lördag 1 februari 2014

Lördagstema: Tåg

För februaris lördagsteman har vi fått ämnen av Kain Englund och det första är TÅG.

Tåg kan vara olika ting, nån slags rep, demonstrationståg och andra rader av människor som tågar fram, bl a. Jag tänker skriva om tågen på järnvägsräls. Den kommunikation som vi haft sedan mitten av 1800-talet i Sverige men jag hoppar över historien och talar om mina erfarenheter och åsikter om det som en gång var hela folkets järnväg.

Om järnvägen talas och skrivs det mycket i dessa dagar, både om hur bra och miljövänlig den är, hur många fler som åker på den men också om de enorma problem den har och kommer att bli värre om inte rejäla åtgärder sätts in mycket snart.

Jag håller helt med alla dem som vill återförstatliga SJ, tvinga Trafikverket att själv ansvara för underhåll och reparationer av spåren och bevara de nedläggningshotade nattågen mellan Malmö och Stockholm! Sen skulle Centralens Stora Frukost förstås återinföras! Oj, så många gånger jag rest så till Hufvudstaden; vaggad av tåget sov jag gott, klev av fräsch i ottan, intog en härlig frukostbuffé och hade god tid att ta mig dit jag skulle, antingen det var i tjänsten eller en ledig dag för museibesök eller annat nöje. Många gånger har jag åkt hem igen på kvällen efter en effektivt utnyttjad dag i Stockholm.



Det skulle sitta fint också om det återigen gick direkttåg till Lappland från Malmö. En gång i tiden kunde man kliva på i Skåne vid 20-tiden och av i Abisko nästa kväll efter ca 24 timmar och ha en fridfull resa under tiden. Sedan länge måste man byta i Stockholm och och det ser rätt egendomligt ut med lämmeltåget (ett tåg till!) från Malmötåget som strömmar över till perrongen varifrån tåget norrut avgår.



OK, jag veet att det går många fler tåg nu än då och det är ju bra. Men jag vet också att många väljer bort tåg pga opålitlighet och annat trassel. Just nu har Skånetrafiken öppnat flera nya stationer men också lagt ner busslinjer, särskilt de som gick "inomskärs", dvs inte längs huvudleden utan inom byarna där särskilt skolbarn och gamlingar brukade stiga på.

Jag kan inte längre gå ca 500 m till min tidigare busshållplats dragande min resväska, ta bussen till stationen 15 km bort och ta tåget direkt till Kastrup. Nu måste jag skaffa skjuts till tåget. Taxi kostar ett antal 100 kr. En pendlande kompis fick sin restid ökad med 1 1/2 timme per dag utöver de dryga två hon redan hade när Skånetrafikens reklam skröt med snabbare förbindelser.



Nog gnällt - det finns andra aspekter på tåg.

Finns det nån unge i någon tid som inte tycker det är kul att leka med tåg? Jag och mina systrar hade leksakståg man drog upp men rol.igare var att leka hos grannpojken som hade ett elektriskt (han hade en ångmaskin som drevs med metatabletter också, oh, lycka!).



Saltis lilla Ella leker med Brio-tåg och gör stor lycka hos kompisarna med sådana i present.







Gudsonen Karl åkte tåg för första gången i sitt liv i somras och blev helt fascinerad. Vi åkte Pågatåg ena hållet, Öresundståg andra och under en stunds väntan såg vi både Stockholmståg och "skogståg" (gods ingår inte alltid i en 5-årings vokabulär).



Någon tid senare satt vi och väntade med utsikt över tågstationen och Karl rapporterade hela tiden vilken sorts tåg som passerade.






Pågatåg av den gamla modellen. De nyare, mera strömlinjeformade,  har vi inte sett så mycket av i våra nordliga trakter men det lär ska bli bättre. De har alla namn av någon känd skåning och i dagarna ska Git Gay få sitt tåg. Det här heter Hans Ostelius - minns någon honom, tro?






Öresundstågen som tar så många resenärer till Kastrup är dåligt rustade för passagerare med resväskor! Hur tänker man??






"Skogstågen" har nästan otänkbart många vagnar jämfört med vägtransporter med lastbil. inte kasar de ner i diket ideligen heller, även om vissa urspårningar sker.




X2000-tågen börjar bli gamla och slitna och ska nu byggas om för många miljoner. Hoppas de får bättre utrymmen för bagage. Ett problem är ju att man måste ha ständig uppsikt över sitt bagage. Hur ska man då kunna gå till Bistrovagnen om man, som jag, oftast reser ensam? Ta med kofferten dit??

Jag kan inte avhålla mig från litet historia i detta sammanhang. Fram till 1879 hade inte Sverige gemensam tid i hela landet. Det blev besvärligt när tågtidtabellerna skulle utformas och efter åratal av diskussioner infördes sk svensk normaltid. Sverige lär vara först i världen med denna reform. Det blev en stor lättnad för alla stinsar som slapp hålla reda på lokaltid gentemot järnvägstid! För att inte tala om hur förvirrade passagerna måste ha varit. Enligt Wikipedia bråkade man länge om Stockholmstid eller Göteborgstid skulle bli norm och det slutade med att man valde en linje mitt emellan städerna!

