledsen, andra i styrelsen, kontakta tidningarna, lägga ut meddelande på facebook, mm.  
Dessutom mådde jag fysiskt illa av hela situationen. Det är så förfärligt att bli brottsutsatt. Även om det inte gällde mig personligen den här gången så kom de känslor tillbaka som jag hade när jag en gång blev bestulen på plånboken under en resa. Jag blev svimfärdig, torr i munnen och illamående.
Tavlornas värde är 10 000 kr och konstnären blir inte ekonomiskt lidande, tack ock lov, men de var inte till salu.

En enda gång tidigare för ca 25 år sedan har föremål stulits från en utställning, den gången var det glaskonst som någon plockade med sig och de kom aldrig till rätta.

I går morse blev jag abrupt väckt klockan 7 av telefon från lokalradion och tre kvart senare blev jag intervjuad i direktsändning. Tur att jag hann dricka kaffe och "sjunga upp" mig på den stunden och väldigt bra att det inte var TV.....
Tidningarna har skrivit om stölden och facebookvänner delar och delar.

I dag, onsdag, har vi årsmöte med Sara Granér som föredragshållare. Jag tror vi får ställa fram många stolar extra; så här mycket publicitet har vi aldrig haft förut. 

Nästa månad har vi en ny utställning. Ansvarig kontaktperson? Jag.
Bara att kavla upp ärmarna.