Jag har aldrig haft skolavslutning i kyrkan fast jag är från anno dazumal, utan antingen i klassrummet, på skolgården eller i aulan. Man sjöng Den blomstertid men inget mera. Inser inte vikten av ämnet i dagens hätska diskussioner alls.
Jag tänker däremot på min och makens vigsel en julidag för många år sedan. Det var en av de psalmer vi valt, nämligen. Vädret var ganska vackert men det kom några regnstänk när vi kom ut ur Bosjöklosters vackra kyrka, det ska ju betyda tur. Dessutom blev vi på kyrktrappan beskådade och fotograferade av en busslast amerikanska turister som tyckte det var kul att det var bröllop precis när de kom.
Annars är det, precis som Pettaskarin också skriver om idag, de tidiga sommarmorgnarna som är essensen i ljuvheten. Och liksom för Karin har det också för mig egentligen med jobb att göra. Jag har nämligen arbetat väldigt mycket journätter i många år och av någon anledning har det ofta stillnat av framåt småtimmarna. På Lunds lasarett hände det många morgnar vid 4-tiden att man kunde få nån timmas vila och att då se ut genom fönstret på 10:e våningen hur solen gick upp över skånelandskapet och det samtidigt surrade i kropp och huvud av trötthet efter 20 timmars arbete gav en speciell lyckokänsla.
 |
| (Bilden lånad från nätet) |
Senare, när jag flyttat till mitt landsortssjukhus och hade beredskap hemma fick jag köra in till sjukhuset många nätter. Men även där var det vanligt att bli kallad under sen kväll, jobba till 3-4 tiden och då kunna köra hem och sova ett par timmar. Hemfärden genom den daggiga morgonen med älvorna dansande på fälten var alltid lika ljuvlig.
Jag avstår från att leta upp någon bild på morgondimma; ni får titta på Pettaskarins, dem kan ingen överträffa!
Det var säkert dåligt väder många gånger men dem minns jag inte, bara de ljuvliga!
Hela betessäsongen har jag min häst i en hage jag passerade på vägen till jobbet. Jag stannade alltid till och hälsade hästarna godmorgon och såg att allt var väl. Det har också varit njutningsfulla stunder men som pensionär väntar jag med det besöket till senare på dagen.
 |
| Att se de lyckliga hästarna på grönbete hör också till sommarljuvligheterna! |
Ja, de där tidiga morgnarna är så speciella. Som om man rår om världen, på något sätt. Eller som om den är verkligare i alla fall. Mina starkaste sommarmorgonminnen i barndomen är också förknippade med hästar. Jag smög upp i femtiden, tog med hårt bröd och gick ner till en hage i närheten där några hästar betade. Lockade till mig dem genom att skrapa några brödbitar mot varandra och så klev man upp på den som först dök upp. Att rida barbacka, ensam, en tidig morgon... det är en väldigt stark lyckokänsla!
SvaraRaderaVisst stämmer det att man rår om världen, de där speciella morgnarna när man är ensam! Och helt underbart att lägga näsan mot en varm hästmule...
RaderaSommarmorgnar är verkligen speciella. Som yngre, under sommarloven, jobbade jag också en hel del natt och det var alltid så uppiggande på något sätt att ta sig hemmåt efteråt.
SvaraRaderaOm man inte visste att man skulle till jobbet igen efter en timme eller två vore det uppiggande......
RaderaHu, jag jobbade natt en sommar, mer stod jag inte ut med. Men jag håller med om att morgnarna var fantastiska, de blev helt annorlunda när man vakade in dem, än när man vaknar i gryningen. Men jag kunde inte sova om dagarna, så det gick inte.
SvaraRaderaTACK för i dag!
KRAMAR!
Jag behövde inte kunna sova på dagen eftersom jag jobbade då också. Men jag ramlade i säng på kvällen - om jag inte hade beredskap då också och blev kallad igen...
SvaraRaderaI backspegeln ett obegripligt liv.
I backspegeln ett obegripligt liv!:) Det förstår jag väl. Man fattar inte att man har orkat med det man har orkat med.
SvaraRaderaI mitt förra bagarliv steg jag upp varje morgon senast klocka tre, sex dagar i veckan i tio år. Inte är man riktigt klok.
Tack för vackra ord om mina morgonbilder. Förstås har du varit med om många sådana morgnar.
Så fint inlägg!
Tack!