Lördagstema: Fotografering

Sista temat för lördagarna i mars som Kicki i Livsrummet står för är fotografering.
Många företeelser har genomgått stora förändringar de senaste decennierna i och med tillvarons digitalisering men få så stora som just fotografering.

Jag köpte min första kamera som 12-åring, en småbildskamera, det var ganska nytt och modernt då. Enklast och billigast var att ta diabilder. Jag hade aldrig nån projektor med duk utan fick nöja mig med en liten enkel "betraktningsapparat" som en pytteliten tjockTV, ungefär.  Efter några år övergick jag dock till svartvitt och lärde mig framkalla och kopiera själv. Det var fantastiskt roligt och än i dag tycker jag att mina bästa bilder finns bland dessa svartvita.

En bild från mitt album 1978. Det är lanthandeln Levins i Röke med de tre bröderna Sigge, Kalle och Hilbert. Kalle, han i mitten, är den ende som lever idag och han fyllde 95 för ett par veckor sedan.

Sen fick jag svårare att kunna ta mig tid i mörkrummet (det blev ofta hela nätter!) och övergick till färg och framkallning och kopiering på labben som t ex Extrafilm som blev allt billigare. 

Jag höll ut läänge mot digitalkamerorna som i de första generationerna tog usla bilder som inte gick att förstora. Många karlar i bekantskapskretsen var begeistrade och föll för tekniken och bortsåg från bildkvaliten men jag envisades i det längsta med min gamla Canon systemkamera som jag hade avancerat till vid det laget via ett antal andra, däribland en halvformatskamera jag älskade, en Canon Dial.

Den här bilden hittade jag på nätet, min egen kamera finns någonstans men jag orkade inte leta efter den.

Till slut måste jag dock kapitulera och på den vägen är det ju.  Som alla andra är jag heldigitaliserad med flera kameror av olika slag. Till vardags duger ju faktiskt iPhonens kamera bra och den finns praktiskt taget alltid med. Jag blir allt mera obenägen att "släpa" med "riktig" kamera om jag inte har särskild anledning.

En annan anledning till att ibland med avsikt INTE ta med kamera är det faktum att synfältet krymper när man hela tiden ser genom kameraögat och det stör ibland min upplevelse. Jag vill inte jämnt bli frestad att betrakta omgivningen som potentiellt bildmotiv. Skulle jag se något jag ändå vill ta en bild av finns ju telefonen där.....

Fotografering kan även missbrukas. Och numera när det inte kostar något undrar jag om det inte egentligen missbrukas mer än brukas vettigt. Man fotograferar och filmar ALLT, ofta mot personers vilja och vetskap. Inte konstigt att det ibland talas om lagstiftning mot viss fotografering mot folks vilja - hur det nu skulle gå till att övervaka efterlevnaden.  
Paparazzis med extremzoom som jagar "kändisar" på privata altaner gör mig bara illamående.
Ett annat "missbruk" är detta eviga publicerande av maträtter på facebook och Instagram. Först fnissade jag när jag såg människor fotografera sin pizza på pizzerian, nu blir jag bara trött. Och Instagramserier med dagens alla måltidsrapporter gör mig emellanåt benägen att radera appen... Skrattade häromdagen när en dotter påpekade det trista i mammans eviga tallriksbilder.

Jag såg en utställning i NY häromåret på temat att kameran inte ljuger. Det gör den visst det! Eller i alla fall fotografen. Och dagens digitala fipplande med photoshop är inget nytt. Sen daguerrotypins dagar på 1800-talet har man manipulerat fotografier. 
TACK, Kicki, för denna månadens rubriker! Jag har blivit inspirerad och fått läsa många utomordentligt bra varianter på dina teman!
Nu tar Gnuttan i Danmark över i april, välkommen!