Det har vissa fördelar att vara kattägd...

Jag tycker om djur och skulle gärna ha ett helt menageri om jag kunde. Våra yrkesliv har gjort att det som funkat bäst är att låta några katter äga oss. En häst kan jag hyra in på ett stall och betala för, det går också. Hund går inte ens nu när jag är pensionär; jag är borta för mycket. En hund ska ha sin flock hela tiden.
Om man står ut med att vara kattägd - det har sina sidor att sammanleva med så beslutsamma individer - har det även sina praktiska fördelar förutom de rent fantastiska känslomässiga.




Eller hur?
Som sagt, jag gillar djur, hundar väldigt mycket. Men vissa djurägare gillar jag inte alls. T ex dem som envisas med att knyta in hundbajset i en påse och sen slänga den i buskarna vid vår tomtgräns - eller slänga den ifrån sig överhuvudtaget.
Dessutom hittar jag emellanåt oemballerat hundbajs INNE i vår trädgård och har sett en hund snabbt slinka runt hörnet och försvinna utan att jag hunnit identifiera vare sig den eller en eventuellt närvarande hundägare.
Nej, våra katter går inte ut och irriterar några grannar, de är innekatter, födda och uppväxta inomhus och har 160 kvadratmeter att härja på. Grannarnas katter är välkomna på vår tomt och jaga gnagare. Jag har aldrig sett några otrevliga spår efter nån katt här och eftersom våra damer är kastrater har vi inte heller några uppvaktande kattherrar som sprayar sin "väldoft".