tisdag 18 mars 2014

Nordiska museet

Nordiska muséet har jag tidigare bara besökt för att se tillfälliga utställningar men nu hade jag bestämt mig för att se mera.
I ett försök att bidra till nattågets bevarande mellan Skåne och Stockholm äntrade jag detsamma en sen afton för en tid sedan. Tåget kommer in till Stockholms central strax efter kl 6 men man får ligga kvar till kl 07, tack för det. Att Centralens Stora Frukost försvann för en massa år sedan är bara att beklaga, inte mycket att göra åt. Men, tänk, vad det det var skönt att slå sig ner där, ta för sig av en utomordentlig frukostbuffé, läsa morgontidningen i lugn och ro innan det man åkt till Stockholm för att göra börjar. Visst finns det frukost men ingen så prisvärd som den gamla och inte heller med så bekväma sittplatser och avskilda hörn.
Nu blev det en färdigbredd fralla, kaffe och ett glas medioker juice. Yoghurt utan socker fanns inte att inte att uppbringa. Tidningen ägnade jag mig åt på medhavd padda.

Inget var öppet före kl 10 men några minuter före hängde jag på låset utanför den tunga fasaden till Nordiska Museet. Om man definierar Skansen som ett utomhusmuseum så är ju Nordiska dess inomhussyskon, båda grundade av Artur Hazelius vid slutet av 1800-talet. Svenskt så det dånar.  Och i stora hallen bligar Gustav Vasa i kolossalformat ner på en. Fast en trappa upp kan man själv bliga ner på honom.


En av de permanenta - i varje fall visas den tillsvidare -  utställningarna jag hade inriktat mig på var Folkhemslägenheten. Eftersom medlemmar i HSB går in gratis på Nordiska museet så gick jag in gratis, tack för det! Vi har förblivit medlemmar trots eget hus numera. Man vet aldrig vad som kommer med åldern...
Lägenheten, som är en tvårummare från 1940-talet väckte nostalgiska känslor. Själv växte jag upp i en HSB-lägenhet från 1948 och kom att bo 11 år i en modernare variant på 60- och 70-talet. Och jag måste säga att det var en smart och praktisk arkitektur. Mycket av tänkandet finns kvar än i dag och en hel del av de moderna avstegen är inte alltid så genomtänkta.
Framför allt tror jag inte det finns mer praktiska kök än de "folkhemska". Större ytor, jovisst, det är förstås bra, men om man ska dra nytta av begränsade kvadratmetrar så är dessa gamla lösningar oöverträffade enligt min åsikt. Om jag inte minns fel så var det ganska precis ett sådant kök som Tina Nordström visade upp i TV på den tiden jag fortfarande tyckte det var roligt med matlagningsprogram. I sändning stod hon i nåt tjusigt och designat men vid ett tillfälle visade hon upp var hon verkligen jobbade med maten. I ett alldeles oglamoröst folkhemskök, nämligen.
Efter åtskilliga utlandsresor med en hel del besök i hem, gamla så väl som nyare, älskar jag våra tamburer mer och mer. Plats att hänga av sig - inte lägga kläder på värdfolkets sängar - byta till inneskor, och lätt att hitta toadörren när man kommer till någon man inte besökt förut. Och visst stod telefonen alltid i tamburen förr! Jag tror inte heller att det brukade stå någon stol vid telefonen; i alla fall gjorde det aldrig hos oss.
Efter att ha dreglat en stund i lägenheten som väckte minnen från föräldrar och svärföräldrar och kamraters föräldrahem vandrade jag vidare ut i museet.

Den stora tillfälliga utställningen Ränder, rytm, riktning, är en färgsprakande upplevelse. Ränder är ju ett organiskt mönster i otaliga delar av livet, designade av människor eller naturen. Många av oss älskar randigt i olika konstellationer men det finns ju också otäcka varianter som koncentrationslägerfångarnas dräkter. Som tur är lyckades man inte kapa randigheten så som man gjorde med den mångtusenåriga svastikan! (Å, tänk om den hade kunnat återerövras!)


Jag fortsatte runt i museet och såg fina fotoutställningar, en fantastisk textilkammare, smycken, leksaker, ja, mycket mera.
Efter över 2 1/2 timme var både huvudet och fötterna trötta. Och precis innan lunchorden anstormade serveringen intog jag en utmärkt torskmåltid.
Men jag har minst en hel våning kvar på Nordiska museet till en annan gång jag besöker Stockholm!
Ute var det strålande sol och blå himmel och Stockholm visade upp sin vackraste sida.
Men efter Vårsalongen på Lijlevachs tog jag tåget till Flen (på vilket jag jag glömde kvar kassen från Svenskt Tenn och min fina mössa, grrr. Nej, kassen har inte hittat till SJ:s Hittegods).

PS. Vårsalongen var jättekul! Kanske jag återkommer om den.



