Apropå tystnad

Litet då och då diskuteras sk bakgrundsmusik, ett veritabelt tortyrredskap enligt min åsikt. I alla fall om den är skramlig och alltför högljudd vilket den ofta är i t ex butiker. Jag har hörselskadade vänner som har stora svårigheter att gå i vissa butiker för att inte tala om restauranger. Det tas inte alltid väl upp att man ber om avstängning eller ens dämpning och det har hänt att vi har vandrat hungriga från krog till krog för att hitta en ljudmiljö där vi kan kommunicera.
Ett annat irriterande oskick är ljudmattan i radio- och TV-program samtidigt med talet.Jag har flera gånger hört diskuteras i radio att folk med hörselskada då inte uppfattar vad som sägs. Men i SAMMA program har man haft inslag med musik i bakgrunden som grumlat talet. I TV är det regel och ibland så vansinnigt irriterande att jag hellre stänger av ljudet och ser programmet i textad version om det finns eller helt enkelt stänger av helt. I den nu pågående serien om livet på operan   kunde man vänta sig att musikackompanjemanget åtminstone skulle ha med den sortens musik som förekommer på operan att göra. Icke - förutom de snuttar man får se från repetitioner så läggs en ljudmatta på med helt ovidkommande musik.
F ö retar sig denna surkärring även på dagens snuttifierade program. Man får sällan följa en historia i ett reportage från början till slut utan det styckas upp i småsnuttar som blandas hela tiden med andra historier, både i radio och TV. Rätt ofta tappar jag då intresset för alltihop och stänger av.
Hur har man kommit fram till dessa töntiga sätt att göra program?
Får man mer publik av irriterande ljud?
Får man mer publik av att stycka sönder ett reportage?

F ö anser jag att glassbilar ska förstöras; i alla fall deras speldosor.