Idag hade jag avtalat att möta en god vän för lunch. Hon hade fyllt år och jag ville bjuda på lunch och överlämna en liten present. Vi åt en buffélunch. Bl a fanns ett rikligt salladsbord. Gissa vad hon lade för sig. Tre stora skivor rökt skinka. Punkt. Inte ens den minsta bit av ett salladsblad. Till detta två glas vatten och en kopp svart kaffe.
Och skinkan var inte ens riktig utan sån där hoppressad så att skivorna blir precis runda utan minsta fettrand.
Jag ids inte fundera på vilken bokstavskombination hon äter för närvarande. Jag blir bara trött av alla dessa mer eller mindre vansinniga dieter. Jag är övertygad om att man kan äta allting men inte alltid. Och att man behöver äta litet av allting i rimliga proportioner av det som finns tillgängligt i den värld, tid och kultur där man befinner sig. Om mat finns det mycket tro och en del vetande. Bl a vet man säkert att inkomster och utgifter måste stämma överens om inte vikten ska gå upp eller ner. Ska man växa behövs överskott på inkomstsidan, ska man gå ner i vikt krävs ett underskott.
Jag hörde ett seminarium om ett av vår tids problem - fetma. Den kloka fysiologen berättade att man kan räkna ut ut mycket energi en viss person behöver för att behålla en viss vikt, t ex "idealvikt". Om vederbörande då väger mer än så finns flera sätt att uppnå denna idealvikt". Man kan tillföra precis den uträknade energimängden. Då underhåller man bara så mycket av kroppen som den idealt skulle väga, överskottshullet får ingen näring och smälter då sakta bort. Fortsätter man då med samma energitillförsel stannar vikten på den önskade nivån. Vill man att det ska gå fortare får man under en tid ge ännu mindre energi och sen gå upp i rätt underhållsdos när man nått målet. Så egentligen vore bantning (eller önskad viktökning) enkelt: Vilken är "idealvikten"? Få hjälp att räkna ut hur mycket den kroppshyddan kräver i förhållande till tillämplig fysisk aktivitet och gör en matsedel. Simsalabim! Så kan jag äta och så småningom uppnå och därefter behålla samma vikt framöver tills någon väsentlig ändring inträder i min energiförbrukning, t ex träning inför vasaloppet eller en (annan) sjukdom.
Nu vet alla att så enkelt är det inte i verkligheten, i alla fall inte i vår del av världen. Hjärnan vill ha socker, det är det enda den kan leva på, och färdigt socker är alldeles för lättillgängligt i läsk, godis, kakor, glass osv osv. Det mättar inte alls eller bara för stunden för att lämna efter sig sug efter mer. "Förr i tiden" fick kroppen själv fixa till sockret av mera sammansatta kolhydrater från den mat som fanns, rovor, potatis, grövre mjölsorter osv.
Ja, man kan hålla på att diskutera mat hur länge som helst. Boken om den "hemlige kocken" har också fått många att vakna och titta på vad man egentligen stoppar i sig - dåliga råvaror som fiffats till med "smakförstärkare" konsistensgivare och gud vet allt. Maten ska vara BILLIG, det ska vara KONKURRENS och PRISPRESS. Har nån hört talas om dess kvalitet i samma stora bokstäver förut?
Många svenskar har nyligen ondgjort sig över de stackars danska grisarnas eländiga tillvaro. Men försäljningen av billigt danskt fläsk har inte sjunkit!
Sedan snart ett par år prenumererar vi på ekologiska grönsaker från Mossagården i Veberöd som kommer i en låda en gång i veckan. Kött köper vi direkt från uppfödare, "utegångsgris", hjort från hägn och ekologiskt lamm. Man får en bra översikt vad som finns i frys och kyl,nästan inget går till spillo och man lär sig att laga till alla delar. Och jag är övertygad om att det blir både godare och nyttigare mat!
Att sen katterna tyckte att grönsakslådan var rolig att leka i var ju en bonus häromveckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar