Pust efter hektisk vecka med mycket kul!

Förra veckan började med en resa till Borlänge som gick utan missöden trots att det varnades för snödrev mellan Frövi och Borlänge. Tåget var ca 15 minuter sent framme och 2 1/2-åringen, som tillsammans med pappa och sjuårig storebror mötte mig, meddelade strängt att "Vi har VÄNTAT på dig! Vi kom för att HÄMTA dig! Nu har vi HÄMTAT dig!"
Jag blir alltid så varm hela jag av Borlänge-familjen och allt blir så lättsamt och otvunget. Pappa J fick sin lätt försenade 40-årspresent och barnen var sin liten hälsa-på-gåva och allt mottogs med glada miner.
Följande morgon var det 7-åringens dag, det hade jag lovat. Han hade februarilov under veckan och fick ju vara på Fritis när mamma och pappa jobbade. Vi nästan hängde på låset på Framtidsmuseet, 
vilket var ynglingens val av aktivitet. Han hade först tänkt sig bio men sen själv tänkt om, och det tyckte jag var bra! Jag kunde under dagen notera en viss beslutsångest. Efter flera timmars varierande upplevelser på museet, som är en plats att verkligen rekommendera, lovade jag att han fick köpa EN grej i museibutiken. Det visade sig vara väldigt svårt att välja tills jag hittade en boll i form av en jordglob. "Här kan du få HELA VÄRLDEN för 25 kr", sa jag och det tog skruv. Den hemfördes i triumf.

Svenska olympiamössan, som mamma hade virkat och ynglingen ALLDELES SJÄLV broderat lappen på, väckte stor beundran hos minst fem snälla tanter på bussen och på stan. Stolt och generad klämde han till sist fram sitt "Tack!" Mäkta mallig för gluggen i tandraden var han också, den goe grabben. Tack för en härlig dag, S! Själv tackade han med ett egenhändigt mejl, dessutom.

Litet hemmabus hade vi sen med lillebror A, ett ljuvligt litet troll som har en leksaksbil som det står Polis på. Det är dock absolut ingen polisbil utan en POSTBIL, bara så ni vet!

Torsdag förmiddag gick resan söderut igen från ett alltjämt snötyngt men soligt Dalarna.

Även hemåt gick tågresan bra  med bara några minuters försening men min anslutning vid andra och sista bytet väntade snällt. En perrongvakt stod och ropade att vi skulle springa så det gjorde vi, både vi som skulle västerut och de som skulle österut. Jag hade inte biljett till mitt sista tåg men en intelligent konduktörstjej bara höjde handen, "det är lugnt", ingen biljett avkrävdes mig för de 11 minuterna som den resan tar.
Några snabba ärenden på byn hann  jag, sen hem och packa om och förbereda inför silverkursen.
Fredag morgon blev så där urtidig igen med tågresa, denna gång till Dronningens By över Öresundsbron. Jag kom i så god tid att jag tog mig en andra frukost på Café HC Andersen i Raadhusarkaden som jag gick in genom för att få upp värmen efter ett iskallt tåg. Där doftade det så gott av nybakat bröd och kaffe att jag inte kunde motstå en morgencomplet med kaffe, friskbagte rundstykker, ost och hjemmelavet syltetøj. Sen var jag parat till att vandra till Kompagnistraede 29 där Owe Johansson, Silver Artist  håller till. Efter hand anslöt de andra eleverna, vi var i allt 4 glada damer.
Owe verkade glad, han med. Hans lugna pedagogik funkar så bra. Ingen prestationsångest drabbar en, och man överträffar sig själv emellanåt.

E är mycket koncentrerad! Hennes slutresultat var en urflott ring med en STOR ametist hemförd från Indien. Bara NJUT!

För att vi skulle röra litet på oss gav Owe oss en karta över kollegor i de närmaste kvarteren och i en butik för nutida danskt silversmide föll jag för en helt vansinnig ring. Den har en liten pinne med en kula där man trär på en silikongummipralin. Jag fick en liten ask med tre praliner, varav den illskära var den häftigaste. Det följde också med en pytteask med talk för att rätt sköta pralinerna!  Maxjenny Forslund, Owes dotter, tyckte det var ett utmärkt köp och alldeles för billigt. Maxjenny delar butik med pappa och mamma, Margareta Forslund . Pralinringen kan dock på intet vis mäta sig med den E åstadkommit, förstås.

Resultatet av mina tre dagars jobb med infattningar av några små cubic zirkonia jag inhandlat ser ut så här:

Dom väger inte så mycket. Mer väger däremot den puckelanka Owe skaffat till mig eftersom dom är litet billigare i Danmark. Jag var glad att jag hade en övernattningsväska på hjul!

Med hjälp av puckelankan kan man göra kulor men det blev inga färdiga den här gången.

Vi var tre kompisar som samordnat oss och vi hade bokat ett rum för tre på ett hostel alldeles i närheten där vi hade ett rum stort som en båthytt, ungefär, men det fungerade utmärkt och var snorbilligt för att vara i absoluta centrum av storstaden. All mat ingick i kursen; Owe är en baddare på vegetarisk mat. På söndag eftermiddag fick vi diplom och avskedstal och vacklade trötta och lyckliga med våra alster till Hovedbangården och tog tåget hem. Pust!