Åntligen regn!

Det var riktigt mysigt att sitta i uterummet i förmiddags och höra regnet smattra mot glastaket. Det har regnat av och till hela dagen och nu är mätaren strax uppe i 8 mm. Jag vill gärna ha det tredubbla innan jag är nöjd för den här omgången, så torrt som det har varit i jorden.

Men jag var också väldigt nöjd att det var uppehåll under de två timmar tidigare i kväll jag var på visning av en del av årets nyheter på Wanås med en av de konstföreningar jag är medlem i.
Som alltid ingår en del av de permanenta verken också i rundan där jag förstås har många favoriter.
Här kommer en liten provsmakning av dagens runda med den kunniga och entusiastiska guiden Maria. 

Yoko Onos Wish Trees från 2011 har stora äppelkart och fortfarande hänger många upp önskningar. Önskningarna skördas från alla Whish Trees i hela världen och skickas till Island där de läggs i ett torn. När tornet är fullt är konstverket färdigt.

Av Anne Thulins röda bollar, "Double Dribble" från 2010, finns tre kvar på Wanås; ett antal är utlånade till bl a Paris, om jag minns rätt.

En blinkning till (från?) Monet.

Över slottet vajade idag Triwas varumärke. Det lär vara ett par av sönerna i Wachtmeisterfamiljen som äger klockmärket.

I Dan Grahams spegelkonstverk från 2000, Two different Anamorphic Surfaces, kan man byta ansikte med varandra! Kusligt, nästan.

Jeppe Hein är en av årets konstnärer och han frågar Vad betyder Lycka för Dig? Han har också placerat  ett antal vitmålade bänkar runt dammen som väcker undran. Läs nedan hur han tänker!

En gammal goding, Kokapellet!

Äntligen fick jag en förklaring till Satorres "The erratic. Measuring compensation". Stenen kommer från Sverige, eller det som nu är Sverige, rättare sagt. Under istiden fördes den med isens rörelser till det som idag är Holland. Därifrån har konstnären återfört den till sitt ursprung - en ironisering över vårt ofta tafatta sätt att försöka återbruka och klimatkompensera.

Lejonburen ute i dammen - där högst 8 personer kan befinna sig samtidigt, är också Jeppe Heins verk och en homage till Alexander Calder, som "uppfann" mobilen (inte telefonen) med spegeln som roterar i vinden.

När en vindil snurrade till spegeln blev man nästan yr.

Påbud av myndigheterna, inte konstverk - den här gången.

När man gått ut genom grinden möter man Milk Heat som värms upp av överskottsvärme från Wanås 160 mjölkkor. Elementet står utmed landsvägen och alla med kalla händer kan värma sig här.

Kalla händer hade jag inte, vare sig i dag eller i fredags då jag och maken begav oss till Humlebæk och Louisiana.
Dels ville vi hinna se Pop Art-utställningen innan det togs ner i helgen, dels hade Yoko Onos just öppnat.

Jag lyckades "missa" att man inte fick fotografera på Pop Art (knasigt, allt där är ju klassiskt allmängods sedan urminnes tider!) tills jag blev tillsagd av en vakt. Behövde dock inte radera något.

Jag grämer mig fortfarande att jag inte lyckades ta mig till London i maj och se Roy Lichtenstein på Tate Modern!

En solig dag på Louisiana är fantastisk ...

.. med utsikt över sundet och Alexander Calder i maklig vind.

Miros fågel kikar på en från ett buskage.

Yoko Onos Wish Tree for Louisiana fick man i alla fall fotografera.

Och nog önskar sig folk saker! Allt från dammsugare, iPads och ny kärlek.

Yoko Ono inbjuder åskådaren att delta i verken men ger inte alltid begripliga instruktioner.

Efter två mastiga utställningar behövde vi ost, DANSK ost. Sån som nästan kan gå själv.... En bra affär finns i Helsingör. Bara doften gör en yr.

I färjekön hem kunde vi studera herrarna som fiskade och emellanåt tog en slurk kaffe (?) ur termos. Halal-kaffe, hörde vi att det skulle vara...

Sen ligger ju både Biltema och annat intressant på hemvägen så vi var rätt trötta och nöjda när vi väl kom hem.