Fredagstema: Kratta och halvårskoll

Byfånen har gett oss sommartemadeltagare ämnet KRATTA och Annika har kommit på att HALVÅRSKOLLEN kan vi ju inte missa!
Så jag slår ihop dem.
Krattar gör jag väldigt sällan. Över huvud taget undviker jag att städa i trädgården utan utnyttjar kretsloppet, vilket gör att jag inte behöver så mycket gödning. Alla löv som faller får ligga kvar i rabatterna och det lilla jag någon gång måste kratta upp från gräsmattan (oftast fixar vinden det!) lägger jag i nån rabatt. Jag undviker att ha öppen jord. Måste jag ha det vid nyplantering försöker jag täcka med bark eller klipp från häck och buskar jag malt i kompostkvarnen. Det betyder inte att jag inte äger ett antal krattor. Ganska rostiga vid det här laget, måste jag erkänna.
Favoriten är inte så många år gammal, dock, och av, hör och häpna, plast! Den är bra att dessutom skyffla upp det man krattat ihop.

Man kan t o m se resterna av prislappen.

Det vackra gammaldags redskapet helt av trä som somliga också kallar kratta heter hos mig räfsa och har med barndomens deltagande i höskörd att göra. Ett förgånget sommarslit som ersatts av silagebalar och ännu ibland hårdpressade balar. Allt maskinellt, förstås. Ingen hölassåkning vare sig efter häst eller traktor för moderna ungar.

Så var det där med halvårsredovisning.
Det blir en kavalkad av konst jag sett under detta halvår.
Januari.
Då var jag på Skissernas Museum och såg bl a modellen av Jakob Dahlgrens underbara färgprakt på Wanås (som jag f ö återsåg häromdagen).

Februari.
Gerhard Nordström på Malmö Konsthall.

Picknick i det gröna - så lever vi ofta obekymrade om världen utanför idyllen...

Mars.
Då var det symässa i Malmö.

Blekingesöm från 1818.

April.
Äntligen dags för Lars Lerin på Malmö Konstmuseum på Malmöhus Slott! Ett kärt återseende från mitt besök i Värmland för ett par år sedan.

 Maj.
Rena konstverket tycker jag tomatförsäljningen på Hovdala  är, dagen då Camilla Plum och John Taylor planterade köksträdgården. Det växer som det ska, kan jag rapportera.

Juni.
Där vi fortfarande mitt i månaden och mycket är på gång. Häromdagen var jag på guidad promenad på Wanås och återsåg gamla godingar och bekantade mig med årets nykomlingar. Bl a den indiske konstnären  Srinivasa Prasad som skrivit sitt namn på sitt eget språk i form av en planterad "labyrint".
Han blev upplyst om att det växer långsamt i vårt land men han blev nog ändå förvånad över HUR långsamt. Det ska bli intressant att se om ett par år hur det ser ut då. Ännu är det ganska glest.

Man tänker klippa topparna på pilarna och dessutom är det planterat clematis nertill på vissa ställen för att det ska bli lummigt ända ner.

Vi hade jättefint väder på Wanås och när visningen var avslutad vid 20.30 tiden sken solen fortfarande så att det var skönt att fika och umgås. Junikvällar är det vackraste vi har!
Eller hur?