Mannen och jag for till Småland i går, in i de djupa skogarna, till Glasriket, till Moberg-land, eller vad man nu associerar till. Vi hälsade på hos G och G, bror/svåger och svägerska som håller på att bygga om en gammal familjegård till ett mera modernt boende utan att ändra om stilen på den typiska smålandsgården till det yttre. Dom får ett fantastiskt fint hus i en underbar miljö!
Vi traskade förstås runt i skogen och inspekterade och blev visade var det ska gallras, var det nyplanterats och hur skogen sakta hämtar sig efter Gudrun och Per. Trädskelettet på bilden illustrerar hur stark Gudrun var, det snoddes helt i spiral!
Vi plockade Karl Johan som nu torkas till framtida smaksättning. Karl Johan är min klara favoritsvamp.
Vi for också till ett par glasbruk, Målerås och Kosta, och jag mindes att jag vid ankomsten till ett av mina första jobb på 70-talet som provinsialläkarvikarie åkte tåg till Målerås och där hämtades med bil till den läkarstation jag skulle jobba vid i Hohultslätt. Jag nämnde detta och vad mottagningsbiträdet hette som jag jobbade ihop med. Då säger svåger G att han känner en dam med det förnamnet men ett annat efternamn från arbete i förtroendeuppdrag han haft inom landstinget. Nu har ju särskilt kvinnor den ovanan att då och då byta efternamn, vilket krånglar till det för omgivningen så det skulle ju ändå kunna vara samma person. Så pratar vi litet om hur man kan hitta folk man tappat kontakten med numera genom internet. Ett sätt är genom birthday.se. Sagt och gjort. Idag letade jag där efter ovannämnda kvinna, ringde och, bingo, det var hon! Fast det är över 30 år sen vi sågs så var det som om vi hade pratat med varandra i går. Jag jobbade en sommarmånad när det ordinarie läkarparet var på utlandssemester och till hjälp hade jag endast A! Det var tider, det! Läkarbostaden var på ovanvåningen och mottagningen på bottenplanet. Vi hade vansinnigt roligt och jag minns en hel rad speciella patienter och situationer, inte minst den gången då hela huset invaderades av en hel zigenarsläkt (det hette så då!) där ett antal av dem ville ha bot för olika krämpor, helst genast! Eller den hypokondriska damen som kom nästan varje dag och hade ny "sjukdom".
A och jag har redan bestämt att vi ska ses om ett par veckor och bl a besöka läkarstationen som lär vara sig helt lik fast det heter vårdcentral numera.
Sen hittade jag en "tappad" vän till som flyttat, inte finns i telefonkatalogen och inte gett mig sin nya adress. Postens eftersändning är ju inte vad den var förr, då fortsatte den ju kostnadsfritt ett helt år, vad jag minns. Där fick jag ju inget telefonnummer men en adress jag kunde forska vidare från och till slut få fram ett telefonnummer. Det blev också ett trevligt samtal och en träff framöver planeras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar