lördag 15 februari 2014

Lördagstema: Tvätt

Denna lördag talar vi tvätt enligt Karin Englunds direktiv.
Jag skulle tro att det är den syssla som förenklats allra mest av allt hushållsarbete under min livstid. Under mitt första decennium bodde vi i lägenhet med gemensam tvättstuga i ett annat hus i kvarteret. Som äldsta barnet fick jag tidigt hjälpa mor att kånka den stora tvättkorgen av spån med handtag i bägge ändar fram och tillbaka, jag tror en gång i månaden. Vi lade i blöt i stora kar en kväll och nästa dag var det tvätt. Man fick lägga i tvätten i stora maskiner, tappa i och ur vatten efter koll på klocka och temperatur, plocka ur och centrifugera i tjutande andra maskiner och slutligen bära allt till torkrummet och hänga upp på en rörställning man liksom bläddrade med på gångjärn. Nästa dag var det dags för mangling i den stora stenmangeln efter att mor och jag dragit lakanen, eller lagt dem, som vi säger. Jag skötte reglagen på mangeln medan mor rullade och la i och tog ur. Jag var alltid rädd att mangeln skulle falla ner på hennes händer och höll andan tills hon bytt rulle.
När jag sen efter många år en tid bodde i ett hus med en sådan mangel upptäckte jag att det är en konst också att rulla på och lägga i. Det jag försökte mangla blev närmast permanentplisserat!



Antagligen var det jobbigt att lära mig att hjälpa till med tvätten för mina yngre systrar blev aldrig invigda i konsten. Enklast att beordra mig.....
När jag var 11 år flyttade vi till eget hus och tvätten blev mycket enklare även om tvättmaskinen inte var så rysligt modern med dagers mått mätt. Men kånkandet upphörde och tvätten hängdes på vinda precis utanför dörren.
Min insats inskränktes till att lägga lakanen med mor. Manglade gjorde hon på en strykmangel som jag också fick lära mig att använda. Den tid maken och jag bodde i huset med stenmangeln försökte vi också tvätta i den gemensamma tvättstugan vilket inte heller gick särskilt bra. Man fick inte tvätta på kvällar, lördagar eller helger. Det var inte så enkelt för oss som antingen jobbade eller studerade borta på dagarna. En gång försökte vi i vår desperation tvätta en annandag påsk men tog det hus i helsike och tanterna kom nerstormande på rad och skällde ut oss.



Till slut tog vi ett djupt tag i kassan och lämnade bort tvätten, vilket fortfarande gick på mitten av 1960-talet. Efter flytt till annat och då helt nybyggt hus hoppades vi på enklare tvättmöjligheter men blev besvikna. Trots helt modern tvättstuga fick man inte tvätta efter kl 19 eller på söndagar. Återstod lördagar som det då blev slagsmål om eftersom de flesta grannarna ju hade motsvarande våra liv med hemkomst vid 18-tiden vardagar. Det slutade med ytterligare en tids makaronidiet och en egen tvättmaskin uppe i lägenheten. Då fanns inga restriktioner på tvättider! Halleluja! Dessutom var lägenheten grundutrustad med ett torkskåp.

Efter ytterligare flytt, nu ut från stad till litet samhälle i skogsbygden med eget hus efter eget huvud är det ju ren lyx att tvätta och torka. Kanske är det litet för enkelt numera. Vi sliter numera ut våra textilier genom att tvätta för mycket! Det är varken miljövänligt eller ekonomiskt. Vi slösar med vatten och el, vi släpper ut kemikalier i grundvattnet och sliter, som sagt, ut textilierna. Felaktigt tror många att torktumlaren sliter på kläderna men det är istället det som tvättmaskinen gnuggat loss som blåses ut i tumlarens filter. Den tilltagande bacillskräcken har dessutom fått tvättmaskinstillverkarna att göra maskiner med giftiga silverjoner! För att inte tala om triclosan i strumpor och underkläder, men det är en annan historia.

Det har hänt en del sen man sköljde vid bryggan....

Bilderna är från nätet.


14 kommentarer:

  1. Sannerligen så har det hänt en del sedan man sköljde vid bryggan.
    Våra mödrar skulle knappt förstå hur enkelt det är att tvätta nu för tiden med allt vad det innebär med tanke på både arbetsinsats och också miljön.
    Visst sliter vi på våra kläder mycket mera än någonsin, det är så enkelt att tvätta.
    Å andra sidan så krävs det bra material och mycket vädring, både ull och linne klarar sig länge utan tvätt om man sköter det rätt.
    Tvätthistorien är intressant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag på 60-talet bodde i USA upptäckte jag snart att i min familj hade man på sig ett plagg EN gång, sen tvättades det alt. lämnades på kemtvätt! Eftersom man hade en dress i skolan och en hemma efter skolan och kanske en tredje om man skulle på nåt jippo på kvällen kunde det bli TRE omgångar kläder i tvätten efter en dag! Riktigt så illa är det väl inte här ännu men vi bör hejda oss, lufta och vädra mer precis som du säger.

      Radera
  2. De där stenmanglarna hängde med länge. I det hypermoderna sextiotalshuset ("Dragspelshuset") uppe på Fyrverkarbacken i Stockholm flyttade framtidssinnade familjer in. Som landets statsminister, Tage Erlander, som bodde i en femrummare med fru Aina och utsikt över Riddarfjärden. Där fanns också några studentlägenheter och i en av dem bodde jag ett par år. I tvättstugan i källaren fanns en mangel med stenrullar som jag aldrig sett maken till. Gigantisk, skräckinjagande. Undrar om det inte var någon form av husmorsstolthet som gjorde att man installerade sådana manglar på sextiotalet. Klart man måste ha en rejäl mangel i ett så stort hus!

