Denna veckan har hittills varit aktiv i sommarvärmen. Det har varit behaglig temperatur och en hel del sol. Jag for ut till Laholmsbukten med gudsonen Karl och hans ömma moder. Karl firar sin 2-årsdag denna veckan och vi passade på att fira "privat" i sommarstugan, förekommande kalas(en) i helgen. Stackars Karl fick stå ut med en del kuskande runt på Bjärehalvön till diverse butiker och utställningar, men vi tog oss också tid att låta honom ha sina favoritsysselsättningar.
Somliga butiker är bättre än andra, den här var jättebra!
Detta är Nivå 125, fin designbutik och smakligt café med en fantastisk utsikt över Laholmsbukten.
Fika och bulle smakade utmärkt och slamsugarbilen som kom förbi och bullrade var kronan på verket.
Modern och jag gillade nog utsikten och utställningarna mer än slamsugaren...
Riktigt lycklig blev ynglingen när han fick hela stranden för sig själv. Det var varmt och skönt men vattnet var tyvärr inte badbart p g a kraftig algblommning. Rena spenaten och värre och värre ju längre ut man vadade. Ändå kan jag inte förstå att folk inte njöt på stranden som vi gjorde. Någon enstaka person låg och läste och några kom cyklande förbi, annars var det tomt.
För att hitta tillbaka till "basen" finns det skyltar på stranden. Så klart att vi hade denna till vårt kännemärke!
En promenad i Båstad blev det också, bl a förbi denna trevliga getagubbe med sin getabock.
Sista dagen avslutade vi med ett besök på lekplatsen nära stugan. Nog undrar man vem som gillar att baka sandkakor bäst? Den ömma gudbarnsmodern erkänner att hon har väldigt roligt i sandlådan, men att det är bra att ha sonen som alibi. Hon inser att det kan bli problem med det när han närmar sig tonåren.
Och så idag var det dags att avsluta amrisarnas vecka här. Jag for till familjestugan här i Göinge där baslägret varit tillsammans med njesen och hennes Loff. På begäran medförde jag nyupptagen potatis och så åt vi en gemensam lunch innan det var dags för avfärd till tåget norrut där Ella ska träffa sin mormor. (Av någon anledning är kokt potatis en älsklingsrätt för både Karl och Ella, det gläder mig; det ÄR gott.)
På perrongen fick jag och Ellas farmor, min ena syster, säga hej då och hjälpa till att kånka ombord allt bagage. Sen blåste Ella pussar och vinkade genom fönstret. Mer om familjens öden och äventyr kan man läsa om på mamma Saltis blogg om man vill.
MEN, det är bara ca 5 veckor tills vi ses igen! Då kliver JAG över pölen till NY, nämligen.
Så himla härligt! Utsikten är vacker! Visst är det "lättare" att säga hejdå när man vet att man ses snart igen?
SvaraRaderaJag blir åter påmind om att vi borde göra någonting mera för småbarn med föräldrar som kommer till oss. En lekhörna av något slag, någonstans i trädgården och inomhus.
SvaraRaderaSå skönt ni har haft det!
Helena:
SvaraRaderaJo, det har varit en bra vecka och det är verkligen enklare att säga hej då när det inte är så länge till nästa gång!
Pettas:
Det behövs inte så mycket - det fixar du på en liten stund! Det enda som är viktigt är att föräldrarna kan se ungen/ungarna. Sen räcker det med några legobitar eller klotsar. Tomma fågelholkar var MYCKET poppis hos Karl.Vi såg sådana till salu på flera ställen och han undrade hela tiden var pippin var.
Vilken fantastisk hästbild, den första! Den förmedlar verkligen islänningens säregenhet och kraft. Wow, säger jag bara.
SvaraRaderaChristina:
SvaraRaderaTävlingsislänningarna är verkliga krutpaket och underbara att se. Fjällhästarna är inte lika spektakulära men jag tycker att dom på nåt sätt är ännu mera imponerande som tar sig fram i den terrängen med tung last, ofta mycket över 100 kg. Att sitta på en som bär en uppför en brant fjällsida och man känner kraften under sig är fantastiskt.
Grattis till Anne Stine! Vilken härlig bild, det är verkligen fart i den. Jag trodde att islänningarna var mindre, men den här ser rätt stor ut.
SvaraRaderaMarianne:
SvaraRaderaAnne Stine är värd allt beröm, jag vidarebefordrar gratulationen!
Enl Wikipedia (dvs alltid med en nypa salt, men här nog rätt) kan islandshästar vara mellan ca 120 och ca 150 cm i mankhöjd. Ett väldigt stort spann, således!
Var mallig du, det skulle jag ha varit. Om jag nu hade sysslat med hästsport vill säga.
SvaraRaderaVissa butiker har verkligen tänkt till och har sk barnhörnor så föräldrar kan titta runt i lugn och ro. Man kan ju inte beställa slamsugare stup i kvarten.
Jasså så du ska över pölen igen? Vad roligt!
Jag har sett den här gubben med geten någonstans förut. Är det inte Chagall som har honom på någon målning. Vem är skulptören?
SvaraRaderaDu som bör veta det. Finns det något inbyggt intresse i generna hos små gossar för slamsugare, grävmaskiner, sopbilar etc.etc.? Kommer aldrig ihåg att mina töser någonsin var intresserade av dessa maskiner...
Taina:
SvaraRaderaJust det, sista veckan i september tillbringar jag i NYC-ser fram emot den veckan!
Musikanta:
Nog tittade jag på namnet på skulptören men inte minns jag det nu. Visst är gubben chagallisk, det har du helt rätt i!
Jag är verkligen ingen expert på gener men jag är rätt övertygad att det framförallt är omvärlden som uppmuntrar resp nertonar barnens olika intressen. Föräldrar har inte mycket att sätta emot resten av världen även om somliga verkligen försöker. Men vi gör så mycket helt omedvetet som förstärker gamla synsätt. T o m hur man håller i ett spädbarn om man tror det är en flicka resp en pojke är olika - det har man gjort experiment som visar.
Sen finns det såna som med bestämdhet hävdar att allt sitter i generna. Litet konstigt är det ju då att sånt som är kvinnogöra i ett land kan vara helt manligt göra i ett annat... Eller att matlagning i hemmakök skulle vara kvinnligt och i restaurangkök manligt. Suck.
Vad roligt med kattskylt! Var det varning för katt eller del av strand som är tillåten för katt måntro? :)
SvaraRaderaAnna F&T:
SvaraRaderaJag har svårt att tänka mig att katter skulle trivas på stranden, men man vet ju aldrig. Nej, kattskylten är för att man ska hitta tillbaka till där man har sina grejor. Det blir ju lätt en viss avdrift när man är i vattnet, t ex., eller vandrar iväg i sanden och allt ser likadant ut. Ungefär som när man letar efter bilen på ett jättestort köpcentrum.