söndag 29 november 2009

Julstök



En trevlig tradition som Kulturen i Lund har varje år är en julstökshelg. Då öppnas husen upp och dekoreras till jul i sin tids stil, hantverkare smider och täljer, det musiceras och berättas. Goda vännen A och jag tog oss dit på lördagen och vandrade runt ett par timmar. Bilden är från Blekingegården som rustats till juldagsmorgon. Bordet dukades redan på julaftonen med var sin julhög av olika sorters bröd och ett äpple och med sovelfat. Men inte förrän efter julottan fick man äta av håvorna; tills dess fastade man. Efter att vi gått runt bland julaktiviteterna fastnade vi på en utställning om folkkonst, formspråk och dräktformer. Det är fascinerande hur symboler och former går igen genom århundradena och uppstår i nya skepnader men med samma innehåll - och i olika delar av världen. Vad sägs om detta:





Detta är hur kvinnor i Skåne med omnejd klädde sig under sorgeåret på 1700-talet. Vad tyckte Linné om det när han såg det under sin Skånska resa? Visst är han modern? Och vilka paralleller kan vi dra i dag?





Ja, vi halkade liksom av julspåret sen och kom in på andra diskussioner.

Julspåret tog gubben och jag upp igen senare och begick i ett stort antal glada vänners lag årets julbord. Vi är gamla nog att inte överdriva och sorterade noga bland godsakerna på Mikkelsen på Hovdala.
Allra godast är nog matjestårtan. Tror jag.

Nu är strax november slut och jag vill tacka  Simone för hennes fredagsteman. I december är det  Nilla som står för ämnena.

2 kommentarer:

  1. Det har hänt mycket på relativt kort tid, när jag var barn talade man fortfarnde om sorgeåret och jag minns hur en del av föräldrarnas vänner nästan bad om ursäkt när de började med grå kläder och ljusare strumpor innan året var slut. Sorgband kring armen har jag inte upplevt, men bandet på slaget hade man nog ett helt år - och ett litet sorgflor hade man nog rätt länge på hatten.
    Margaretha
    på väg ut för att hugga adventsgran
    vilket nog är det juligaste jag gör

    SvaraRadera
  2. Margaretha:
    Inte är det så längre sedan svarta strumpor betydde att man hade sorg och det är verkligen skillnad! Jag gick själv svartklädd på 70-talet när min far dog men inte mer än några veckor.

    Men burka, som det såg ut som på 1700-talet har vi ju lämnat bakom oss. Och Linné gillade inte vad han såg! I och för sig ger jag inte mycket för hans åsikter och omdömen - han var en narcissist och en otrevlig typ. Hans egenskaper som vetenskapsman förnekar jag dock inte!
    Utlåtandet om "burkan" är i alla fall kul.

    SvaraRadera