tisdag 9 mars 2010

Pust efter hektisk vecka med mycket kul!

Förra veckan började med en resa till Borlänge som gick utan missöden trots att det varnades för snödrev mellan Frövi och Borlänge. Tåget var ca 15 minuter sent framme och 2 1/2-åringen, som tillsammans med pappa och sjuårig storebror mötte mig, meddelade strängt att "Vi har VÄNTAT på dig! Vi kom för att HÄMTA dig! Nu har vi HÄMTAT dig!"
Jag blir alltid så varm hela jag av Borlänge-familjen och allt blir så lättsamt och otvunget. Pappa J fick sin lätt försenade 40-årspresent och barnen var sin liten hälsa-på-gåva och allt mottogs med glada miner.
Följande morgon var det 7-åringens dag, det hade jag lovat. Han hade februarilov under veckan och fick ju vara på Fritis när mamma och pappa jobbade. Vi nästan hängde på låset på Framtidsmuseet, 
vilket var ynglingens val av aktivitet. Han hade först tänkt sig bio men sen själv tänkt om, och det tyckte jag var bra! Jag kunde under dagen notera en viss beslutsångest. Efter flera timmars varierande upplevelser på museet, som är en plats att verkligen rekommendera, lovade jag att han fick köpa EN grej i museibutiken. Det visade sig vara väldigt svårt att välja tills jag hittade en boll i form av en jordglob. "Här kan du få HELA VÄRLDEN för 25 kr", sa jag och det tog skruv. Den hemfördes i triumf.


Svenska olympiamössan, som mamma hade virkat och ynglingen ALLDELES SJÄLV broderat lappen på, väckte stor beundran hos minst fem snälla tanter på bussen och på stan. Stolt och generad klämde han till sist fram sitt "Tack!" Mäkta mallig för gluggen i tandraden var han också, den goe grabben. Tack för en härlig dag, S! Själv tackade han med ett egenhändigt mejl, dessutom.
Litet hemmabus hade vi sen med lillebror A, ett ljuvligt litet troll som har en leksaksbil som det står Polis på. Det är dock absolut ingen polisbil utan en POSTBIL, bara så ni vet!


Torsdag förmiddag gick resan söderut igen från ett alltjämt snötyngt men soligt Dalarna.


Även hemåt gick tågresan bra  med bara några minuters försening men min anslutning vid andra och sista bytet väntade snällt. En perrongvakt stod och ropade att vi skulle springa så det gjorde vi, både vi som skulle västerut och de som skulle österut. Jag hade inte biljett till mitt sista tåg men en intelligent konduktörstjej bara höjde handen, "det är lugnt", ingen biljett avkrävdes mig för de 11 minuterna som den resan tar.
Några snabba ärenden på byn hann  jag, sen hem och packa om och förbereda inför silverkursen.
Fredag morgon blev så där urtidig igen med tågresa, denna gång till Dronningens By över Öresundsbron. Jag kom i så god tid att jag tog mig en andra frukost på Café HC Andersen i Raadhusarkaden som jag gick in genom för att få upp värmen efter ett iskallt tåg. Där doftade det så gott av nybakat bröd och kaffe att jag inte kunde motstå en morgencomplet med kaffe, friskbagte rundstykker, ost och hjemmelavet syltetøj. Sen var jag parat till att vandra till Kompagnistraede 29 där Owe Johansson, Silver Artist  håller till. Efter hand anslöt de andra eleverna, vi var i allt 4 glada damer.
Owe verkade glad, han med. Hans lugna pedagogik funkar så bra. Ingen prestationsångest drabbar en, och man överträffar sig själv emellanåt.




E är mycket koncentrerad! Hennes slutresultat var en urflott ring med en STOR ametist hemförd från Indien. Bara NJUT!



För att vi skulle röra litet på oss gav Owe oss en karta över kollegor i de närmaste kvarteren och i en butik för nutida danskt silversmide föll jag för en helt vansinnig ring. Den har en liten pinne med en kula där man trär på en silikongummipralin. Jag fick en liten ask med tre praliner, varav den illskära var den häftigaste. Det följde också med en pytteask med talk för att rätt sköta pralinerna!  Maxjenny Forslund, Owes dotter, tyckte det var ett utmärkt köp och alldeles för billigt. Maxjenny delar butik med pappa och mamma, Margareta Forslund . Pralinringen kan dock på intet vis mäta sig med den E åstadkommit, förstås.


Resultatet av mina tre dagars jobb med infattningar av några små cubic zirkonia jag inhandlat ser ut så här:


Dom väger inte så mycket. Mer väger däremot den puckelanka Owe skaffat till mig eftersom dom är litet billigare i Danmark. Jag var glad att jag hade en övernattningsväska på hjul!


Med hjälp av puckelankan kan man göra kulor men det blev inga färdiga den här gången.

Vi var tre kompisar som samordnat oss och vi hade bokat ett rum för tre på ett hostel alldeles i närheten där vi hade ett rum stort som en båthytt, ungefär, men det fungerade utmärkt och var snorbilligt för att vara i absoluta centrum av storstaden. All mat ingick i kursen; Owe är en baddare på vegetarisk mat. På söndag eftermiddag fick vi diplom och avskedstal och vacklade trötta och lyckliga med våra alster till Hovedbangården och tog tåget hem. Pust!

6 kommentarer:

  1. Å vad roligt att få följa med på dina äventyr! Du verkar ju haft det otroligt härligt både i norr och i söder! :-)
    Vad FINA saker ni gör också!
    Kramar från ett småvårigt NYC

    SvaraRadera
  2. Saltis:
    Det är ömsesidigt, käraste Saltis! Vad gjorde vi utan bloggar och skajp när allt nu är som det är?
    Och, jo, jag har haft det härligt. Vänta bara, det kommer mera. Men först måste jag nog sova litet..

    SvaraRadera
  3. Tack för trevlig resa både till gosigt sällskap i Dalarna och till intressant skapande i Köpenhamn.Jag fick plötsligt en svår längtan till den danska huvudstaden. Tycker om den och danskarna.
    Nu väntar jag bara på det som kommer "mera". Sov sött!

    SvaraRadera
  4. Karin:
    Jo, tack, jag sov sött sen i egen säng!
    Det tar mig ca 2 timmar till Köpenhamn med tåget så det blir rätt ofta man tar sig en tur bara över dan. Numera kommer man dessutom hem utan att vara nerlastad med inköpta varor. Annat var det min barndom. Då blev man beordrad att komma med som packåsna till antingen Köpenhamn eller Dragör där mor handlade en stor del av vår mat. Det var billigare i Danmark på den tiden - nu är det tvärtom. Då gick man bara i matbutiker, inget besök på Glyptoteket eller nåt annat bildande eller kulturellt.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker ärligt talat att dina smycken var finare än den stora med ametisten. Dina smycken går att använda, den stora ringen är fullständigt hopplös, även om den är fin.

    En härlig vecka har du haft!

    SvaraRadera
  6. Marianne:
    Vi var överens om att E:s ring var en "gåbortsvariant". Men annars är du inne på en princip jag förfäktar. Smycken ska vara bekväma att bära, inte stickas, klämma eller skava, inte vara för tunga (särskilt örhängen) eller ömtåliga och inte fastna i hår eller kläder. Jag har ibland bråkat med proffsjuvelerare om detta, många är ju män som aldrig bär smyckena själva!
    Min galna pralinring är ju inte heller så särskilt praktisk men i alla fall inte ömtålig! Och inte dyr.

    SvaraRadera