Visst gör det ont...

..... både när knoppar brister och när otränade muskler fått sig en omgång! I det behagliga vädret i går tillbringade jag större delen av dagen i trädgården och det känns idag! En massa muskler jag inte använt vare sig på yogan eller styrketräningen kom igång i trädgårdsstädningen.
Jag avslutade med att sätta upp tre lådor med penséer - det känns alltid lika roligt att inleda säsongen med dom! En kollega till mig berättade en gång att hon i början av sin karriär hade kuskat runt på olika vikariat och ett år förflyttat sig successivt norrut i början av året och tre gånger upplevt euforin i omgivningen när folk rusade till torget och köpte penséer som försmak av våren. Jo, vi lever i ett avlångt land, det märks inte minst bland de bloggar jag läser. Än så länge är plantorna små men de brukar växa till sig rätt fort.

Idag är det grått och kyligt men det kändes ändå jätteskönt med en ridtur på morgonen kombinerat med promenad bredvid hästen eftersom en kompis velat återuppta ridning efter många år. Så vi turades om att sitta i sadeln och gå bredvid. Hästen älskar den sortens promenader när det går någon bredvid och vi pratar. Hon håller koll på den som går och stannar och tittar efter vederbörande vid minsta avvikelse.
Det var dimmigt och nästan litet trolskt i skogen men fåglarna sjöng för fullt. Och nu på eftermiddagen regnar det  ordentligt.

Både i går kväll och i dag på middagen har jag suttit i verkstan och pillat ihop litet örhängen för skojs skull. Jag har köpt på mig ett litet lager småpryttlar man kan hänga i öronen för att matcha nån färg i klädseln eller bara på kul till omväxling mot de litet mer avancerade silversaker jag annars brukar åstadkomma. Några hängde jag i den nya lilla "damen".

Annars är det ju påskvecka, dymmelonsdag idag,  och då är det en kyckling som gäller, eller hur?

Skärtorsdag i morgon, kanske bäst att olja kvasten och rykta katten redan idag!