Tre kulturella aprildagar i Stockholm

Ibland är det bra att bryta med vardagen och ge sig iväg någonstans för att byta luft och ett privilegium att faktiskt kunna göra det. Planen för kompis A och mig var egentligen att sticka iväg ett par dagar till London för att se den stora Roy Lichtensteinutställningen på Tate Modern men av olika skäl lät det sig inte göras utan vi for till Stockholm. Det visade sig vara ett fullgott alternativ.
Vi bodde flott vid Hötorget med COOP-rabatt på det prydliga hotellet. När vi vaknade på morgnarna hade vi denna utsikt.

Det dröjde inte lång stund förrän det blev en febril aktivitet och en stund senare såg det ut ..

... så här, eller...

...så här, om man lyfte blicken litet.

Beväpnade med var sitt Stockholmskort för tre dagar började vi på Moderna Museet med Hilma af Klint. Jag fördjupar mig inte i henne; alla som är det minsta intrtesserade har kunnat ta del av massor av information i media, både TV, radio och tidningar. Utställningen är verkligt imponerande, precis som hennes konstnärsskap. Jag hängde på i svansen av en "privat" visning, vilket litet syrligt påpekades när man noterade att några i bakgrunden egentligen inte hörde till sällskapet. Men om man hela tiden håller sig bakom gruppen kan ju ingen hindra att man lyssnar, eller hur. En av mina med-smyglyssnare blev riktigt sur och undrade om inte museet var öppet!
Ett intressant radioprogram om Hilma af Klint sändes förra veckan i Kulturdokumnetären i P1 där det internationella  intresset för hennes konst diskuterades.

Efter ett par timmar med Hilma gick vi ner i "källaren" där Moderna gjort en surrealistutställning av ett urval av sina gamla godingar.

Marcel Duchamp

Renee Magritte

Salvadore Dali

Vi hade åkt tåg upp på morgonen (den mindre behagliga konfrontationen med den oförskämda karlen hände på det tåget) och efter utställningen promenerade vi i sakta mak mot hotellet, gjorde strandhugg i intressanta butiker och passerade en rad skyltfönster på NK där någon släppt loss sin fantasi med diverse köksattiraljer. En välkommen humoristisk upplevelse efter allvaret på Moderna - ja, surrealisterna är ju knappast allvarliga hela tiden, förstås.

Efter en stund med fötterna högt gick vi ut och åt middag på Café Duvel, en belgisk restaurang där vi smorde kråset länge och väl med deras klassiker: Moule frites med aioli.

På natten sov vi ovaggade och var skönt utvilade när vi följande morgon gav oss av mot Fotografiska Museet längs med vattnet från Slussen.

Vi såg två av utställningarna, Henri Cartier-Bresson och Ruud van Empel.
Cartier-Bresson skildrar världen omkring sig och råkade befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt flera gånger, t ex i Ryssland eller Kina när det hände omvälvande ting. Allt mästerligt dokumenterat och oretuscherat.
van Empel ljuger så det stänker med sina förföriskt vackra färgbilder i utställningen Pictures don´t lie. OM de gör! Men stämmer också till mången eftertanke. Länkarna ovan ger exempel på båda dessa mästare. Jag kom också att tänka på utställningen Fake it! som jag såg i New York i höstas där man kallt konstaterade och bevisade att fotografier ljugit allt sedan daguerrotypins dagar för snart 200 år sedan. Digitaliseringen gör det bara litet enklare.

Efter allt detta allvarliga och tankeväckande vi sett i två dagar behövde vi nåt lättviktigt och tillbringade kvällen på operan med Läderlappen. Helge Skoog kreerade talrollen som fångvaktaren Frosch och skrattmusklerna fick motion.

Sista dagen i Stockholm hängde vi på låset på Liljevalchs för att se Jens Assurs fotoutställning "Africa is a great country". Efter att i många år som pressfotograf dokumenterat krig och elände i olika afrikanska länder vill han nu visa en annan sida av kontinenten med hopp och framtidstro i det urbana Afrika. Efter några timmar vidtog invigning av utställningen med Jens Assur som, iförd vandringskängorna som tagit honom runt i Afrika,  berättade om hur han arbetat med projektet i två år.

Nu går vägen i Afrika framåt!

Visst, det hade varit prima att få se Lichtenstein i London också, men de här Stockholmsupplevelserna vill jag inte vara utan.

Lunch på Blå Dörren, botanisering på 10-gruppen och en välsorterad Ordning och Reda fick avsluta vårt Stockholmsbesök.
På tåget hem hade vi utomordentligt trevligt ressällskap.....