16 kommentarer:

  1. Ja det där köket! Snedställda köksskåpen med skjutdörrar. Lilla kylskåpet. Rejäl diskbänk med två hoar och ordentligt med avställningsytor. Och mjölkkrukan med sitt gräddmått! Visst var svensk köksplanering som bäst fram till ungefär 70-talet, skulle jag tro. Nu finns inga byggnormer för kök längre, eller som en uppgiven arkitektkompis sa nyligen: "Med dagen byggnormer räcker det med rinnande vatten en ho och ett trangiakök."

    Men nedrans vad synd att inte din kasse kom till rätta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om knasiga kök skulle jag jag kunna tjata länge! Jag har varit på flera studiebesök hos tillverkare och blivit ganska avskräckt. Vaxade luckor som ska underhållas, bänkskivor som inte tål något, löjliga köksöar där man måste drälla allt över golvytor för att komma till eller från spis, ugn eller vask. Stengolv, öppna hyllor, glasdörrar, kontinentalhöjd, osv, osv.
      När vi byggde hus kopierade vi i stort sett vårt HSB-kök från 1967 och det funkar fint ännu!

      Radera
  2. Tack!
    Jag har aldrig besökt Nordiska museet, men har tänkt göra det så många gånger, men vad hjälper det om jag bara tänker och åker förbi. Nu har jag i alla fall med din hjälp varit in en liten gnutta och tittat mig runt. Samma typ av kök, hade aldrig vi i min familj, men många andra hade dessa med dragluckor. Lampan är läcker. Tack än en gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Genomslaget för folkhemsköket var enormt och bra var det. Bara synd att alla normerna slängdes ut på en gång! Minns en bostadsutställning för 15 år sedan där inte enda kök som man visade var praktiskt.
      Lampan hade gärna fått följa med mig hem!

      Radera
  3. Tack för ett fint inlägg! Jag har också bott i en nästan identisk lägenhet, åtminstone vad köket och badrummet beträffar. Med skillnad att kaklet var grönt i badrummet. Jag har dock en känsla av att köken var väldigt små, man fick knappt plats med ett litet matrumsbord och ett par stolar. Nordiska museet återstår för mig att besöka. Men det blir nog L. konstmuseum nästa gång. (Orkar inte titta efter hur det stavas...)
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antalet kvadratmetrar varierade nog med lägenhetsstorleken, men medge att de var välutnyttjade.

      Radera
  4. Nordiska Museet är jättefint! Har alltid gillat det, och nu när jag ser dina bilder känner jag att jag måste tillbaka nästa ggn jag är hemma.
    SÅ kul med HSB-lgh!
    Växte upp m ett liknande kök, inte dragluckor, men allt det andra. Många kompisar hade dragluckor i sina kök. OCH jag vet att det är många som bevarar dem än idag.
    Nordiska Museet, det är grejer det!! Får stark längtan dit nu!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 50-talet är ju väldigt inne just nu och då är det ju bra om man tar till vara de goda idéerna som fanns då, inte BARA designen. Familjen som köpte mitt föräldrahem har behållt köket från 1957 intakt, bara målat om! Den enda "moderniseringen" är att de gömt en diskmaskin bakom en underskåplucka. Sig själva ovetande hade de dessutom återställt originalgolvet av linoleum. Kul!

      Radera
  5. Lampan på sista bilden är ju helt ljuvlig! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt, den hade gärna fått hänga hemma hos mig....

      Radera
  6. På Nordiska kan man vara i en hel vecka och ändå inte sett allt. Tror jag. Det där fina randiga förklädet är nog från Leksand och det är en duktigt hantverkare som lånat mönstret till helt underbara filtar, stora tjocka, vackra och dyra.
    Såg du svanen förresten?

    SvaraRadera
  7. Randiga förkläden äro legio, det ena vackrare ön det andra! Själv har jag tre att välja på till min Oxiedräkt. Började på ett vitt kyrkegångsförkläde för många år sedan men det har inte blivit färdigt och dessutom är de randiga vackrare.....
    Jo, jag var och sa hej till dukningarna och svanen också.
    Kommer tillbaka till Nordiska gör jag också, det är säkert.

    SvaraRadera
  8. Tack för att jag fick följa med på "din visning". Länge sedan jag var där, må med i kommande besöksplaneringen.

    SvaraRadera
  9. Först nu såg jag det här fina inlägget. Nordiska Museet är faktiskt mitt favoritmuseum. Jag tycker det ger så mycket av svensk kulturhistoria. Folkhemslägenheten tittade jag på i våras. Vad det kändes hemvant! Man märker att åren går när våra vardagsföremål som vi var omgivna av under vår uppväxt blir museiföremål.

    SvaraRadera
  10. Välkommen hit TittiBe!
    Jag har egentligen inte upptäckt Nordiska Museet förrän på senare år men det är ju en guldgruva!

    SvaraRadera