tisdag 24 september 2013

Det har vissa fördelar att vara kattägd...

Jag tycker om djur och skulle gärna ha ett helt menageri om jag kunde. Våra yrkesliv har gjort att det som funkat bäst är att låta några katter äga oss. En häst kan jag hyra in på ett stall och betala för, det går också. Hund går inte ens nu när jag är pensionär; jag är borta för mycket. En hund ska ha sin flock hela tiden.
Om man står ut med att vara kattägd - det har sina sidor att sammanleva med så beslutsamma individer - har det även sina praktiska fördelar förutom de rent fantastiska känslomässiga.




Eller hur?
Som sagt, jag gillar djur, hundar väldigt mycket. Men vissa djurägare gillar jag inte alls. T ex dem som envisas med att knyta in hundbajset i en påse och sen slänga den i buskarna vid vår tomtgräns - eller slänga den ifrån sig överhuvudtaget.
Dessutom hittar jag emellanåt oemballerat hundbajs INNE i vår trädgård och har sett en hund snabbt slinka runt hörnet och försvinna utan att jag hunnit identifiera vare sig den eller en eventuellt närvarande hundägare.
Nej, våra katter går inte ut och irriterar några grannar, de är innekatter, födda och uppväxta inomhus och har 160 kvadratmeter att härja på. Grannarnas katter är välkomna på vår tomt och jaga gnagare. Jag har aldrig sett några otrevliga spår efter nån katt här och eftersom våra damer är kastrater har vi inte heller några uppvaktande kattherrar som sprayar sin "väldoft".









8 kommentarer:

  1. Härliga värmedynor är de också. Denna kyliga (-2°) morgon är det skönt med en spinnande och pussande värmedyna på magen.
    M & Å

    SvaraRadera
  2. Uppriktigt sagt så förstår jag inte hur den hundbajsemballerande personen tänker som slänger in paketet i häckar och på gårdar? Vad är det för vits att "ta vara" på bajset på det sättet? Det har ju en totalt förfelad verkan. Då skulle det ju till och med vara bättre om de inte plastade in bajset. Nocknock...jag tar mig för pannan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hen tänker bara på sig själv, inget besvär ska jag ha och lägger jag i påse har jag ju gjort en del, i alla fall. Nån annan kan ju plocka upp påsen, det skiter väl jag i.
      Jag tar mig också för pannan och funderar på att lägga mig i bakhåll, sen följa efter personen på lagom avstånd och stoppa påsen i hens brevlåda.

      Radera
  3. Härliga bilder på en njutningskonstnär!
    Och som sagt, man kan inte äga en katt... (http://www.karinenglund.com/2013/09/man-kan-inte-aga-en-katt/)

    SvaraRadera
  4. Vilket gudarna ska veta! Man stålsätter sig och sen ger man efter och plockar fram hjortstek när man blivit trampad på, pussad, tuggad på, kload på och fått dånande spinn i öronen samt alla bokhörn, möbler och elsladdar rivna och tuggade på. Lyd, människa, lyd!

    SvaraRadera
  5. Både Kent och Åsa som är höggradigt allergiska mot alla pälsdjur älskar katter. Ödets ironi.så det få bli kissar på bild.

    SvaraRadera
  6. Här finns hundbajs korgar som skatorna o kråkorna ger sig in i och kastar runt alltihop. Det ser förskräckligt ut efteråt. Men jag ser inga bajspåsar ute i buskarna annars. Men vi har ju hundägare utan påsar förstås!!!Hua.

    SvaraRadera