    Och de där obegripliga tvättrestriktionerna hängde med länge. Helt obegripligt! Jag var med och såg till att det ändrades i en bostadsrättsförening där jag bodde så sent som på nittiotalet. Ingen hade något bra svar på frågan varför man inte fick tvätta på söndagarna, så då tog vi bort den bestämmelsen.

    Fin arg tant du hittat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde man ladda mangeln blev ju tvätten kanonfin. Tvättrestriktionerna var verkligen helt obegripliga och hur brott mot dem kunde väcka såna häftiga känslor förstår jag inte.

      Radera
  3. Och så tråkigt det var att räkna tvätt och fylla i tvättlistorna - ändå så mycket enklare än att ligga på knä på en klappbrygga!
    Min kompis köpte en stenmangel på sent 80-tal, skakade fram en lastbil och ett antal starka gossar för att få hem den. Sen dog hon, så jag vet inte vart den tog vägen. Men jättebra är (var) de, särskilt för linnedukar.
    Söndagsnojjan satt i länge, min kompis blev utskälld när hon piskade mattor på gården, på 70-talet - och jag fick lyssna till en upprörd dam som tyckte att hennes grannar var gudlösa som hängde ut tvätt, i sin egen trädgård, så seent som -78.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tvättlistor har jag sluppit. Det låter som om din kompis dog av mangelköpet men det hoppas jag inte var fallet. Linnedukar blir aldrig så fina som med stenmangel, det är helt sant. Inte lakan heller, för den delen.
      Söndagsnoja hade makens farmor för allt arbete utom matlagning. Hade jag ett handarbete med på en söndag skällde hon ut mig och förutsade att allt jag gjorde den dagen skulle behöva repas upp nästa. Att jag bara hade söndagar att handarbeta på fattade hon aldrig.

      Radera
  4. Jag har också manglat på en stenmangel som den du visar på bilden. Det var en hel konst innan man lyckades få släta lakan. Dessutom var jag alltid rädd att jag skulle fastna med fingrarna. Idag skulle jag inte kunna tänka mig att bo utan egen tvättmaskin. Även om jag var tvungen att flytta till en lägenhet skulle det första jag gjorde var att installera en sådan. Diskmaskin och torktumlare kan man vara utan, men inte tvättmaskin.
    Den gemensamma tvättstugan var en ständigt återkommande anledning att bli osams med grannarna. Jag är glad att jag slipper den numera.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. För några år sedan hade Nordiska Museet en utställning med autentiska "arga lappar" från tvättstugor. Fullt i klass med sk näthat!
      Jag har bekanta som under sin bokade tid kommit ner för att ta hand om sin tvätt och funnit att nån annan avbrutit programmet och kastat ut deras tvätt och satt igång sin egen! Jag kan säga att den arga lapp jag skulle ha författat inte vore nådig....
      Jag välsignar också att slippa dela tvättstuga!

      Radera
  5. Det finns en bok som heter Den som inte tar bort luddet ska dö. David Batra samlade lappar och gav ut boken. Den boken och några andra finns på min toa. Ganska ofta hör man glada skratt från toan, det är bra för peristaltiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar om inte det var just Batras lappar som fanns på den där utställningen som allmänt handlade om den gemensamma tvättstugan. Lapparna var i alla fall den roligaste delen!
      Ibland lägger jag tidningar på gästtoan. En gång saknade vi en gäst länge och fann att var på toa sedan väldigt länge. När vi undrade om hon inte mådde bra svarade hon "jodå, men här var ju ett korsord!

      Radera
  6. Vi hade en mangel i huset jag bodde i som palt, det var före 1975. Huset var en lärarbostad med två lägenheter, som ett parhus, men gemensam tvättsuga mitt i källaren. Mangeln var enorm och man kunde inte använda den ensam. Jag minns att mamma och grannfrun ibland hjälptes åt med den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan använda en sån stenmangel som jag hjälpte till med ensam men det tar dubbelt så lång tid - minst! Att det fanns ännu värre monster visste jag inte. En viss utveckling från "glättestenarnas" tid!

      Radera
  7. Sant, alla förändringar på tvättfronten har inte varit till godo. Själv är jag dock också nöjd över att ha egen maskin. Under studietiden blev det att kämpa om tiderna i källaren/på gården (tur man är morgonpigg) och första åren i Grönland (andra omgången) blev det att knata tre våningar ner, varefter det blev ca 1 km promenad, till tider över gigantiska snövallar, med minimum två stora väskor och en barnvagn + bäbis. Då var det smått surt om tvättstugan visade sig vara full (vilket den ofta var) vill jag lova. Någon tidsbokning kunde man ju heller inte göra. Väl imed plats i tvättstugan gick det ju dock enkelt; fylla och tömma tvättmaskinen, sortera, fylla och tömma centrifugen, sortera följt av fylla och tömma torktumlaren, packa och knata hemmåt igen.

    SvaraRadera
  8. I mitt studenthus hade vi faktiskt inga problem alls med tvättstugan. Kanske därför blev jag så besviken på mina boenden därefter tills jag skaffade egen maskin.
    Din tvättkamp på Grönland låter kämpig! Jag minns mycket väl alla dina fina bilder därifrån och alla långa trappor till och mellan husen i backarna.

    SvaraRadera