Lördagstema: Tvätt

Denna lördag talar vi tvätt enligt Karin Englunds direktiv.
Jag skulle tro att det är den syssla som förenklats allra mest av allt hushållsarbete under min livstid. Under mitt första decennium bodde vi i lägenhet med gemensam tvättstuga i ett annat hus i kvarteret. Som äldsta barnet fick jag tidigt hjälpa mor att kånka den stora tvättkorgen av spån med handtag i bägge ändar fram och tillbaka, jag tror en gång i månaden. Vi lade i blöt i stora kar en kväll och nästa dag var det tvätt. Man fick lägga i tvätten i stora maskiner, tappa i och ur vatten efter koll på klocka och temperatur, plocka ur och centrifugera i tjutande andra maskiner och slutligen bära allt till torkrummet och hänga upp på en rörställning man liksom bläddrade med på gångjärn. Nästa dag var det dags för mangling i den stora stenmangeln efter att mor och jag dragit lakanen, eller lagt dem, som vi säger. Jag skötte reglagen på mangeln medan mor rullade och la i och tog ur. Jag var alltid rädd att mangeln skulle falla ner på hennes händer och höll andan tills hon bytt rulle.
När jag sen efter många år en tid bodde i ett hus med en sådan mangel upptäckte jag att det är en konst också att rulla på och lägga i. Det jag försökte mangla blev närmast permanentplisserat!



Antagligen var det jobbigt att lära mig att hjälpa till med tvätten för mina yngre systrar blev aldrig invigda i konsten. Enklast att beordra mig.....
När jag var 11 år flyttade vi till eget hus och tvätten blev mycket enklare även om tvättmaskinen inte var så rysligt modern med dagers mått mätt. Men kånkandet upphörde och tvätten hängdes på vinda precis utanför dörren.
Min insats inskränktes till att lägga lakanen med mor. Manglade gjorde hon på en strykmangel som jag också fick lära mig att använda. Den tid maken och jag bodde i huset med stenmangeln försökte vi också tvätta i den gemensamma tvättstugan vilket inte heller gick särskilt bra. Man fick inte tvätta på kvällar, lördagar eller helger. Det var inte så enkelt för oss som antingen jobbade eller studerade borta på dagarna. En gång försökte vi i vår desperation tvätta en annandag påsk men tog det hus i helsike och tanterna kom nerstormande på rad och skällde ut oss.



Till slut tog vi ett djupt tag i kassan och lämnade bort tvätten, vilket fortfarande gick på mitten av 1960-talet. Efter flytt till annat och då helt nybyggt hus hoppades vi på enklare tvättmöjligheter men blev besvikna. Trots helt modern tvättstuga fick man inte tvätta efter kl 19 eller på söndagar. Återstod lördagar som det då blev slagsmål om eftersom de flesta grannarna ju hade motsvarande våra liv med hemkomst vid 18-tiden vardagar. Det slutade med ytterligare en tids makaronidiet och en egen tvättmaskin uppe i lägenheten. Då fanns inga restriktioner på tvättider! Halleluja! Dessutom var lägenheten grundutrustad med ett torkskåp.

Efter ytterligare flytt, nu ut från stad till litet samhälle i skogsbygden med eget hus efter eget huvud är det ju ren lyx att tvätta och torka. Kanske är det litet för enkelt numera. Vi sliter numera ut våra textilier genom att tvätta för mycket! Det är varken miljövänligt eller ekonomiskt. Vi slösar med vatten och el, vi släpper ut kemikalier i grundvattnet och sliter, som sagt, ut textilierna. Felaktigt tror många att torktumlaren sliter på kläderna men det är istället det som tvättmaskinen gnuggat loss som blåses ut i tumlarens filter. Den tilltagande bacillskräcken har dessutom fått tvättmaskinstillverkarna att göra maskiner med giftiga silverjoner! För att inte tala om triclosan i strumpor och underkläder, men det är en annan historia.

Det har hänt en del sen man sköljde vid bryggan....

Bilderna är från nätet.