Uppdatering: Alla bilder är hämtade från nätet!

11 kommentarer:

  1. Ack ja, du har tyvärr alldeles för rätt! Tänk om dessa praktiska linjer kunde få vara kvar, respektive återinföras. En gång i tiden kunde man hoppa på tåget på Centralen i Stockholm och kliva av (samma tåg!) ett antal timmar senare på Gare du Nord i Paris. När jag försökt göra om detta senare i livet har det visat sig omöjligt. Eller onödigt krångligt och dyrt. Mycket längre restid, många byten och dyrare än flyget. Hur klokt är det? Undrar om man ens kan åka direkt till Oslo längre? Det måste jag kolla och kanske åka dit bara för att det går!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Från Stockholm kan man åka direkt till Oslo, från Skåne får man byta minst två gånger.
      Ja, och tänk på Orientexpressen......

      Radera
  2. Så många fina tåg, jag blir då alldeles rörd. Rörd blev jag också när man fick lov att plocka ut och köra de gamla tågen från järnvägsmuseet i Gävle för att de nya eleganta tågen klarade inte snön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde ju att skriva att alla bilder var lånade på nätet, förstås.
      Förr hade ju, om jag inte minns fel, loken en snöplog på vintern. Finns det nu? Kan inte påminna mig att jag sett nån sån. Men förr byggde vi ju egna tåg och då begrep man ju för vilket klimat.

      Radera
  3. ack, vilka bra minnen! "Stora Frukosten", helt ok\'e4nt f\'f6r mej! Jag skrev den d\'e4r biten om SJ's historia, liksom f\'f6r att uppdatera mej och fylla i kunskapsluckor (och luckan p\'e5 SJ's historiesida).}

    SvaraRadera
  4. Tack, skulle det vara! T, försvann.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en utmärkt snabbresumé du skrev! Och det blev ju väldigt tydligt hur man slaktade SJ när det plötsligt blev affärsverksamhet istället för vettig infrastruktur. Suck. Men det heter ju : GÖR OM OCH GÖR RÄTT!

      Radera
  5. Jag har ju inte åkt tåg sen 1981 så alla de här tjusiga tågen är helt okända för mig utom på utsidan. På den tiden jag åkte tåg var det kupéer med bagagehyllor där man kunde lägga upp sitt bagage. Satt man i en öppen vagn fanns det utrymme i korridoren för väskorna. Folk stal inte på den tiden tydligen, man ställde sin väska där och sen var det inte mer med det. Jag föredrar buss - tycker det verkar krångligt med biljetter på tåg. Det finns ju inte något fast pris verkar det som. Jag läser bra på bussen så det gör inte så mycket om det tar en halvtimme längre än på tåget. Bussar har också bra bagageutrymme.
    Ingrid

    SvaraRadera
  6. SJ- biljetter köper jag över internet och skriver ut själv, lätt som en plätt. Det som är både irriterande och bra är att priset varierar väldigt med avgångstiden. Men om man är pensionär och flexibel kan man ju välja en billigare avgång.
    Jag känner mig inte trygg med bussarnas bagagehantering när det är flera stopp på vägen och bagaget tas ut på båda sidorna. Det är lätt för någon att ta med fel väska eller en extra. Det finns bagagehyllor på tågen men bara för små kollin. Inget får av säkerhetsskäl sticka ut över kanten. Sen finns det hyllor i ena vagnsänden som är alldeles för litet plats om det är många som åker.
    Men jag åker mycket hellre tåg än buss, bl a är det inte så trångt som på bussen. Samt miljövänligare.

    SvaraRadera
  7. Ja, det är verkligen et dilemma; allt ska gå så snabbt i dag och det ska samtidigt kosta så lite som möjligt. Dvs. varför stoppa på landsbygden när det är flest som reser mellan de stora orterna..?! Det gör det verkligen inte lätt för oss som åker. Själv hade jag redan som ung 6 km till närmsta busstopp med ytterst få förbindelser/dag. Det gjorde att vi sällan kunde kliva på samma ställe som vi gick av (det kunde vara 6-15 km åt ett helt annat håll), så vi kunde heller inte cykla. Då är det alltså inte lätt att få folk att resa kollektivt. Vi fann oss i det - vi unga hade ju heller inget egentligt val - men inte hade det gått särskilt bra att matcha med ett jobb och familj, varken då eller i dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag var barn gick det buss till många av småbyarna i dessa trakter. Inte så många per dag men t ex kunde min far komma till oss i sommarstugan med tåg och buss på lördagen och åka tillbaka på söndagen när hans semester var slut och vi andra kvar på landet. Nu MÅSTE alla ha bil, bussar går bara längs de stora vägarna, om ens där.

      Radera