slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.
Säg, hvadan kväller du, klagande ström,
djupt ur de skumma gemaken,
du som mig sjunger om dagen i dröm,
sjunger om natten mig vaken?
Hvem är den själ som i suck och i ton
andas från hemliga strängar,
ljuvligt som doften från humlornas bon
flyter på gulnande ängar?
Somrarna blekna och solar gå ner,
timmarna varda mig tunga,
rosorna dofta i vissna kvarter,
minnena hviska och sjunga.
Klinga, du klagande strängaspel,
sällskap i drömmarnas salar!
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Erik Axel Karlfeldt
Saltis har gett oss månadens fredagsteman. Veckans tema, längtan, gav mig således association till följande minne.
För några år sedan kom min man och jag till Sångs, Karlfeldts hem i Sjugare i Dalarna. Vi hade planerat att se gården och trädgården. Det var den 11 augusti och till vår bestörtning fann vi att det var stängt för säsongen. Men det fanns en skylt med ett telefonnummer och vi chansade att ringa och höra efter om man kunde få komma in i alla fall. En vänlig man svarade och lät oss komma in och se trädgården som stod i ett prunkande sensommarflor. Tyvärr kunde vi inte få se insidan av huset, vilket vi hade all förståelse för. Vi fick en skriftlig guide till trädgården och mannen satte på informationsfilmen till oss. Han beklagade att hustrun, som var ansvarig för visningarna inte var hemma. Vi njöt i det vackra vädret och kände poesin i den underbara trädgården omge oss. Just när vi skulle gå kom hustrun hem nedlastad med inköpskassar. Då avslöjades att det var mannens födelsedag så vi gratulerade förstås och tackade för all visad vänlighet. Vi var ju glada att inte ha missat denna juvel. Mannen följde oss ut och undrade om vi sett mer på vår resa i Dalarna. "Annars kan jag rekommendera ett besök i Falu Koppargruva" sa han. Jo, där hade vi varit.
När vi gick mot parkeringen sa maken:" Klart att just han vill att vi ska ha sett gruvan." "Varför det?" undrade jag. "Det var ju Bo Berggren, fd chefen för Stora Kopparberg, såg du inte det?" Vi var så illa upplysta att vi då inte visste att det är han och hans hustru som så kärleksfullt vårdar Sångs och alltjämt låter oss alla som vill komma dit och njuta om sommaren. Men maken kände, till skillnad från mig, igen den förre industrimannen från press och TV.
Sångs.
Jag har liksom du bara varit utanför. Vi blev besvikna när vi upptäckte att det var stängt - och något telefonnummer såg vi inte. Det här var på 70-talet, kanske det var före det här parets tid.
SvaraRaderaKarlfeltd var den första poeten jag upptäckte, därför har han en särskild plats i mitt hjärta - förutom att han är bra. Hans rytm kan man inte ta' fel på.
Så här långt efteråt kan jag tycka att det måste ha varit lustigt när en nioåring läser "Jag dansade en sommar, och sen så var jag gammal, och sen så var det slut". Men ingen drog på munnen så jag såg det.
Margaretha
Vilken vacker dikt du bjuder på idag. jag fick en annan dikt om längtan i huvudet under temaskrivningen, det var Nils Ferlins "Inte ens en grå liten fågel".
SvaraRaderaTycker jättemycket om Karlfeldt, jag med.
Och vilken mysig historia du berättar idag, härlig trädgård och supervänlig man som visade sig vara en höjdare. Fint att de vårdar Sångs så fint.
Underbara bilder också!
Trevlig helg!!
Margaretha:
SvaraRaderaPå 70-talet levde fortfarande Gerda Karlfeldt som överlevde maken med 50 år! Hon dog först 1981 98 år gammal. Paret Berggren kom till Sångs först 1992.
Jag gissar att det kom tårar i ögonen istället för fniss när du läste Karlfeldt som 9-åring!
Annika:
Jag var inne på den lilla grå fågeln, jag med! Under min gymnasietid var det Ferlin och Karlfeldt för hela slanten! Minns att jag gick och memorerade verser i huvudet på väg till och från skolan.
Ha en skön helg du med!
Vacker dikt och fin historia om verkliga människor som bryr sig.
SvaraRaderaVad vackert det var! Jag har aldrig varit där men jag var med mina föräldrar för många år sedan på en rundtur i dalarna och värmland och då besökte vi Sundborn samt Mårbakca. Det är himla kul att se sådana ställen. Och de är ofta så välskötta.
SvaraRaderaKarlfeldt beskriver förresten ofta just längtan eller vemod så vackert i sina dikter.
Kram!
Simone:
SvaraRaderaJag är fylld av beundran för detta par som håller kulturen levande och delar med sig!
Saltis:
Mårbacka har jag kvar att besöka - där är något att längta efter! Gillar Selma skarpt.