Operaveckan avslutad med - symässa

Jag skrev i början av veckan om Poulencs opera Karmelitsystrarna på Malmö Opera. På tisdagskvällen såg jag "Inatt! Inatt! 2", turnéföreställning av Malmö Opera på Hässleholms Kulturhus. Detta är ett samarbete mellan Malmöoperan och Vadstenaakademin. Vadstenaakademin har grävt i sitt arkiv av barockmusik och gjort en historia om 4 ungdomar som ska på galej en kväll och längtar efter kärleken. Det hela bestod av en lättsam barockkonsert med litet moderniserade inslag, en synnerligen banal historia men 4 fina unga röster, särskilt baryton och sopran, och ett slutintryck som att - javisst, så här kan man kanske också göra. Mycket barockmusik är ju klart dansinspirerande så visst kan man dansa "discovickande"  eller twist till.
Men i huvudet har jag mycket mera kvar av Poulenc.

Earth Hour markerade maken ensam hemma - han meddelar att det blev väldigt mörkt även i husen runt omkring - medan jag och min ena syster på Kulturhuset Anders i Höör avnjöt en mäktig opera i direktsändning från Metropolitan i NY, Hamlet av fransmannen Ambroise Thomas. Tack och lov bröts inte strömmen mitt i!

I denna Hamlet sjunger Ofelia en av operavärldens mest dramatiska och långa vansinnesscener, endast jämförbar med den i Donizettis Lucia di Lammermoor. I den här uppsättningen skulle franska sopranen Natalie Dessay gjort rollen men hon blev sjuk dagarna före premiären. Fyra dagar fick den tyska sopranen Marlis Petersen på sig för att komma och ersätta Natalie D. På plats i NY hade hon två dagar att repetera och har gjort en fantastisk succé. I de här Live in HD- föreställningarna får man komma litet bakom scenen i pausen och höra korta intervjuer med sångarna. Marlis Peterson berättade att hon hade pratat med dirigenten på Skype från Österrike där hon just då jobbade - tekniken hjälpte till med förberedelsen.  På Youtube hittade jag det här klippet med Marlis i en annan opera av Thomas, Mignon.

 

Med öronen fulla av detta välljud från alla de fantastiska rösterna avslutade jag en vecka med tre operor, två direkt på scenen, den tredje i direktsändning tvärs över Atlanten.

Jag njuter opera via min dator också. Jag har ett abonnemang på Metropolitans arkiv med ca 300 operor, många i audio men de flesta i videoinspelningar. Senast har jag sett Pikovaja Dama (Spader Dam) av Tjajkovskij från 1999 med Placido Domingo och Elisabeth Söderström. Jag minns ett TV-program med ES där hon berättade om den uppsättningen. Hon fick en förfrågan från Met och svarade att hon ju var pensionär, då 72 år. Då sa dom  "Domingo ska sjunga Herman" - "Jag kommer!" sa ES. Hon berättade också om sin scenklädsel som ju var magnifik. Men hon skulle också ha en peruk som visades på scen när hon klädde av sig den flotta festperuken. "Herregud, jag ser ju ut som Sara Lidman!" Och det gör hon! Rollen som den gamla grevinnan föreställer en kvinna i 80-årsåldern så hon var ju rena ungdomen att kreera den vilket hon gjorde med den äran.
En enda gång såg jag Elisabeth Söderström i en konsert. Hon var en strålande sopran och en mycket sympatisk estradör tillika.  Elisabeth Söderström var 82 år när hon dog förra året.

Idag, söndag, tog jag Karls ömma moder med mig till Malmö och gick på - symässa. Karl är fortfarande inte bra i sin höft och veckan har varit gråt och tandagnisslan. Idag fick pappa axla dagen ensam med gossen och mamma litet välbehövlig luft under vingarna. 

Symässan i Malmö har krympt med åren, fjärran är tiden då man kunde gå på föreläsning med sådana som Kaffe Fassett. Nu domineras den av "flugorna", just nu smycketillverkning, häromåret "scrapbooking". Men visst finns det guldkorn som det Hemslöjden visar bl a. En massa symaskiner med automatiska broderier väcker INTE mina lustar, däremot.

Med hem fick denna lilla grunka följa. Jag har ju några stycken örhängen att hänga på krokarna...

Mathållningen i helgen har dominerats av att påskalammet hämtades hem i torsdags. Valda delar hamnade direkt i frysen för kommande festmåltider, andra tillagades innan frysen och slutligen har vi njutit av somligt redan. I går hade vi njursauté och stekt lever, idag lamm i kål. Dagens rätt såg dock litet egendomligt blå ut eftersom det råkade vara rödkål jag hade tillgängligt men smaken var som den brukar, dvs jättegod.

Direkt efter hämtningen smorde vi kråset med kotletter tillsammans med kompis A som dök upp lämpligt för att komma med på hämtningsturen. Det var ingen människa hemma på den vackra gården i Kullabygden men en entusiastisk mottagningskommitté av två ivriga hundar tog hand om oss.

Dagens teknik är fantastisk. Med mobiltelefonens hjälp lotsades vi till lammet i ett av de många husen på gården eskorterade av hundarna och kunde kvickt komma hem igen för att ta itu med matlagningen.
Jag vill dessutom tillägga att mitt lamm INTE är ett inomhuslamm som de som figurerat i media senaste tiden. Vanligen får jag mitt lamm på hösten men den här gången råkade det vara ett litet pyttelamm som fick växa till sig över vintern efter diskussion med kompis P som har fårflocken. Det är väldigt fina får och de flesta lammen säljs till avel men det brukar bli ett par ätbara till familjen dit jag räknas i visst avseende. Slakten överlämnas till såna som är proffs på det.