Kicki i Livsrummet har planerat att vi ska skriva om planering idag.
Efter yrkeslivet såg jag fram mot ett liv där jag inte skulle behöva planera allt efter jour- och tjänstgöringsscheman.
För tio år sedan fick jag i födelsedagspresent vad som då kallades en handdator. Den hette PalmOne men fick snart namnet Löshjärnan. I den kunde jag skriva in ALLT med en liten pinne. I ca ett halvår var jag skeptisk och dubbelförde i en gammaldags papperskalender men sen var jag fast digitalt. Jag synkade med macen så allt fanns i dubbel upplaga ändå.
Palmen har jag i en låda och när jag idag satte i laddaren så vaknade den prompt! och allt finns kvar!
 |
| Såna här jourscheman slipper jag numera, skönt! |
Som pensionär skulle jag ta dagen som den kommer och gå dit näsan pekar.
I mycket gör jag nog det men oj, vad jag även planerar. Och det långt fram i tiden! Dessutom märker jag hur alla panschiskamrater planerar och fyller sina kalendrar lika långt fram. OK, det finns några som värjer sig om man föreslår en gemensam aktivitet om ett par veckor med att såå långt kan de inte planera i förväg!
När man jobbar detaljplanerar man - där ska jag kunna gå hem kl 17, då hinner jag till en viss affär som stänger 18; jag måste klippa mig snart, då måste jag beställa tid till nästa gång jag har en ledig lördag; måste ändra tandläkartiden tills jag har jourkompledigt om en månad....
Ja, ni vet.
Då var det guld värt att ha en hel söndag oplanerad! Att få sova länge, lyssna på Godmorgon Världen mellan 9 och 11, lulla runt i morgonrock halva dagen var lyx.
Numera har jag lyxen betydligt oftare! Och skulle jag missa Godmorgon Världen när programmet sänds kan jag hitta det på SR Play och behöver inte låta bli att svara i telefon på söndag fm som förr - eftersom vissa bekanta inte kunde komma ihåg att man inte ringer mig mellan 9 och 11 på söndagar....
En annan sorts planering sysslar jag emellanåt med. När man hamrar till ett stycke silver där hammarslagen inte sedan ska synas måste man planera efteråt med en planeringshammare!
 |
| Orkade inte fotografera min egen hammare utan lånar denna från nätet. |
I ett regnigt Göinge planerar jag idag en kulturell aktivitet, får se hur den utfaller. Under tiden jag planerar ska jag ta en tur bland övriga lördagsskribenter - ni står f ö i högerspalten!
Här är en som dubbelplanerar, både digital och fysiskt. Har inte kunnat bli helt digital. Det är inte utan att jag ser fram mot panschislivet där man kan lyxa i morgonrock till mitt på dan. Du beskriver det väldigt frestande :-)
SvaraRaderaDet ÄR skönt att inte behöva vakna till väckarklocka 05.20 längre......
RaderaInte slapp men planering för att man blev pensionär inte. Arbetslivet har bytts ut mot föreningsliv och för att det inte ska kolliderar med alla möten, studiebesök och annat gäller det verkligen att ha koll på kalenderna, både den digitala och den på väggen.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Koll på kalendern är nödvändigt och iPhonen oumbärlig. Jag skriver in påminnelse för varje aktivitet så att jag varje dag påminns om nästa dags planering. Papperskalendern är för tyst för mig!
RaderaEftersom Kent är både kyrkopolitiker och kommunpolitiker måste vi planera veckorna ganska noga. Har han möte på kvällen kan han t.ex. inte komma och hämta mig i Norrköping när jag kommer med Swebus från Mälarhöjden. Jag måste alltså åka hem en dag när han har en ledig kväll.
SvaraRaderaDet är nästan mer planering nu än när man jobbade. Då visste man att man bara kunde resa bort på loven och städa på lördagen eller söndagen. Visst planerade jag mina lektioner i detalj, men för övrigt var det inte mycket planering.
Jag håller mig till min gamla kontorsalmanacka som jag har sparat alla ex sedan 1987. Ibland behöver jag kolla när saker hände och när jag köpte vad t.ex. Det är alltid diskussion om när vi inhandlade den förra tvätt- eller diskmaskinen när vi måste köpa nytt. Då går jag bara till bokhyllan och tar fram någon av almanackorna och ser efter. Jag skulle inte få plats med allt jag antecknar på mobilen. Kent antecknar alla mina spelningar och körframträdande på sin mobil däremot om jag skulle tappa bort min almanacka.
Ingrid
Ur arkivsynpunkt är dina papperskalendrar garanterat bäst!
RaderaFrån att som alla andra fått leva ett arbetsliv med mycket planering, så njuter jag nu av att inte behöva planera mina dagar så mycket... känns helt OK faktiskt :)
SvaraRaderaEller hur!😊
RaderaTack för att jag fick veta lite om hur du planerar.
SvaraRaderaHa en bra dag fina du/kram
Tack detsamma!
RaderaPalmen, var Iphonens föregångare det var nytt för mig. Planeringshammaren - tänka sig att det finns en sådan till silvret ...
SvaraRaderaGod morgon världen på SR Play. Andra tider, men planeringen består ... mer eller mindre. 5.20 är en hemsk tid i plikt.
Att ha ordning är ju av godo .... Pappersplaneringen för mig.
Schema ja, planerat klart för kommande 6 veckor i stöten, sedan var det dags att starta om i vecka 2 för de efterkommande 6. Jag sprack totalt.
Ett schema i handen tack - jobbet ska ju göras.
Ack ja, jour- och tjänstgöringsscheman planerade jag för en månad i taget med några veckors framförhållning. Jag fick faktiskt sällan några klagomål från kollegorna som alla lämnade in lappar med sina speciella önskemål. Själv tog jag det som "blev över" både av det sura och av ledigheten, det funkade OK. Akuta byten tog alla med god min, det fanns en generositet när någon hade problem.
RaderaJag börjar tro att jag är en dubbelnatur, ju mer jag tänker på det där med planering. På mitt jobb – särskilt mitt senaste som chef för en arkiv- och biblioteksinstitution älskade jag att planera. Kunde inte få tag i nog stora whitebords eller papper för att rita upp tioårsplaner! Samma sak på ett av mina första jobb, som färdledare; då älskade jag att se till att allt klaffade för alla resenärer, rum, utflykter, måltider, matsäck, transfers. Men nu har jag dålig koll på nästa vecka och när jag reser på egen hand kan jag knappt hålla reda på min egen biljett! Undrar vad ett sådant syndrom kan heta?
SvaraRaderaKanske man ändå tycker att det är så skönt att slippa den där stora planeringen och att få ta dan som den kommer utan alla gamla yrkes-måsten att man emellanåt släpper taget om tiden helt och hållet? Eller så är det tiden som släpper taget om oss!
RaderaEn gång för länge sedan kände jag en man som vägrade använda kalender, han var politiskt aktiv och missade sällan ett möte men sa Om jag missar ett möte så blir jag så glad så.
SvaraRaderaPensionärs håller hårt i sin papperskalender men frågar ibland om jag kan se vad han skrivit i den, liten gnetig piktur. Jag gör reklam för iPhone synkad med Macen.
Hoppas den mannen inte hade en avgörande funktion för sina missade möten - det vore oartigt, minst sagt.
RaderaHörde ett program om att vara patologiskt beroende av smartfånen. Det är jag inte av den som sådan men kalendern är jag svårt beroende av! Att den sen trådlöst synkar sig med både paddan och macen är ett plus. Alltid hör jag påminnelseplinget i nån av dem!