Kalifornisk ek och mosskaka

För ett år sedan var jag och hälsade på vänner i Kalifornien, E och D och aunt Vi, framför allt. Men även flera andra gamla vänner fick besök, nämligen min familj från mitt stipendieår på 60-talet. Det känns fantastiskt att ha dem. Vi ses med många års mellanrum men det känns som om det var i går när vi träffas.
Jag har tidigare berättat om E och D. D är ambitiös odlare av sina numera 2 acres; han lyckade nyligen köpa till en "grann-acre" och dubbla sin areal. Han har planterat 100-tals träd av olika slag och skördar frukter, vindruvor, mandlar och nötter av olika slag. Jag hjälpte till förra året att skala massor av mandlar. Han samlar fröer när han reser och får en del att gro och växa till sig. Ett litet träd han är stolt över har växt upp ur ett ekollon han plockade på Tjärö i Blekinge skärgård när han var här för ett par år sedan.
Han har även plockat ollon från en av sina egna kaliforniska ekar och fick det att gro förra sommaren. Den lilla plantan hade jag med mig hem hit och den tycks trivas i Skåne för den har växt jättemycket! Under vintern fick den förstås stå i uterummet men på sommarhalvåret står den ute. Bilden på eken är min ek, skylten är från D´s trädgård. Han har flera roliga arrangemang och skyltar och ett invecklat bevattningssystem. Det är ju i torra Kalifornien.

Njese A ska fira med kräftor och goda kakor och har bakat mosskaka efter mitt recept. Det delar jag gärna med mig till fler. Jag tycker den är godare än sockerkaka. Alldeles nybakad har den en smaskig, krasig skorpa men den går utmärkt att ha några dagar, blir nästan bara godare. Fryses också utmärkt.
Så här gör jag:
2 ägg och 2 1/2 dl socker vispas
Tillsätt 3 dl vetemjöl blandat med 2 tsk bakpulver
Rör ner 1 dl vatten
Häll smeten i väl smord och bröad form. Baka i 175° i ca 40 minuter.
Om så önskas kan man smaksätta med litet vanilj eller rivet citronskal men det behövs faktiskt inte alls.

(Om någon undrar vad jag menar med "njese" så är det fonetiskt stavat "niece" på danska; jag bara älskar det ordet! Och njesen!)

Vi har ett roligt minne med mosskakan, f. ö. För många år sen hade vi köpt ägg i papperspåsar. En hel massa ägg. Vi hade ett antal plastaskar som det varit pepparkakor i och mannen tyckte att dom passade att lägga äggen i och ställa i kylen så att äggen var bättre skyddade än i påsar. Så en dag skulle jag baka en mosskaka och tog fram en äggask. Det första ägget såg konstigt ut och jag upptäckte att många ägg hade fått ett svart mögellager på skalet. Askarna var för täta! Så jag började knäcka äggen, ett efter ett och fann att somliga dög men de flesta var förstörda. Så jag använde de friska äggen till kakan utan att ha räknat dom. Jag lade till extra socker och mjöl på en höft och tog så mycket vatten att det blev rätt konstistens. Ner i en rymlig form och in i ugnen som hade glaslucka. Efter en stund fick jag se att kakan var högt över formen. Då började jag undra hur många ägg jag egentligen hade använt; det var i alla fall åtskilligt fler än två! Så småningom fick jag öppna ugnen, skära av det lutande tornet och lägga bredvid för att båda delarna av kakan skulle bli färdiggräddade. Det blev något som närmast liknade spettkaka och var jättegott. Jag tror vi var tre personer som åt upp alltihop den kvällen! Men jag har inte gjort om just det receptetet, jag vet ju inte hur jag gjorde heller....