Dagens vita I

För ett antal år sedan planterade jag en Wisteria, dvs blåregn fast vitt. Vitregn, det kan man ju inte säga och ett vitt blåregn låter ju inte heller klokt. Problemet är att det hittills bara är grönt. Det är oerhört frodigt trots en mager växtplats i full sol. Är det någon som vet om det ska 100 år innan en Wisteria behagar blomma?

Annars blommar och knoppas det för fullt. Dagens vita kavalkad:

Finlands vita ros som ros, inte orden ur presidentens hand. Fast jag får hellre en ros än en orden.

Känner du doften?

Knappt utslagen ännu, min enda stora clematis. Vit, förstås.

Prästkragen är ännu jungfrulig, den också.

Min favoritmarktäckare, en saxifrageart från svärföräldrarnas trädgård.

Dess lilla fräkninga anlete är bedårande.

De ljust, ljust rosa aklejorna har mörkblåa kamrater och väljer själv var de vill stå.

Den odlade myskmadran som till min besvikelse inte doftar alls. Envis är den också, växer som bara den där jag inte vill och knappast alls där jag vill....

Klätterhortensian vill väldigt mycket och måste hållas efter med sekatören.

Benvedens små blommor är ganska oansenliga men de röda hjärtan som kommer i höst desto mera dekorativa.

Fjällbruden är också en Saxifragae men pampigare än den förra.

Visst skulle det vara en röd en med också! De röda pionerna har börjat slå ut men jag väntar på de vita! Denna skönhet hade lagt sig bekvämt tillrätta på en kudde av daggkåpa.

 Hoppas alla har en skön och bekväm nationaldag!